Till mitt (lånebarn)

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
M

många ungar

I snart 17 mån har du legat på min arm mätt o belåten, glad o lycklig i bland med magknip o förkylningar.
Då du vaknar o ögonen ser mej så ler du så stort o du har lärt dej att forma ord,
Du har lärt dej att gå o leka, Hitta bland våra saker o är både busig o arg i bland.
Men för de mesta så älskar du livet.
Vi har gjort dej trygg! och de var vårat jobb.......
Så när du i dag med packad ryggsäck tog din mamma i handen o gick på eran första dag på väg HEM!

Då var det jobbigt, :cry: jag önskar dej o dina föräldrar Lycka till.
Från en som älskar dej.......
 
Hej!
Jag känner med dig och skickar massor med styrkekramar från en som också kommer att förlora ett lånebarn som vi har fått låna i snart fem år.

/Fia
 
Oj....jag ryser....
Tänk om alla runtomkring oss förstod vilka känslor vi också lägger ner i "jobbet"!!!

Hoppas bara att allt är värt det ....för barnet alltså....för då är det värt det för oss med!(Fast tyvärr så misströstar jag där...när man ser sig runt och ser hur soc ibland agerar).
Hoppas att de barn vi skickar "hem" får en trygg och bra uppväxt....där vi ändå borgat för en bra start!
 
Mycket känslor, förstår, har också lämnat vidare! Men kärleken består och det vi gör för våra små och stora lånebarn finns kvar och någongång, någonstans kommer det vi lärt och byggt upp till nytta och användning - både för dem och oss!
Tänker på er :cry:
 
Kan bara hålla med tidigare skrivare. Att det vi gör när de är hos oss gör nytta och att de har det med sig genom livet. Att kärleken, tryggheten de fick av oss gör dem starka genom livet. Att de vet att vi finns kvar för dem.

Styrkekramar
 
Oh, det knyter sig i magen på mig, jag hoppas verkligen att bioföräldrar nu är mogna för att ta hand om sitt lilla barn och jag hoppas att du får god hjälp att sörja.
Många många kramar till dig från mig
 
Tack alla! I Bland blir man djup.
Vi gör ett jobb !!!!
Men i alla debatter om de jobb man gjör så glöms alla känslor.
Men i i vilket Vårdyrke du en jobbar i möter du mäniskor som berör.
En del går obermärkta förbi andra lämnar spår föresten av ditt liv. :rollhappy:
 
[Ja tänk bara vad du har gett detta barn. har själv en placring som kom när hon var 2 veckor. nu är hon 1 år. Ja man gör ju detta för barnen....
jätte bra gjort kämpa vidare.
 
Ja hemgången blev uppflyttad 2ggr men nu i kväll så gick du..... Du titta på mej o klappa mej på kinden :cry: sen vinka du o försvann.
Lycka till älskade unge saknaden e stor men jag måste vara stark för en av dina "syskon" gråter, måste trösta!

Kommer vi någon sin att få se dej i gen :cry:
 
Om det är till någon hjälp så skall du veta att vi är många som tänker på er i kväll... Lovar att tända ett ljus för er.....
Sänder alla styrke kramar som går att sända.
 
Tänker på er....går inte förstå om man inte varit med om det själv tror jag :cry:

Det har vi varit med om men fick ikväll ett samtal från en mkt glad fd placerad som ringde och berättade om hur det går i livet och då vet man att varenda sekund av glädje,sorg, engagemang vi ger våra plac är viktiga och guld värda - det man ger ut kommer också tillbaka :D

Styrkekramar.....
 
Åhhh...
man blir ju gråtfärdig!
Antar att man vet att dan kommer men när den väl är här....
Hoppas barnet får det bra!

Hur gör man, hur vet man att det blir bra? det måste vara jättesvårt i vissa fall.
Blir man kontaktfamilj till barnen vid behov? eller "klipper" man av direkt?
Det är det här jag fasar för om vi skulle bli famhem!

Styrkekramar till Dig!
C
 
Det är svårt att klippa!

Även om man haft lånebarn som krävt dygnetruntbevakning..........
Varit våldsamma......
Snattat....
Intrigerat.........
Att släppa greppet efter två jobbiga år där men fått ge ALLT och sedan bara mötas av tystnad........
DET är jobbigt!

Att inte veta hur det går efter hemflytt.........
Får :angel: det stöd som behövs i skolan?
Orkar bio?
Får dom våra brev, paket och hälsningar?
Att inte veta NÅT, det ÄR jobbigt..............

Men, det är också en del av vår "vardag" som familjehem
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp