Total försummelse!

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej! Någon som fått barn placerade i 2-5 års åldern som varit "totalt försummade"?

Känner att jag behöver lite input för jag har så många frågetecken :? efter 5 månader. Hur yttrade det sig för er? Regrederade de? Kom beteendet från början tillbaka i varierande grad efter 3-4 månader? Hur länge varade "down"-perioden? Har haft många placeringar men inga så unga och så försummade. Kombinationen med troliga handikapp gör ju heller inte situationen ljusare.

Kom med positiva och/eller negativa kommentarer. är ni snälla!

Mama
 
VI fick

en på 4,5 år.Vi trodde h-n hade ADHD.Nä det var ett mycke försummat barn.Det svåraste vi haft.
H-n slog mig sparkade,spottade,drog mig i håret.Sa att jag slog h-n,fast att andra såg att jag stog flera metter ifrån.Varför knuffar du mig,kom också.Men h-n var mycke kellig kröp intill mig .Älskade när jag läste för h-n.
Var ute lekte men började slå på djuren.Blev biten,men erkände vad h-n gjort.
Har fortfarande svårt med kompisar.Litar inte på någon.Inte oss heller ibland.Fast vi har aldrig lurat h-n.Tyvärr har andra gjort det för,och det försvinner nog aldrig.
Fick mycke hjälp av att prata med soc.Jag ringde ofta och grät,sa jag inte klarar detta.Men i nästa andetag sa jag att jag måste,inte flytta igen.Vi var det 7 om man räknar.Hemma ,behandlingshem,släkt,jourhem,familjehem.
H-n har nu varit här många år,och kommer bo kvar.
HUR SKA DOM KUNNA LITA PÅ VUXNA.
 
4åring

Vi har en liten kille som kom till oss för ett år sedan
han hade aldrig lekt med andra barn, han hade aldrig ätit frukt eller grönsaker, eller för att vara ärlig hade han varit uppväxt på ca 5-6 olika födoämnen.
Han var full med eksem som redan blev bättre i jourhemmet men som är helt borta idag.
Kunde inte prata
var rädd för dammsugaren, tvättmaskinen o vattenpölar
gungade m kroppen så vi trodde att han kan ha någon form av störning (det visade sig att det var hans sätt att finna trygghet på egen hand när man ligger i en spjälsäng dagarna i ända)
OSV

Idag 18 månader senare är han ganska ok. Vi har naturligvis massa kvar att göra. Men gungningen har upphört, han äter det mesta, eksemet borta, förstår de flesta "sociala koder", har kompisar...
Men det finns kvar o jobba med....tro mig ;)
Har under dessa 16 månader inte haft någon kontakt med biomamma.
Umgänget har dock kommit igång nu, så just nu har vi lite bakslag...

Är dock världens goaste, charmigaste o kärlekstörstande...Jag är din, hör jag 20 gånger om dagen, jag älskar dig 15 gånger osv...bara för att få bekräftelsen på att han ska få stanna...
 
Helgona; av olika anledningar så är jag lite nyfiken på hur det går med hans tal.
Och sen undrar jag vad det är för bakslag, som har kommit nu. Är det något du känner att du kan lyfta fram, eller blir det för öppen ridå då kanske? I så fall får du ju säga ifrån självklart!
 
Bollplank sökes!

Hej igen! Fungerar toalettprocedur för era placeringar? Om ja, hur länge dröjde det innan h*n kände av det och sa till? Trots att vi kollar ofta så är sårig bak tyvärr ofta förekommande. H*n kommer och säger till ibland men då har inget hänt och potta - vad gör man med den? En fixar det stora, men inget annat, om vi säger till att h*n ska gå på pottan.

Talet har förbättrats enormt för en - men är fortfarande långt från ålders adekvat. Mun-/ansiktsmusklerna verkar inte vara tillräckligt tränade så vi håller tummarna för att testning ska ge att habiliteringen kopplas in.

En härmar det som alla (ALLA) andra säger trots "nästan" ålders adekvat annars. Har ni varit med om lika? Jag misstänker drag av autism. Fler förslag? Har hört att försummelse kan ge liknande symtom men när avklingar de i så fall?

Schema skulle alla barnen behöva men det fungerar inte för att de fixar inte vilket/vems schema det är.

En bra dag kan de hålla besticken och äta nästan kladdfritt och en dålig dag så skulle duschen vara det bästa stället. Jag tycker att det är en konst att kunna tappa skeden flera meter bort men så var det faktiskt för jag tittade på.

Att de är överlevnadskonstnärer har ni säkert redan förstått men det är ett himla jobb att lära dem att det är skillnad på famn och famn. Distanslösa var bara förnamnet när de kom. Nu är vi en bit på väg efter snart ett halvår men mycket återstår. Tyvärr så är många människor totalt oförstående till problematiken och känner sig kränkta när vi vill begränsa vem man sitter i knä på.

Saknar ett bollplank!

