Hej!
Vi har fått ett nej från soc för hyrbil när vi ska åka utomlands fastän de visste att vi åker till det landet 1-3 veckor per år (står i vår utredning) då vi har nära släktningar där.
Vi har tidigare fixat bil av släkten men nu är vi några flera så måste vi ha en minibuss för att komma fram ex till stranden och vänner då det inte finns annan kommunikations möjligheter.
Vi vill så gärna att alla ska följa med då vi tror att det är viktigt för HELA familjen. När vi skrev på avtalet så hade vi ingen aning att det skulle kosta så mycket att hyra bil.
Om det var en vanlig chatersemester så skulle vi ALDRIG ansöka om hyrbil då man bor vid havet, men nu kommer vi bo hos anhöriga långt i från allt.
Fastän det är soc som säger nej så känner vi oss skitstövlar och som svikare som vill åka (har inte åkt på flera år).
Vi har aldrig ansökt om något annat extra under hela uppdragstiden och vi har det lägsta i omkostnadersättning.
De barn som nu bor hos oss kommer med stor sannorlikhet bli uppväxtplaceringar.
Nu till min fråga: Hur kan vi motivera så de tänker om? Soc tänker endast ekonomiskt och inte i ett barnperspektiv här.
Snälla! är det någon som kan hjälpa oss där ute!
Glad påsk på er!! :P
Karin
Vi har fått ett nej från soc för hyrbil när vi ska åka utomlands fastän de visste att vi åker till det landet 1-3 veckor per år (står i vår utredning) då vi har nära släktningar där.
Vi har tidigare fixat bil av släkten men nu är vi några flera så måste vi ha en minibuss för att komma fram ex till stranden och vänner då det inte finns annan kommunikations möjligheter.
Vi vill så gärna att alla ska följa med då vi tror att det är viktigt för HELA familjen. När vi skrev på avtalet så hade vi ingen aning att det skulle kosta så mycket att hyra bil.
Om det var en vanlig chatersemester så skulle vi ALDRIG ansöka om hyrbil då man bor vid havet, men nu kommer vi bo hos anhöriga långt i från allt.
Fastän det är soc som säger nej så känner vi oss skitstövlar och som svikare som vill åka (har inte åkt på flera år).
Vi har aldrig ansökt om något annat extra under hela uppdragstiden och vi har det lägsta i omkostnadersättning.
De barn som nu bor hos oss kommer med stor sannorlikhet bli uppväxtplaceringar.
Nu till min fråga: Hur kan vi motivera så de tänker om? Soc tänker endast ekonomiskt och inte i ett barnperspektiv här.
Snälla! är det någon som kan hjälpa oss där ute!
Glad påsk på er!! :P
Karin