Positiv upplevelse!

[Mama]

Hej! Var till Bup i går för första gången med en av våra placeringar. Efter inte ens fem (5) minuter så var testningen i gång av barnet! På min chockade fråga hur det kunde gå så snabbt svarade de: Du skulle väl inte vara här om det inte var något riktigt problem? (I vanliga fall så har vi fått gå på flera besök så testningen inte kommit igång förrän efter tidigast ett år.)

För första gången under alla mina år och otaliga kontakter med BUP för våra placeringar så utgår personalen jag möter att jag har kompetens! Behöver jag tillägga att det var en för mig helt ny avdelning inom BUP?

Heder åt sådan kompetent professionell personal på Bup Gripen i Karlstad!

Fortfarande chockad! Mama :roll:

 

[Pirvil]

dax för oss oxå

Jag har tidigare varit där med en av våra, men resultatet var inte mycket att hurra för. Nu är jag på väg med nästa och denna gång hoppas jag på samma chockartade glädje som du fått uppleva :roll: Vi bor ju inte där uppe, så .....
Lycka till med er undersökning

 

[sara]

Ja att vi skulle vara kompetenta är ju inget man får känna av varje dag precis, snarare tvärtom!

Hoppas att det går bra nu och ni får den hjälp ni behöver när det är klart.

Glad Påsk!

Hälsningar
Sara

 

[säta]

Vad skönt att bli tagen på allvar. Vi var med våran placerade tjej (8 år) till bup, eller vi har varit eftersom hon flyttat. Anledningen från början var att hon lekte lekar med våran son (4 år) som inte var ok. De överskred gränsen och var åt det sexuella hållet. Efter några månader tror blev situationen värre när denna lilla underbara tjej inte vill leva längre. Hon försökte flera gånger skada sig och ville döda sig.
Jag tycker inte att vi fick hjälp alls av bup, men stort stöd av soc- assistenten. Det vi fick av bup var sömn medicin!
När flickan flyttat var vi på ett sista avslutningssamtal med bup, där det framgick helt tydligt att de tyckte att vi gav upp för lätt. Kämpar fortfarande varja dag med samvetet, men känner nånstans att beslutet var riktigt. Vet inte hur vi ska få tillbaka glöden just nu är det bara tugnt! Bup sade även till flickan vid ett flertal tillfällen att hon skulle bo hos oss tills hon blev arton. Det tycker jag iallafall är oproffisionellt. Nåt sånt har jag aldrig lovat nån placering. Jag försöker bara lova sånt jag vet helt säkert. Oftast har ju barnen blivit svikna hela livet.
Bups kommentarer sista gången vi träffades ältar jag fortfarande. Det hade säkert blivit bättre om hon fått sova lite.

 

[Mama]

Hej! Är helt säker på att er magkänsla att ge upp var den riktiga. Både för er, ert barn och den placerade.

Har själv gett upp en placering där h*n försökte upprepade gånger döda den yngre. OBS! Under skolåldern. Än i dag, flera år efter, frågar den yngre om dessa händelser och försöker förstå och bearbeta. Önskar med facit i hand att vi gett upp snabbare för att skona den yngre.

Mao: Det är lätt att döma när man träffar barnet ca en timme i veckan och inte lever med den unge 24 h per dygn 7 dagar per vecka. :evil:

Mama

 

[Tanten]

starkt

Det är starkt att ge upp när man själv känner att man gjort det man kan, om man fortsätter för att någon annan tycker det eller för att vara duktig blir det oftast inte bra. Lita på din magkänsla och låt ingen annan "säga" vad som är rätt för dig/er!

 

[Pirvil]

en besvikelse...

Nu har vi varit på bup med vår elvaåring. Tyckte inte att det gav så mycket. Dom försökte få en bild av situationen, genom att vi skulle (egentligen barnet) ställa upp olika figurer som skulle föreställa oss och alla dom som är inblandade i barnets verklighet. Ja, det var väl inget fel med det, mer än att barnet tyckte det var lite larvigt. Vi fosterföräldrar fick en egen tid, men någon undersökning startades inte denna gång. Kanske blir det bättre till nästa gång... 8) Inte heller kände jag att jag fick något gehör för att undersöka om det kunde vara någon bokstavskombination e.dyl. Vi fick rådet att låta barnet börja på fotbollsträning (vilket vi har försökt tidigare, men att det inte riktigt lyckats). Alltså, med andra ord, barnets vardag skulle göras mer "positivt". Att vi inte upplever att det är det viktigaste just nu är kanske inte så konstigt! Vi måste ju klara vardagen, med raseriutbrott och ständiga gränsprövningar etc, som blivit värre på sista tiden :? Ibland känns allt ganska tungt.