Situation som är ohållbar?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
F

Fiaflopp

Vi har som ni säkert förstått sagt upp avtalet med våran stora plac och situationen som den är är totalt ohållbar.
H*n för ett himla liv och skriker och gapar som en tok vilket vi ju förstår varför men vi har ju de små och dom blir rent ut sagt rädda och så får det inte vara!

H*n glider längre bort för varje dag som går och i natt ska h*n sova hos min väninna som har barn som är kompis med våran placering.
Min fråga är om det går at lösa detta genom soc att det går snabbare än dom tydligen tänkt?
Troligen blir det en jourfam under tiden dom försöker hitta ett passande familjehem tyckte jag att det lät som i alla fall.

//En mamma som går under snart
 
Bästa Fiaflopp....
Jag har inte ofta upplevt uppsägningar fridfulla. Har just nu en som också straffar ut sig nu då h*n sjunger på sista versen hos oss. Finns ju inget som förankrar denna vilsna ungdom hos oss längre tycker h*n. Trots att det inte var vi som sa upp platsen utan detta var något som fixades över huvudet på oss. Men i dag är vi tacksamma att kunna gå vidare. Jag ser det som ytterligare en prövning i vår verksamhet, och detta är tyvärr inget man blir "proffsigare" på tycker jag.
Jag hoppas att ni snart få ordning igen och lugnet lägger sig då er placering flyttar.
Styrke kramar i mängder.
 
Det är aldrig lätt att säga upp en placering, men för er är det extra svårt efter som inte soc stöder er.

Det är klart att soc kan skynda på flytten både för er och killens skull, just nu mår ju alla dåligt.
Hoppas att ni får hjälp efter detta att bearbeta alla känslor som kommer efteråt.
Skickar många tankar till er/ Freiia
 
Prata med ert soc och hör om de kan flytta över till jourhemmet snarast!

Fundera annars på HUR ni skulle kunna stå ut resterande tid av uppsägningen OM ni måste och kräv det av placerande kommun.
T ex att de ger er lönekomp så att ni kan vara hemma resterande tid av uppsägningen för att "trygga" era andra barn.
Det är bara anföra situationen.

Ni är INTE klena!
Vår "taktik" var att "stänga av", ignorera, det mesta av barnets beteendet så länge det inte var farligt för barnet självt eller omgivningen.
Vi gick bara in konflikter som MÅSTE lösas, lät väldigt mycket vara just för att orka fokusera på "måstena".

Är det ohållbart så ÄR det...........
 
HEj igen och tack snälla ni!

Soc kommer i morgon som bestämt men tar då med sig barnet,h*n kommer troligen att få stanna i denna kommun och gå kvar i samma skola:) Det gjorde mig glad eftersom h*n trivs med lärare och har ett enormt stöd i skolsköterskan!

Tyvärr så kommer h*n att bli körd till sin bio-pappa hur i heöa fridens nam kan man göra så??!!
H*n är fullkomligt livrädd för denna pappa och är dessutom lovad av soc själva att inte behöva träffa honom om h*n själv inte vill.
Detta i brist på jourhem utan husdjur då det finns stor allergi.
Max 2 dagar hade man sagt till bio men jisses h*n får ju stanna hos oss i dessa 2 dagar men det har dom inte ens nämt.

Sekr har vänligt nog pratat med barnet och sagt att familjehemmet inte orkar med barnet längre så därför måste h*n flytta.
Mycket pedagogiskt och gissa om jag blev bestört då jag hörde det.

Jag har också känslor försökte jag få fram men då fick jag till svar att i mprgpn slipper jag detta så då skulle allt bli bra.

Bra kommun?
 
:littlesad :x :evil: :? Ojojoj Fiaflopp....Har följt dina inlägg och blir mer och mer förtvivlad över hur "barnet" blir hanterat!

Att ni alla mår dåligt är ju förstås naturligt i en sån här situation.....men det som är värst är ju att soc hela tiden gör saken sämre och sämre för alla inblandade.Det är ju nog illa som det är redan innan soc "hjälpte er"!!!!Näääää fy bubblan!!!
Dom borde verkligen få på "moppo" :twomad: .

Anmäl dom till länsstyrelsens tillsynsmyndighet......(om inte socialstyrelsen redan tagit över???För visst var det så och dom som ska/skulle det???)Även om det inte gör nån skillnad för er så är det inte kul för soc med en prick!
 
God Morrgon
Det är nog det första jag tänker göra efter att tårarna slutat rinna då dom hämtat barnet.
Känenr en enorm lättnad att barnet själv och bio vill ha fortsatt kontakt och vi vill ju veta hur det går självklart,känslor försvinner ju inte för att en placering brakar samman.
Me och mer börjar jag tänka på hur fel vi kanske har gjort,skulle vi int eha sagt upp detta utan kämpat på i det tysta ch låtit det gå ännu mera åt fel håll för barnet? Nej,givetvis inte men jag kan inte hjälpa att det känns så nä
r det verkar gå som det gör.

Dom är här ca 9.30 och dom hade sagt till barnet att vi ska inte ha något möte utan vi hämtar bara dig så jag vet inte ens vad som väntar oss när dom kommer :twomad:

Sekr skulle ringa då dom åker ifrån deras stad och då ska jag fråga hur det kommer att bli om jag måste ha barnvakt en stund till mini eller om det inte behövs.
Jag ska fylla på barnets mobil så h*n kan kontakta mig om h*n vill redan idag.
Ja,ni ser ju...jag älskar detta barn men jag klarar inte ansvaret med just h*n då det är enorma ryggsäckar h*n bär på och ingen,ingen som helst hjälp får man.

Jag fick inte ens kontakta BUP!
 
Man blir ju helt förtvivlad när man läser hur ni och barnet blir behandlade. Att du anmäler kommunen är ju självklart, så här får det inte gå till.

Men tänk på att du gjort allt du kunnat för barnet och att han vet det innerst inne. Ibland måste man ge upp för att inte gå under själv.

Vi tänker på er och hoppas att allt går lungt till i dag,
hälsningar Freiia
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp