Det mesta går som en dans med vår Liten, dock låser det sig ibland för barnet då det ska sova. Kan ligga vaken och stirra, verkligen stirra ut i tomma intet och är då inte pratbar med oss andra. Vi blir frustrerade och till slut arga på barnet för att det inte blundar och det har slutat med enorm frustrationsirritation från vår sida. Barnet är i övre förskoleåldern. Barnet blir förtvivlad så vi blir arga och säger åt det att blunda, för annars kan man inte somna och det behöver man ju....säger vi... Detta kan pågå i timmar. Ibland blir jag så arg så jag kokar, bara på grund av att jag är stressad över att Liten ej somnar....tänker ju på hur det blir dagen därpå.... :?
Har dåligt samvete för detta gentemot barnet och vet ej hur jag ska hantera barnet. Och min egen frustration. Tänk om dessa stunder etsar sig fast i barnets minne och minns mig/oss som hemska...vi blir ju arga på rösten och vid ett tillfälle när vi lyfte upp Liten kastade sig barnet bakåt och då hade vi ju svårt att trösta Liten som fick ont i huvudet och blev ledsen....
Känner mig hemsk när jag blir arg mot Liten. Hur kan jag tänka/göra för att hantera barnets stirrande och enormat långa perioder av att vägra sova. I övrigt är barnet så fantastiskt underbar och det har gått framåt på alla andra sätt, det är bara detta som bekymrar mig....
Har dåligt samvete för detta gentemot barnet och vet ej hur jag ska hantera barnet. Och min egen frustration. Tänk om dessa stunder etsar sig fast i barnets minne och minns mig/oss som hemska...vi blir ju arga på rösten och vid ett tillfälle när vi lyfte upp Liten kastade sig barnet bakåt och då hade vi ju svårt att trösta Liten som fick ont i huvudet och blev ledsen....
Känner mig hemsk när jag blir arg mot Liten. Hur kan jag tänka/göra för att hantera barnets stirrande och enormat långa perioder av att vägra sova. I övrigt är barnet så fantastiskt underbar och det har gått framåt på alla andra sätt, det är bara detta som bekymrar mig....