Stor sorg.
- Trådstartare bortblåst
- Start datum
- Status
Många kramar till dig och din familj
Kram V B
Kram V B
A
Anonymous
Guest
styrkerkramar till er!!!
Nu har det gått några veckor sedan som det tråkiga hände och våran bonus pojke dog. Nu är detta utred och en dödsorsak är fastställt. Tråkigt omständigheter gjorde att denna ungan människan miste livet under en behandling. Han hade hela livet framför sig och framför allt så vill han själv börja om hos oss.
Det har varit många mörka dagar då vi har fundera och undrat en massa. Vi har inte haft någon att ställa våra frågor till och ingen från kommunen eller behandlinghemmet har varit i kontakt med oss. Dom vet vem vi är och har våra telefonnummer. Men vi är inte närmsta anhöriga.
Pojken bodde hos oss mellan 3 års ålder och upp till det han fyllde 16 år. Vi var mossan och fassan i alla dessa år. Vi har inte fått ta del tillsammans med hans äldre bror ang begravning mm. Ingen har frågat oss om hur vi skulle vilja ha det eller om hur vi tror att han hade som önskan att få avsluta.
Nu är det hysteriska släktingar som planera något som vi inte alls tror skulle vara en önskan från vår bonus pojke. Har pratat lite om detta med en anhörig och det tas ingen som helst notis om vad tex den äldre brodern hade önskat.
Vi väljer att stötta den äldre brodern som också har bott hos oss, han flyttade hemifrån då han var 21 år. Hans önskan är att inte delta i begravningen utan att vi träffas och besöker en kyrka för att tända ett ljus till minne för hans lille bror och vår "son". Kanske verkar det lite konstigt att vi inte tänker delta och jag tar gärna emot era åsikter. Men jag anser att man sörjer ju inte mer för att man deltar utan att man kan göra denna stunden till något fint och ljust.
Men det trista i det hela är ju att vi som familjehem inte alls räknas i en sådan här situation. Alla hans vänner som hört av sig säger att vi var hans familj och att det var om oss han berättade då han sa något om sin barndom och uppväxt. Fundera på vad som hade gällt om han som barn hade varit vårdnadsöverflyttad till oss. Trots denna dåliga erfarenhet så fortsätter jag med glädje att ha familjehem. Önskar alla en skön vår.
Det har varit många mörka dagar då vi har fundera och undrat en massa. Vi har inte haft någon att ställa våra frågor till och ingen från kommunen eller behandlinghemmet har varit i kontakt med oss. Dom vet vem vi är och har våra telefonnummer. Men vi är inte närmsta anhöriga.
Pojken bodde hos oss mellan 3 års ålder och upp till det han fyllde 16 år. Vi var mossan och fassan i alla dessa år. Vi har inte fått ta del tillsammans med hans äldre bror ang begravning mm. Ingen har frågat oss om hur vi skulle vilja ha det eller om hur vi tror att han hade som önskan att få avsluta.
Nu är det hysteriska släktingar som planera något som vi inte alls tror skulle vara en önskan från vår bonus pojke. Har pratat lite om detta med en anhörig och det tas ingen som helst notis om vad tex den äldre brodern hade önskat.
Vi väljer att stötta den äldre brodern som också har bott hos oss, han flyttade hemifrån då han var 21 år. Hans önskan är att inte delta i begravningen utan att vi träffas och besöker en kyrka för att tända ett ljus till minne för hans lille bror och vår "son". Kanske verkar det lite konstigt att vi inte tänker delta och jag tar gärna emot era åsikter. Men jag anser att man sörjer ju inte mer för att man deltar utan att man kan göra denna stunden till något fint och ljust.
Men det trista i det hela är ju att vi som familjehem inte alls räknas i en sådan här situation. Alla hans vänner som hört av sig säger att vi var hans familj och att det var om oss han berättade då han sa något om sin barndom och uppväxt. Fundera på vad som hade gällt om han som barn hade varit vårdnadsöverflyttad till oss. Trots denna dåliga erfarenhet så fortsätter jag med glädje att ha familjehem. Önskar alla en skön vår.
- Status