Mama :(
 
Re: Bollplank sökes!

Jag kan kanske vara ett bollplank....
Min msn kan du få om du skickar PM i så fall. Jag har en del erfarenhet av en del av er verklighet, och jag har även en hjärna, 2 ögon och öron....

Mama sa:
Hej igen! Fungerar toalettprocedur för era placeringar? Om ja, hur länge dröjde det innan h*n kände av det och sa till? Trots att vi kollar ofta så är sårig bak tyvärr ofta förekommande. H*n kommer och säger till ibland men då har inget hänt och potta - vad gör man med den? En fixar det stora, men inget annat, om vi säger till att h*n ska gå på pottan.

Talet har förbättrats enormt för en - men är fortfarande långt från ålders adekvat. Mun-/ansiktsmusklerna verkar inte vara tillräckligt tränade så vi håller tummarna för att testning ska ge att habiliteringen kopplas in.

En härmar det som alla (ALLA) andra säger trots "nästan" ålders adekvat annars. Har ni varit med om lika? Jag misstänker drag av autism. Fler förslag? Har hört att försummelse kan ge liknande symtom men när avklingar de i så fall?

Schema skulle alla barnen behöva men det fungerar inte för att de fixar inte vilket/vems schema det är.

En bra dag kan de hålla besticken och äta nästan kladdfritt och en dålig dag så skulle duschen vara det bästa stället. Jag tycker att det är en konst att kunna tappa skeden flera meter bort men så var det faktiskt för jag tittade på.

Att de är överlevnadskonstnärer har ni säkert redan förstått men det är ett himla jobb att lära dem att det är skillnad på famn och famn. Distanslösa var bara förnamnet när de kom. Nu är vi en bit på väg efter snart ett halvår men mycket återstår. Tyvärr så är många människor totalt oförstående till problematiken och känner sig kränkta när vi vill begränsa vem man sitter i knä på.

Saknar ett bollplank!

Mama :(
 
Tack - men nej tack! Jag är nog för gammaldags men jag vill hellre prata per telefon med ett bollplank. Jag har turligt nog flera familjehem att stöta och blöta med redan men just precis med erfarenhet av så totalförsummade saknar jag i bekantskapskretsen och det var det jag så gärna vill utöka med. :wink:

Mama
 
Ja våran pratade på 1.5 årings nivå...vissa kortare meningar....
Men efter bara någon månad var det flera ords meningar, sedan kom det in nya ord...

O nu pratar han som en ganska vanlig 3,5 åring (Han är lite mer än 4år)
Mycket bajs...o idag kom första "fy faan" haha
Så visst hör han allt som sägs i närheten ;)

bakslaget är att han började "gunga" igen efter att han träffatbiomamma. Tog någon vecka innan det var borta igen...
Men det har ändå varit possitivt för han har aldrig berättat något om mamma...vill liksom inte komma ihåg för detta är annars en kille med ett häst minne! Men nu bara det sista så har han börjat prata lite om saker som hänt...
Inte så roliga saker, men skönt att han kan sätta ord på det nu!
Tex. När jag va liten bebis o bodde hos mamma XX Så bodde vi i ett vitt hus, o då låste mamma XX dörren till mitt bebisrum...o då blev jag ledsen o gråter.
Bara för o kolla så sa jag, men vi låser ju inte dörren hos oss, så du behöver inte vara rädd...
NEJ inte nu utan hemma hos mammaXX.....
Så då är han helt medveten om var o vem....
 
Hej! Ja, precis så har vi med den ena. Inget prat mer än 2-3 ord när h*n kom - nu pratas det ungefär som en knapp 2-åring. Tror att teckenstödet betytt mycket, fast det lustiga är att ju mer h*n pratar ju mer tappar h*n tecknen.

Förstör era placeringar sina och andras leksaker lika aggressivt som våra? Kan de inte förstöra på egen hand så förstör de med gemensamma krafter. Samtidigt skrattar de hysteriskt. De har under detta knappa halvår förstört mer leksaker än alla våra ungar tillsammans under drygt 20 år (och vi har haft många!).

Mama
 
blir bättre

Hej!
Vi har också två barn som vi inte fick veta så mycket om innan de placerades. inga droger var det enda vi fick veta. När sedan ett barn "stängde av" visste jag inte hur jag skulle reagera eller varför barnet gjorde så. Tog nästan 6 mån innan det försvann. Det andra barnet var distanslöst-sprang till vilken famn som helst, gjorde ingen skillnad. Nu efter 2 år och kraftigt nerdraget umgänge med biosar såg jag nyligen tecken på att barnet gör skillnad på människor. Vi trodde att barnen hade en störning ADHD damp el dyl. Men nu börjar de agera mer och mer "normalt" man ser tydliga framsteg, dagis tycker det är jättestor skillnad och vi har (nästan) fått nya barn. Så ge inte upp, men det tar tid och kraft och ork.../Sussika
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp