tufft avslut

[Pirvil]

Nu har våra lämnat oss. Den första med buller och bång. Ingen kontakt sedan dess. :x Den andra ska snart också flytta, men där kommer avslutet vara bättre (med barnet vill säga). Har tänkt mycket på sistone hur mycket man måste ge av sig själv och hur dåligt man mår, när man inte får tillräckligt med stöd, utan desto mer motarbetande (från förälder). Hot med polisanmälan, prat om att man gör det för pengarna och allt annat otrevligt. :twomad: Skönt att det snart är över. Funderar på allvar om man ens orkar tänka uppdrag en gång till :? . Ser nu fram emot första lediga sommaren på 7 år :claphappy: .

 

[skärtorsdagsnatt]

Det är nästan alltid tragiskt med avslut, även om uppdraget varit jobbigt, men passa på nu och njut av ledigheten. Samla krafter och lägg på hög för innan ni vet ordet av så finns längtan efter ännu ett uppdrag, längtan efter ännu en liten eller :evil: att ta sig an, man glömmer fort :wink: .

Ha en riktigt skön, varm och härlig sommar Pirvil!!!!!

 

[Pirvil]

Tack Skärtorsdagsnatt! Vi har börjat landa och allt känns verkligen lugnt och skönt :bow . Men det har varit mycket sorg och bedrövelser, även efter avslutet, fast det egentligen inte haft med det att göra (mer än indirekt).

Det bästa är att vi hade besök utav tidigare kontakt/fosterbarn med ny familj. Det var så skönt att se hur har landat i sin nya familj (släkt) och se hur de växt. Tänk att vi fått vara med och forma deras liv till det bättre och att de alla ville komma och besöka oss (5 barn och 2 vuxna) !

Det finns hopp och förtröstan, men det lär dröja innan vi satsar på ny placering.....

Kramar till er alla underbara :bow
Pirvil

 

[Snus7mumriken]

Vi hade en placering som vi efter många år kände oss tvungna att avsluta p.g.a att lagen är skriven så att de vuxna alltid har rätt till sina barn, men barnen har inte alltid rätt till en lugn uppväxt... Efter många tuffa år med ohållbar situation gav vi till slut upp, och tänkte nog :aldrig mer... Det tog väl ca 1 år innan vi landat i familjen (3 bio + 1 ). Så en dag 3 år efter att barnet flyttat, ringer en kommun upp och frågar om vi kan tänka oss att hjälpa en tonåring... Och på den vägen är det. Alla placeringar är inte stöpta i samma form, man blir också mer erfaren att fråga de rätta viktiga frågorna för att se om man är rätt familj att hjälpa osv. Känn ingen press på er, utan låt tiden gå, och såren läka. Kanske det blir fler placeringar, kanske inte. Oberoende har ni gjort en fantastisk samhällsinsats, och säkert vuxit som människor också. Jag önskar er allt gott! Kramen Snus7mumriken