Referenter

[Jade]

Har någon varit med om att släktingar eller nära, verkligen nära vänner INTE vill ställa upp som referenter? I vårt fall, var det nog synen på de barn som placeras och hu onödigt det är att låta familjelivet strulas till av ungdomar med "problem". För oss blev det stor sorg att de personer vi själva har förtroende för, inte ville stödja oss i arbetet med barn som behöver en familj.

 

[lillan]

Hej Jade!

Eftersom du skriver "nog" så skulle jag fråga rakt ut till dessa nära vänner varför de ej vill ställa upp som referenser. De handlar ju om ett förtroende mellan nära vänner och då tycker jag absolut ni borde kunna fråga varför de inte vill.

-Rädsla att själva bli indragna i något okänt...?
-Omtanke om er pga egna erfarenheter...?
-.....?

Om de inte vill svara närmare så låt det vara så då -ni kan säkert fortsätta vara goda vänner ändå.

Vi valde att gå utanför närmaste kretsen och frågade istället våra arbetsgivare som vi jobbat länge hos (eftersom vi räknade med att arbetsgivarna ändå blir indragna om vi skulle vara tjänstlediga) och en familj som vi känt länge som också är familjehem om de kunde tänka sig att vara referenser. Vi tog även med närmaste grannen som också kunde bli inblandad genom att vi bor så nära. Alla känner oss och vår familj väl och samtliga ställde upp-vilket vi inte tog som självklart. Sen vet man ju aldrig vad dom säger under intervjun men man kan ju bara hoppas att de är så ärliga de kan och tyckte dom inte att vi skulle passa som familjehem hoppades vi att de skulle säga det också. Det är nu 5 år sedan och vi blev godkända. Om det berodde på referenserna vet vi ju ej men det var ändå skönt att få dessa att ställa upp för oss annars hade det blivit väldigt opraktiskt utan arbetsgivarstöd, grannar och stöd av annat erfaret familjehem.

Andra vänner och släkt var blandat skeptiska och osäkra om det var ett klokt beslut men har ändrat uppfattning till de positiva nu när de vet mer vad det handlar om att vara familjehem. Vi pratade aldrig med släkt och vänner förrän det var fullbordat faktum med barn i huset. Vissa beslut tar man ju oavsett vad släkt och vänner tycker och detta var ett sådant.

Lycka till!

 

[Jade]

Tack för rådet.

Det allra bästa var nog att inte berätta för släkt och vänner innan barnet kommit. Kanske är det lättare då för alla att se ett barn och inte ett "potensiellt problem".

Jag ska ta rådet och fråga kollegor och grannar istället.

 

[Mor Anna]

Vi har fördelen med en storfamilj som HELHJÄRTAT ställer upp bakom oss och ser lånebarnen som en del av släkten genast. Bland mina närmaste vänner är det bara en som inte skulle kunna fungera som referes pga att hon själv valt bort barn och tycker att det är jobbigt att vi tar andras ungar. Givetvis ingår inte hon i min referensgrupp!

Är man med i föreningar av ngt slag kan man fråga dem om de vill ställa upp. Ett föreningsliv visar på aktivitet och förmåga att samarbeta.
Grannar är också bra. Är man en bråkbenägen människa eller har svårt med samarbete visar det sig oftast på hur grannsämjan är.

Själv har jag så konstigt jobb och stor omsättning på chefer så det är inte lönt - de känner mig ändå inte. Min makes chef kan däremot ställa upp.

Det viktigaste med en referens är väl eg att de känner en och kan "gå i god" för att man klarar uppgiften att ta hand om barn och även trasiga barn...