Telefonumgänge

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
G

Gör mitt bästa...

Någon som har mycket telefonkontakt med bios?
Vårt barn ha umgänge varannan vecka samt telefonsamtal 2 ggr i veckan. Barnet som väldigt sällan vill prata blir irriterad då de ringer- barnet är 5 år numera- och vi skulle vilja plocka bort vissa samtal och ersätta dem med sms från oss. Verkar det rimligt? :? Det är ju ändå bara vi som pratar och det enda föräldrarna säger att de vill är att prata med barnet som alltså inte vill.... Detta är en stress för oss då vi vuxna måste vara anträffbara vid 4 tillfällen telefonledes varje vecka...bios separerade.
Någon som kan berätta något om detta med umgänge per telefon. Det har ringts så här i snart tre års tid. Behovet är inte barnets....
 
Jag tycker det är för mycke när barnet inte vill.Vi har telefon kontakt 2 ggr i v men det är väldigt sällan föräldrarna ringer.Vill inte barnen prata så säger vi det.I ditt fall så borde dom höra lite vad barnet vill när det är så mycke som 4ggr.Ni blir ju bundna av tider hela tiden.Stå på dig :banan:
 
hej! det låter väldigt jobbigt, 4 samtal i veckan och ändå relativt ofta umgänge. vad säger socialen? om inte barnet vill så måste det väl gå att reglera, jag vet många familjehem som har i vårdplanen hur ofta och vilken dag/tid som föräldrarna får ringa. jag känner igen mig i det du säger och att det blir en stress för er oxå...vi har föräldrar som ringer ofta i perioder men som tur är så bor vi på en gård så vi är ofta "ute" så vi väljer att svara när vi vill i samråd med socialen. det jobbiga är att de ringer på kvällstid när barnet ska börja att förberedas inför natten och då vill man ju inte att det ska behöva ha känslosamma samtal när det ska lugnas inför natten. nu är barnet 4 och har börjat undra varför jag inte svarar i telefonen och än så länge kan man säga att det är någon som söker pappa och han är ju inte hemma osv....men snart blir det ju konstigt. så vi får nog få till något i vårdplanen. den ena föräldern kan ringa varje dag i perioder och det fungerar ju inte för någon av oss.....sen kan det ju vara besvärligt att ha telefontider att passa oxå om man har bestämda tider....ja det är inte alltid lätt att vara familjehem :smirk:
 
Våra placeringar har haft "telefonumgänge" en gång i veckan x två (skilda föräldrar).
Vi tyckte tvärt om att det var SKÖNT att ha en bokad tid istället för att det kunde ringa när som.
Vi bestämd helt sonika och valde dag och klockslag som passade in i "vårt liv".
Både soc & föräldrar köpte det efter lite diskussion.

Finns ju både för och nackdelar med allt, det viktigaste är ju att det fungerar i just ER familj.
Man ska ju fortfarande kunna vara en "vanlig" familj.........
Om nu inte barnet vill prata med föräldrarna så är det ju inte fel att prova att dra ner det till en gång i veckan?
Eller att barnet själv får ringa upp när det vill?
Fast då å andra sidan kan "vi" få skit för att vi inte ser till att barnet ringer..............
Hur man än vänder sig har man rumpan bak!!!
 
Det är så skönt att få respons!!

Numera har vi tiderna för samtalen reglerade- den och den dagen mellan dessa tider....detta i samråd med soc efter att de i början ringde dagligen och blev förbannade om vi ej svarade. Men problem uppstår då vi inte alltid är nåbara- eller då vi inte vistas med barnet just den tiden. Då måste vi rinag och säga det och då ändra dagar. Vi har ju några barn till och deras aktiviteter och då är det inte alltid lätt att ta umgängessamtalet.... :cry: .

Det där med brev och annat, som tre skrev om hade varit en dröm- men jag antar att de då inte har så mycket umgänge/träffar. Våra brev skulle aldrig hinna fram innan vi skulle träffas.... :littlesad. . Det hade varit toppen att ha sån kontakt!!!! :idea:

Ibland -några gånger i månaden sänder vi mms-vi försöker ju vara bra familjehem. :angel .

Så ni tycker att jag kan ta upp detta till diskussion igen-gjorde det senast i våras- och höra mig för. :? För barnet har ju ingat behov av det nu- om det vill ringa och prata med sina bio senare i livet får man ju ta ställning till det då.
 
Har ni INGEN dag/kväll som är lugnare än andra?
Vi fick tips av en annan familj om söndagskvällen..........
Det är en kväll man (i a f vi konstaterade vi) oftast är hemma och laddar/planerar för veckan som kommer.
Vi hade lite större barn så för oss fungerade det att ha telefontid mellan 18-20 på söndagskvällen.

