Vi behöver råd!
Har en tonåring som bott hos oss i 6 år och sedan 1 år övertagit vårdnaden. Något som h*n verkligen ville, och även vi. Men sedan dess har h*n blivit som för bytt..........
Som bara ska "ha och ha", nya kläder, mobiler, datorer, pengalistan går att göra lång!
Har fått försig att vi får såååå mycket "pengar" för vi tar hand om h*n och nu även blivit vårdandshavare. Vi har hela tiden talat om att det vi får i "pengar" inget belopp nämt, är vår sak och ingen annans. Har även fått hjälp med förklaring från soc att det är inget som h*n har med att göra för vi jobbar åt kommunen som familjehem och det är vår "lön" som vi får för det. Men h*n menar att h*n ska ha en del av lönen utöver månadspengen (500:-/mån). H*n har sin månadspeng till godis och mobil, övrigt betalar vi! Men hur ska vi kunna få h*n att förstå för detta eviga tjat är så himla tråkigt och blir till negativ energi. H*n blir förbannad och tycker att alla andra får men inte h*n. Vi är dumma och elaka och fattar ingen ting. Märkeskläder får h*n precis som kompisarna så där lider h*n ingen nöd. H*n tycker att en ny kollektion varje månad är vad som gäller! Våra egna nu vuxna barn tycker att h*n verkligen borde vara nöjd med den som h*n får. Hur gör ni andra? Att hjälpa till på hemaplan är ingen höjdare. Städa rummet är vad som behövs tycker h*n resten kan vi göra. Är det verkligen tonårshormoner eller? Har varit en jättego unge som idag är himla jobbig!
Har en tonåring som bott hos oss i 6 år och sedan 1 år övertagit vårdnaden. Något som h*n verkligen ville, och även vi. Men sedan dess har h*n blivit som för bytt..........
Som bara ska "ha och ha", nya kläder, mobiler, datorer, pengalistan går att göra lång!
Har fått försig att vi får såååå mycket "pengar" för vi tar hand om h*n och nu även blivit vårdandshavare. Vi har hela tiden talat om att det vi får i "pengar" inget belopp nämt, är vår sak och ingen annans. Har även fått hjälp med förklaring från soc att det är inget som h*n har med att göra för vi jobbar åt kommunen som familjehem och det är vår "lön" som vi får för det. Men h*n menar att h*n ska ha en del av lönen utöver månadspengen (500:-/mån). H*n har sin månadspeng till godis och mobil, övrigt betalar vi! Men hur ska vi kunna få h*n att förstå för detta eviga tjat är så himla tråkigt och blir till negativ energi. H*n blir förbannad och tycker att alla andra får men inte h*n. Vi är dumma och elaka och fattar ingen ting. Märkeskläder får h*n precis som kompisarna så där lider h*n ingen nöd. H*n tycker att en ny kollektion varje månad är vad som gäller! Våra egna nu vuxna barn tycker att h*n verkligen borde vara nöjd med den som h*n får. Hur gör ni andra? Att hjälpa till på hemaplan är ingen höjdare. Städa rummet är vad som behövs tycker h*n resten kan vi göra. Är det verkligen tonårshormoner eller? Har varit en jättego unge som idag är himla jobbig!
