Ska vi slå detta med familjehemsfunderingarna ut hågen?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
O

Ofelia

Med risk för att kanske verka naiv och förvirrad måste jag ändå skriva av mig mina funderingar ihopp om att få någon annans syn på det hela...

Min familj består bara av jag och sambon, lever ihop sedan snart 5 år.
Är i 40-årsåldern och har inga egna barn.

Om nån vecka ska vi ha hembesök ang. att ev. bli familjehem... (inledande besök innan utbildning, utredningar o dyl.)
Har varit riktigt laddad inför detta och sett fram emot att bollen kommit i rullning men blev lite nedslagen när jag informerade min chef om det förra veckan... (han har själv ett förflutet som familjehem o socialarbetare)
Han tyckte att det är en välgärning och god tanke att vilja vara familjehem MEN tyckte att jag (läs: vi) minsann borde ta en riktig fundering på om det var nåt vi var villig att göra... Han tyckte att jag inte borde ta på mig en massa extra eftersom mitt "förflutna" med utbrändhet och depression... (var sjukskriven för detta för ca: 4 år sedan)
Säkerligen sa han detta i all välmening men han fick mig verkligen att tappat fotfästet och tvivla på mig själv och min förmåga...

Ska vi slå detta med familjehemsfunderingarna ut hågen?
Är det kanske en idiotisk idé att ens inbilla sig att det är nåt vi skulle klara av trots min tidigare sjukskrivning? Idag tycker jag mig må bra, ha ett fungerande liv men kanske emellanåt begränsat med energi...
 
nej, det tycker jag inte. Var bara helt öppna under utredningen.
då var då och nu är nu.

lycka till. alla insatser behövs!
 
Ofelia: En historia har man ju, alla. En del har gått genom livet på en räkmacka och andra har fått smaka på motgångar av olika slag.
Din chef sa säkert i all välmening om dig var min spontana tanke. Känner du själv att du har fått en god distans till din anamnes så ska du väl fortsätta det här! Lyssna på ditt eget hjärta och förnuft och om du idag vet varför du blev deprimerad och har arbetat med det så att du känner dig hel så ska du väl fortsätta?

Du får väl också fundera på vilka barn du tror dig själv orka med för den frågan fick i varje fall vi redan vid första träffen innan utbildningsstarten. Sen dess har jag ändrat inställning och har ett helt annat tänk.

Jag var väldigt fyrkantig och ville absolut ha ett litet barn, det är nu ett år sen den intervjun varade och numera känner jag att det handlar inte så mycket om åldrar för min del längre utan det handlar om personkemi.

Visst en tonåring kan vara väldigt skitjobbig, men många tonåringar är också väldigt goa personer. Ta dig en riktig funderare på vad du har tänkt dig (jag borde ha skrivit ni hela tiden) och försök att vara flexibel inför dina egna tankar.

Sen har vi råkat mycket illa ut efter tidens gång, men det är en annan historia. Det enda jag kanske tänker spontant är att jag skulle nog inte vara ALLTFÖR öppen på en gång med att berätta om om deprission och sjukskrivning, det bara för att skydda dig själv (tänker i all välmening nu). Kan tro annars att soc.handläggarna rent omedvetet kollar in extra kanske, men det är möjligt att jag är ute o cyklar nu. Jag har i varje fall lärt mig en del av mina misstag och det är att inte vara för generös och öppna mig själv. Det kan vara svårt om man är en öppen person faktiskt.

Jag vill önska dig all lycka till!
Hälsning från MGB
 
Jag hoppas att det inte missförstods nu mitt inlägg om att skydda sig själv. Så någon tror att jag menar att man ska vara oärlig för det menar jag INTE!
 
Att ha varit utbränd innebär inte att man inte är lämplig som familjehem. Kan vara tvärtom. Man har fått erfarenhet av att inte kunna bestämma över sin egen kropp och själ. Är en bra egenskap att ta med sig. Känner till ett familjehem där kvinnan blev utbränd på sitt arbete. De startade upp lite lungt med fosterbarn men de har nu varit familjehem i flera år till flera svåra barn och hon mår jättebra. Kanske händer det igen, men då får vi hoppas att hon känner igen signalerna innan livet brakar ihop totalt. Man kan inte bli utbränd om man inte brinner för något. Och det gör vi ju.
 
Hej Alla

Nu behövs det nytt blod i denna tråd. Som den analytiska person jag utvecklats till. ÅTERGÅR vi till den intressanta diskussionen.

Att vara ärlig är A och O....bra jen.

Men håller fullständigt med MGB. Soc kan göra en höna av en fjäder....har själv blivit utsatt för det. Så saker som så att säga faller utanför ramarna....var då beredd på att gå till botten med det. du får kanske fixa intygpå att du är frisk etc.

Men att motgångar stärker oss är jag helt övertygad om. Vi kanske ska öppna en ny tråd med namnet MITT SANNA JAG. en tråd där vi inte tillåts kommentera varandra utan endast en presentation av våra fördelar sjukdommar livserfarenheter mm mm. Jag kan börja.
 
Slå absolut inte familjehemsfunderingarna ur hågen!! Jag har också varit utbränd och sjukskriven i 2 års tid för detta! Lärde mig massor om mig själv, mina styrkor och begränsningar! Du har en jättebra erfarenhet att ta med dig in i arbetet som familjehemsförälder - dra nytta av det du lärt dig genom livet - även din utbrändhet! Jag har arbetat i många år som familjehem nu - och det fungerar alldeles utmärkt :D
 
Jag har kopierat den gamla tråden och låst den eftersom diskussionen kom ifrån ämnet. Har även varit inne i denna tråd och tagit bort inlägg som inte är relevanta, just för att diskussioner som är överstökade inte ska ta ny fart. Hoppas ingen tar illa upp att dennes inlägg är borttaget.
Alla inlägg finns dock att läsa i den gamla tråden som ni finner här
viewtopic.php?f=5&t=784

Hälsningar
Anne Aronsson
familjehemmet.se
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp