Hej
Vi har länge funderat på att göra en insats för några av dessa barn som far så illa av olika orsaker. Vi har just tagit kontakt med vår kommun och det visade sig att behovet av både familjehem och jourfamiljer är enormt stort. Vi funderar nu över vilken variant som skulle kunna passa oss och fungera.
Ni som har erfarenhet av detta.
Jag förstår att jourfamilj är mer krävande eftersom det kan handla om oplanerade insatser och att man får vara beredd på snabba placeringar med mera. Sedan kanske barnen är mer i chock när de kommer också..
Men samtidigt så är det detta som intresserar mest, eller känns mest i hjärtat nu i alla fall. Det är så svårt att veta på förhand hur ett sådant här "jobb" kommer att bli. Det går nog inte att föreställa sig tror jag förrän man sätts i situationen...och ingen situation blir den andra lik heller antar jag...
Om man börjar som jourfamilj så handlar det ju om kortare placeringar än t ex familjehem. Om man mot förmodan skulle känna att det här fungerar inte för oss, våra egna barn far för illa etc...så går det ju att sluta ta emot som jourfamilj. Men att ge upp som familjehem, det kan man ju bara inte göra. Man kan ju inte svika ett barn liksom....
Hur resonerar och tänker ni kring detta? Kan det vara ett sätt att starta? Att vara jourfamilj? På så vis så är det ju ett tufft och krävande arbete men samtidigt tidsbegränsat...
Vi vill detta så gärna men är samtidigt lite oroliga för vad det kommer att innebära för vår familj. Framförallt för våra barn är vi oroliga.
Vi har länge funderat på att göra en insats för några av dessa barn som far så illa av olika orsaker. Vi har just tagit kontakt med vår kommun och det visade sig att behovet av både familjehem och jourfamiljer är enormt stort. Vi funderar nu över vilken variant som skulle kunna passa oss och fungera.
Ni som har erfarenhet av detta.
Jag förstår att jourfamilj är mer krävande eftersom det kan handla om oplanerade insatser och att man får vara beredd på snabba placeringar med mera. Sedan kanske barnen är mer i chock när de kommer också..
Men samtidigt så är det detta som intresserar mest, eller känns mest i hjärtat nu i alla fall. Det är så svårt att veta på förhand hur ett sådant här "jobb" kommer att bli. Det går nog inte att föreställa sig tror jag förrän man sätts i situationen...och ingen situation blir den andra lik heller antar jag...
Om man börjar som jourfamilj så handlar det ju om kortare placeringar än t ex familjehem. Om man mot förmodan skulle känna att det här fungerar inte för oss, våra egna barn far för illa etc...så går det ju att sluta ta emot som jourfamilj. Men att ge upp som familjehem, det kan man ju bara inte göra. Man kan ju inte svika ett barn liksom....
Hur resonerar och tänker ni kring detta? Kan det vara ett sätt att starta? Att vara jourfamilj? På så vis så är det ju ett tufft och krävande arbete men samtidigt tidsbegränsat...
Vi vill detta så gärna men är samtidigt lite oroliga för vad det kommer att innebära för vår familj. Framförallt för våra barn är vi oroliga.