Med de mindre barnen har det oftast fungerat med en morgon/fm tid (8-9) mitt i veckan.........
 
Sen natt....ska snart zzzova....men vill svara lite...

problemet är nog egentligen inte det praktiska, vi har ganska många lugna dagar, men inget regelbundet, men det är nog egentligen alltså inte det som e kruxet. Huvudproblemet är nog att det överhuvudtaget ska ringas när barnet inte är ett dugg intresserat. Vår Liten vill gärna prata med andra, såsom morföräldrar (mina föräldrar) och moster (min syster)och några andra vi känner. När jag inte är hemma vill Liten ibland ringa mig. Men med bio bryr Liten sig inte. Liten har ju inte bott hemma sedan spädåldern....så Liten har aldrig haft någon nära anknytning till dem. Så det är ju inte så konstigt...inte heller med tanke på att de ibland kränker Liten på olika sätt då de träffas. Så vi suckar mest över att det är en stress att varje gång behöva säga till bio att - Nej, h*n vill inte prata idag.... Idag heller tänker jag då...). Det mottas inte alltid så bra. Det är det som är jobbigt.

Det känns liksom inte som att det är för barnets skull....

Godnatt, nu är det dags att låta John Blund komma (minns ni honom, barnprogrammet på 70 och 80-talet...?? :wink: )
 
"Titta, kom och titta, kom sätt dig här hos mig..........................." :D
Jodå :angel

Men DÅ kan man ju verkligen undra varför det ska vara nödvändigt alls!!
Kan inte soc kliva in och "ta den smällen" med bio?
Verkar ju fullständigt onödigt med samtal i det läget.

Lycka till
 
Vi har inte lika mycket umgänge som ni, Gör mitt bästa, så för oss blir det inte så tung belastning, men annars är situationen rätt lik.

Jag tänker såhär i de perioder när barnet pratvägrar:

Anledningen till telsamtalen är inte att barnet ska vilja prata eller att föräldrarna ska känna sig efterlängtade. Anledningen är att barnet ska märka att bioföräldrarna finns, bryr sig, och vill prata med barnet. Och det är inte NI som har BETT bioföräldrarna att ha barnet hos er och att "råka ut för" trista besked 2 ggr/vecka. De har själva gått in i den här umgängesplanen (och de har själva orsakat placeringen), nu är det upp till dem att stå ut med att ringa upp och bli "avvisade".

Kanske är det så att om ni som familjehem kan släppa stressen och det jobbiga i att berätta att barnet inte vill prata så blir det lugnare för barnet också. Om ni kan lösgöra er från stressen att "leverera umgänge" och istället se det som att "vad roligt, nu ringde mamma/pappa och sa hej, han/hon käkar korv till middag och ser fram emot att ses på lördag, okej hejdå!" så skulle det kännas lättare både för barnet och er??

Vet inte om det hjälper, ibland är det ju faktiskt inte ens egen attityd utan helt enkelt verkligheten som behöver ändras! :evil:
 
Deanna- dina rader om att det faktiskt inte är vi/jag som är orsak till att barnet bor hos oss och att vi därför inte ska känna att vi avvisar dem- att vi är "skyldiga" hjälpte lite. Det är ju faktiskt mycket riktigt dem- även om de inte förstår det själva- som är orsak till placeringen. Behöver påminnas ibland. :roll:

Ja, jag tycker att verkligheten behover förändras- ska jobba på det lite taktiskt om 2 veckor då soc ska komma på hembesök. Känner att det kan bli lättare att ta denna problematik när /om Kammarrätten avslår föräldrarnas överklagan av hemtagningsbegäran som nekades i Förvaltningsrätten. Jag vet att jag har fam.hemssekr med på banan- dock inte ansvariga handläggaren. Hon pratar jämt om att de- bios- har rätt till detta. Jag undrar nu om detta står med i umgängesplanen- annars borde det vara lättare att förändra. Om viljan hos soc.sekreteraren finns.

Jag är lite, lite extra känslig nu när vi väntar på besked och bio likaså - så samtalen och sms kan vara både lagom trevliga , men också ganska otrevliga. SEnast idag då barnet sa - nej, jag ska åka pulka nu. Då fick jag veta att jag skulle säga det till barnet att- det får du göra om di pratar först. ALDRIG ATT JAG SKULLE SÄGA SÅ!!!!

Därför blir det nu så aktuellt att samtalen känns som blaha....om jag får uttrycka mig klumpigt.... :oops:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp