positiv uppmärksamhet

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
M

mamma haj

just nu provar vi att strunta i allt detta småtjafs , pilla med fingrar i maten , peta på syskon ,allt man kan komma på för att retas .
POSITIV uppmärksamhet för hela slanten ..massor av kram och gosstunder
mmm...sen då... står och hoppar som en tok i våra sängar , kanske skulle jag också ha hoppat och avlett det hela :roll: :roll: :roll: .Men våra sängar är rätt nya och har höj och sänkbar rygg och jag antar att soc inte ersätter nya sängar sönderhoppade av familjehemsmamman , därför lyfte jag ner barnet från sängen och sa detta får du inte göra varpå bråket var i full gång
Råd ,funkar detta med positiv uppmärksamhet , kommer vi vidare på det , jag vill tro på det men just nu vill jag bara ha lite positiv feedback på att det leder framåt, barnet är i yngre skolåldern och har bott hos oss i 2,5 år
 
Vi har precis gått klart förstärkt Komet och fått inpräntat att det är viktigt med bland annat gemensam stund, "blunda" för fel beteenden = icke önskvärda beteenden, uppmuntra minsta lilla som är "rätt" = önskvärt beteende.

Man gör upp ett antal regler som man absolut inte får gör, förklara för barnet att man inte får hoppa i sängar tex och var stenhård med att man INTE får göra det = får ta den fajten helt enkelt.

Att ändra ett barns beteende börjar hos en själv. Man kan tänka lite på hur man dresserar, lär hundar önskvärda beteenden (ja nu jämför jag inte barn med hundar men taktiken är likanande). Man måste vara snabb med sitt beröm, det blir lite överdrivet men det behövs! Dvs man berömmer för saker som barnet egentligen kan och kanske inte behöver beröm för.

Att förändra sitt egna tankesätt tar tid för det är där det måste börja. Vi som föräldrar började för snart ett år sedan att besöka psykolog och han försökte hjälp oss med olika strategier för att hitta en väg fram. Bland annat spegling, men det fungerade inte och fungerar fortfarande. Nu har det gjorts en utredning på barnet och det finns troligen en ADHD problematik och även en anknytningsproblematik.

Idag blundar vi för väldigt mycket (obs bla tummar vi INTE på att man inte får slåss, nypas, skrika, hoppa i sängar, fisa vid matbordet) De fajterna tar vi helt enkelt.

Så ja det hjälper men det kan ta lång tid, månader, år. Om jag vore ni skulle jag ta hjälp av tex en psykolog. Vi har ett stödteam i vår kommun där vi fått all hjälp vi behövt och nu är snart en remiss på väg till BUP. Om barnet fortfarande tillhör BVC, begär att få prata med en psykolog om era funderingar. Det kan vara skönt att ha någon at bolla med, att den frustration som man känner är helt okej och att man gör allt man kan men att det tar tid.

Nu blev det väldigt långt, vill du bolla eller fundera med någon får du gärna skicka PM.

Sara – som varit ner på botten men är på väg uppåt.
 
MAmma haj

Helt rätt, lyft bort från det man inte får.
Istället för att påpeka muntligt att man inte får=bråk så försök med "avledande manöver" typ "kom så gör vi....." istället.
Då har du avbrutit det felaktiga men inte gett negativ uppmärksamhet.
Samma sak med pet, bråk mm med syskonen.
Ta tag i handen och ta/locka med för att göra något positivt.
Peta i maten med fingrarna = lägg upp mat på barnets bestick och mata......

Dessa råd fick vi av vår handledare och de funkade bra på vår 7-9-åring.
 
Ja Mamma haj börja inte tvivla på dig själv!
Jag kan bara se att du redan är på rätt väg sen tar det ju tid o det känns som man börjar om på ruta ett igen*L
Forsätt som du gör o kom ihåg att du gör ett fantastiskt jobb :claphappy:
Håller med tidigare inlägg!

Kämpa på!
styrkekram till dig!/C
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp