Vi har en placerad sen födsel. Jag känner mig besviken på mormor o farmor. Det är mer snack än verksta. Vår dörr står öppen för dom men varför kan dom inte ge lite presenter till sitt barnbarn. Eller visa någon typ av uppskattning åt oss. Vi har själva barnbarn och vi öser presenter över det lilla barnet. Känner att vi vänder ut och in på oss för att dom ska få bra kontakt med den lille för det vill jag dom ska ha. Men det känns mest otacksamt och ska jag känna så i 18år. Känner att dom ljuger stundvis drar någon vals. Jag vill inte fråga eller pressa dom på någotvis. Men hus ska man bygga en relation på en så lösgrund där det är massa tbun man inte får tala om.
Presenter
- Trådstartare WoddyoBuzz
- Start datum
Detta är en brinnande fråga och ibland finns inte förmågan fullt ut eller så har de inte så mycket pengar. Det har hänt att våra kottar inte fått några födelsedagspresenter, då det kanske gått många månader sedan barnet fyllde tills förälder/mor/-farförälder kommit. Nu är barnen så stora att vi kan förklara för dem att presenter är inte det viktigaste utan det viktigaste är att träffa förälder och nätverk. Det har också hänt att jag köpt och sen låtit förälder/nätverk ge (utan att kräva betalning).
Man kan inte styra andra, utan vi får göra det bästa av situationen och överösa dem med kärlek och ett å annat paket
. Barnen lär sig att det är så här och så länge som vi inte gör en jättestor sak av det (även om man kan ha åsikter och tycka att det är självklart att man ger sina barn presenter när de t.ex. fyller år) så tror jag ändå att barnen landar i det och kan ta den besvikelsen, både när det gäller t.ex. paket och inställda besök, eftersom vi alltid finns där som en trygg hamn. Relationen finns där med nätverket och den förändras över tid.
Er dörr står öppen, ni kan inte göra mer än bjuda in, det är sedan upp till dem att komma. Vi har också gjort allt för att barnen ska träffa sina anhöriga, och jag tycker inte att man ska slå knut på sig själv för att det ska genomföras (vilket vi också gjort eftersom soc sa då att vi måste erbjuda ny dag så fort som möjligt om en dag ställs in), det gynnar ingen i längden. Idag är båda barnen vårdnadsöverflyttade och vi har en bra dialog med föräldrar. Vi bestämmer tillsammans när det passar och skulle det vara så att något händer så någon av oss måste ställa in, ja då försöker vi att hitta en ny dag som passar oss alla. Ingen stress eller press.
Hoppas ni kan hitta en väg utan att slå knut på er själva...
Anne
Man kan inte styra andra, utan vi får göra det bästa av situationen och överösa dem med kärlek och ett å annat paket
. Barnen lär sig att det är så här och så länge som vi inte gör en jättestor sak av det (även om man kan ha åsikter och tycka att det är självklart att man ger sina barn presenter när de t.ex. fyller år) så tror jag ändå att barnen landar i det och kan ta den besvikelsen, både när det gäller t.ex. paket och inställda besök, eftersom vi alltid finns där som en trygg hamn. Relationen finns där med nätverket och den förändras över tid.Er dörr står öppen, ni kan inte göra mer än bjuda in, det är sedan upp till dem att komma. Vi har också gjort allt för att barnen ska träffa sina anhöriga, och jag tycker inte att man ska slå knut på sig själv för att det ska genomföras (vilket vi också gjort eftersom soc sa då att vi måste erbjuda ny dag så fort som möjligt om en dag ställs in), det gynnar ingen i längden. Idag är båda barnen vårdnadsöverflyttade och vi har en bra dialog med föräldrar. Vi bestämmer tillsammans när det passar och skulle det vara så att något händer så någon av oss måste ställa in, ja då försöker vi att hitta en ny dag som passar oss alla. Ingen stress eller press.
Hoppas ni kan hitta en väg utan att slå knut på er själva...
Anne