Sviken/sviker!

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej! Nu har jag ledsnat! Först strular tonåringen med livsfarliga konsekvenser för sig och för hela vår familj. Får vi stöd? Nja, de ringer tonåringen och säger sedan till oss att de ska komma men fortfarande 1,5 veckor senare har vi inte fått någon tid och än mindre stöd! Sedan som ett brev på posten kommer nytt avtal med sänkt(!) ersättning som soc inbillar sig att vi ska skriva på. Jag får inte tag på någon ansvarig och alla svär sig fria. Trodde först att vi var ensamma om detta men sedan har jag fått några samtal så jag förstår att det inte är personligt mot oss. Vad är det för människor som skulle gå med på sänkt lön/utebliven höjning - förrutom att tydligen vi familjehem ska göra det. Nej! Sänk ersättningen till ALLA i kommunen så ska vi fundera på om vi går med på detta - men tills dess: Nej tack, då får ni säga upp! Vi kan göra annat med vår tid som inte är förenat med livsfara för oss och familjen. :evil:

Mama
 
Sviken och besviken

Ja, det är märkligt vad soss utnyttjar oss som är familjehem och som vill ta emot någon som behöver en ny familj som en familjemedlem. Vi känner oss arga och besvikna när vi tänker på hur vi haft det och vad vi fick för hjälp när vi behövde = noll. Man ser ju att kommunerna hela tiden söker efter nya familjehem, kanske skulle de försöka bli lite bättre på att ta hand om de som de faktiskt har och som många gånger har mycket värdefulla erfarenheter. Men det är väl som med allt annat - finns för lite personal....eller oxå skall det omorganiseras eller så slutar de som är bra....
Mvh Piggbert
 
Hej!
Det känns lite skrämmande att ge sig i lag med en ny kommun när man hör detta. Vi har haft ett jättebra samarbete med vår egen (Smålands)kommun man har nu blivit kontaktade av en annan 20 mil bort.
Vågar man samarbeta med en kommun man inte känner till?
Finns det värstingkommuner?

Tusen frågor jagar i huvudet............
 
glad mitt i allt kaos

först måste jag säga att jag blev så glad när jag hittade det här forumet. Ibland är man så ensam med sina funderingar.

Vår familj har varit kontaktfamilj/kontaktperson sammanlagt i 7 år för en tjej, sedan blev vi tvungna att avsluta då det inte fungerade längre, tjejen mådde för dåligt för att vara placerad i ett hem, vi var inte tillräckliga, kommunen lyssnade inte på oss utan tyckte vår hjälp räckte. Så nu är vi alltså utanför "systemet" men tjejen är ju fortfarande som ett barn för oss. Avslutet från kommunen sida var ett telefonsamtal, nu avslutar vi dig. Jaha tack för det! Så nu är man utanför systemet, men ändå är vi de enda vuxna som tjejen kan komma till och som föräldrarna ringer till.
Anmälan efter anmälan till soc har inte resulterat i något, så efter att tjejen utsatte sig själv för stor fara för en tid sedan så beslutade vi oss för att gå vidare...anmäla kommunen till länstyrelsen. Och till våran lycka fick vi rätt på många punkter, där soc gjort fel, dem har efter den anmälan satt in (små) åtgärder, men intetillräckliga för att tjejen skall klara sig men den kampen fortsätter vi med...är bara så glad att vi gick vidare...för det käns ofta som att man är vid vägs ände när man pratar med soc. Man känner så ofta hopplösheten, men sköter dem inte sitt arbete så är det faktiskt vår skyldighet att påpeka dett till deras chefer...länsstyrelsen. Så kämpa vidare alla vardagshjältar, fast det är tufft!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp