Så trött efter planeringsmöten..................

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Pfhuuuu, så var ännu ett planeringsmöte, denna gången med Hab, till ända. 3 damer med olika expertis och vi två familjehemsföräldrar i diskussion om en av våra :banan: . I stort sett var vi överens om det mesta även om vi har lite olika synsätt på hur man skall nå de mål som vi satte upp.
Men gudars så trött man är efter dessa möten!!! Det blir så intensivt när 5 personer skall hinna prata under bara 1½ timma om ALLT kring denna :banan: och h*s behov kontra våra behov/möjligheter och hur vi skall få skolan att fungera, vardagen att fungera, få NÅNTING ALLS att fungera............

Tankarna far i skallen som en vilsen bisvärm, kroppen känns som om jag druckit 15 koppar kaffe och jag har svårt att samla mig till något vettigt.

Inte för att jag tror att man fick mer sagt under längre tid, men med bara 90 minuter så tvinga man prata i munnen på varandra och man upplever att ingen hinner lyssna ordentligt, samtalet känns ofullständigt på nåt sätt, speciellt som hab skulle hinna träffa/bedöma :banan: under detta korta besök.

Fick jag verkligen sagt allt, hann de andra höra/fatta vad jag ville ha sagt, VAD SA VI EGENTLIGEN??? Och goda råd.... är de så goda egentligen om de inte går att överföra till verkligheten? Ja, tankarna far verkligen i skallen och det tar tid att smälta och analysera.

Jag får nog gå och stryka lite tvätt, det brukar hjälpa skallen att klarna.
 
Ja GUDARS :wink: man kan ju inte tänka sig hur utröttande dessa möten är.
2 timmars möte=heldags hjärnstress :D
Vad möten vi haft sista tiden. ca 2-3 ggr veckan och jag drömmer om julen UTAN möten och bara äta godis och mysa...
 
Instämmer helt och hållet med er allihopa !
Jag känner aldrig att jag hinner få fram allt jag vill ha sagt på dessa möten :roll:
Det blir sällan något konkret bestämt, mest bara massa "jaaa, vi får titta på det..."
Eller "joooo, det skulle nog kanske vara bra...."
*SUCK * !!!! Det absolut jobbigaste är när biosarna är med och man absolut inte kan säga vad man egentligen VILL ha sagt !!! Att inte soc. fattar att det finns saker man INTE kan/vill sitta och diskutera med dessa närvarande... Så oftast blir det telefonterror med soc. dagen efter ett sånt möte, för att förklara allt man inte "kunde" säga när biosarna var med... Dvs. egentligen 2 möten på raken........Om samma sak...... :roll:
 
Med facit i hand tror jag att det var den sena tidpunkten på dagen som ställde till det lite extra denna gången, de övriga mötesdeltagarna tycker om att lägga sina möten i anknytning till att de slutar för dagen. Vi däremot fick inte tillräcklig tid innan sänggåendet att "klarna i skallen" med en sömnlös natt som följd.
Så, inga fler eftermiddagsmöten, hädanefter får det bli på förmiddagarna, därmed "basta"!
 
skärtorsdagsnatt sa:
Med facit i hand tror jag att det var den sena tidpunkten på dagen som ställde till det lite extra denna gången, de övriga mötesdeltagarna tycker om att lägga sina möten i anknytning till att de slutar för dagen. Vi däremot fick inte tillräcklig tid innan sänggåendet att "klarna i skallen" med en sömnlös natt som följd.
Så, inga fler eftermiddagsmöten, hädanefter får det bli på förmiddagarna, därmed "basta"!
Håller med dig. SOVA kan man INTE det är då tankarna om vad som blev sagt el inte..ja jösses sen kommer flera frågor som man sen måste ringa runt och få svar på.
Nästa möte blir 6 jan och två till längre fram i jan hinner knappt få julvila såg jag på almanackan :D
Hur hinner man bli en familj egentligen när månader av möten avlöser varandra i början. jag vänjer mig aldrig men den här placeringen tog priset i möten. det kan bara bli bättre hoppas vi :wink:
 
Lste denna "gamla" tråd som ju fortfarande är aktuell(- i stort sett alla trådar är aktuella även o det gått flera år- lite fascinerande) och jag tänker kring det här med möten. Vi har förmånen att ha BPU- och HAB- folk som verkar ha all tid i världen när vi har möten och vi känner att vi alltid hinner och får prata till punt. De är dessutom med flera ggr per termin på förskolan så att jag/vi (oftast jag) slipper bertta fram och tillbaka vad alla säger och tycker- soc är inbjudna nästan varje gång- men de verkar mkt lite intresserade av dessa möten. Lite märkligt, men så är det.

Vi har väl tur med hab. Men den känslan som ni skrev om har vi alltid när det gäller soc, där tycks vi aldrig få tillräckligt medtid- i stort sett alla kontakter innehåller ord som att de "har så mkt att göra"... Där, i den situationen , sitter vi alltid med tankarna efteråt- kom vi ihåg allt ? Förstod de hur vi menar....? sa vi för mkt/för lite? Var vi besvärliga????

Efter dessa möten är jag trött, ofokuserad, har svårt att släppa detvi pratat om- det surrar som bara den...då är promenad att föredra för mig- om det funkar här hemma. Tänk va`mkt hjärnstress och energi som går åt!!! Det var skönt att läsa att fler är lika som mig....
 
Kan bara hålla med, det tar massor med energi.

Nu är mina vårdnadsöverflyttade, möten finns det dock gott om fortfarande men soc är inte inblandade, man känner sig inte granskad och om man skulle säga "fel" eller glömma något så är det ingen som antecknar det i någon akt och man kan också ringa tillbaka till den man pratat med och ta upp det man funderade på igen.

Under de åren som soc var med så hade jag ständig magkatarr. Det tog nog ett år efter att överflytten var klar tills det kändes ok igen i kroppen och i familjen. För det tär inte bara på en själv utan på hela familjen.

Håll i och håll om varandra (en hjärta smiley skulle det vara här)

Sara
 
Det är just den där granskningen som är så jobbig och då är det inte granskning från förskola eller BUP eller HAB. Med dem k'nner jag mig som en vanlig mamma, de behandlar mig som en sådan. Vanlig mamma till ett banr med svårigheter. Och såna möten ger mig KRAFT!!!!! Då känner jag att jag gör något bra, de tar beslut om vad de kan göra och jag hänger med på det då de brukar ha bra tankar och de kollar alltid a om det funkar för oss. :claphappy: .

Längtar efter den dagen då vårt extrabarn blir vårdnadsöverflyttat- om det någonsin blir.... :? Då kan jag hlet o hållet ägna mig åt barnet o dess problematik- inte behöva tänka på vad som är lämpligt att säga med föäldrar och soc närvarande, behöva fundera på om biosar ska skriva under papper, godkänna det ena o andra....vet ju att föräldrarna finns med , men känslan att få ta beslut och vara den som faktiskt styr "skutan" längtar jag efter.....

Fram till dess för jag vara tacksam att vi har bra HAB och förskola som anser att det vi som familj gör för barnet är bra, där får jag positiv feedback, något som inte "hinns med av soc"
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Topp