Två barn???

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej vi är nya och har precis blivit utredda. Och nu har vi fått en förfrågan om en syskonplacering. Vi har en egen dotter som är 8 år och dom här barnen är 2 och 4 år. Vi vill jättegärna men är samtidigt lite oroliga för att det kan bli för mycket att börja med. Vet varken ut eller in så nu undrar jag om det finns någon som har varit i liknande situation som har några goda råd? Tacksam för all respons. Kram
 
Hej!
Jag tror inte att det kommer att bli några problem för er. Er dotter är så pass mycket äldre. Om barnen är i jour kanske 4-åringen kan komma ett par veckor före 2-åringen. Om ni ändå kan tänka er att ha 3 barn så underlättar syskon mycket när det gäller kontakt med socialen och föräldrar!
Lycka till!!
 
Hej
Vi har en två syskon placerade sedan ett år tillbaka, 5 o 6 år, inga biobarn boendehemma. Syskon underlättar för varandra väldigt mycket.
Våra delar även rum då de har otroligt mycket trygghet av varandra. De har alltid en lekkamrat, de har alltid ngn som förstår, de vet att de inte är ensamma.
Fast samtidigt måste de ibland få vara själva med oss också. Vui löser det genom att åka till landet med en av dom över en helg då och då.

Vi ser det som väldigt positivt med syskon. Föräldrakontakten spelar ingen roll eftersom det ändå är två umgängen som skall hanteras. Biosarna bor inte ihop.
 
Eftersom er bio får fortsätta att vara äldst, och det med råge, tror jag att det borde kunna fungera. Er dotter kan "behålla sitt liv" med kompisar och aktiviteter utan konkurrens från placeringarna.

Vi har ett syskonpar sedan 8 månader. En äldre och en mellan våra egna. Tyvärr kan jag känna att vår åldsta har fått sitta i kläm en hel del då de andra inte är helt åldersadekvata. Med facit i hand hade vi "behövt" låta vår vara äldst och behålla sina "favörer" vilket är svårt när äldsta placeringen hela tiden anser "men jag är äldre". Vi hamnar alltid i konflikt och det är rent ut sagt jättejobbigt.

Med så pass mycket yngre placeringar finns bättre förutsättningar för er!
 
tack

Tack för kloka svar. Jag känner också att det är skönt att vår bio dotter är så pass mycket äldre. Men man är ändå nervös vet liksom inte vad som ska hända, svårt att försöka se vad som komma skall när man inte har gjort det förut. Jätteglad att ni svarar mig tar gärna emot ännu fler funderingar och goda råd. Hej hej
 
Med risk för att låta negativ......
Jättekul att ni fått en förfrågan relativt snabbt efter färdig utredning - det ser man ju här på forumet att det kan ta en himla tid!
Vi har haft uppdrag som familjehem under några år nu och vår yngsta dotter är 9 år och har vuxit upp m extrasyskon - hon har koll på alla :D
Tror att det kan vara en jättefin gåva till våra biologiska barn inför vuxenlivet!

Till ämnet, placering av två! Jag tänker på när vi tog emot vår första placering, när vi var nya! Massor med känslor, både hos oss vuxna, våra biologiska samt hos den placerade - socialtjänst, biologisk familj, inskolning på skola/dagis, allt praktiskt, anknytning....ja, det var fullt upp med en placerad! Och vi gjorde ett jättebra jobb - alla tillsammans! Och vi räckte till som vuxna i denna nya situation! Det gjorde också att vi ville fortsätta och ta emot flera placeringar och gör så än idag! Idag har vi upp till 3 ev 4 placerade och har det bra tillsammans - låt det ta tid, väx in i rollen som familjehem och stanna kvar och ta uppdrag under längre tid - ni behövs verkligen :D Fundera igenom noga - förhasta er inte för att ni gärna vill komma igång, låt det ta tid, den tid ni behöver och ta det uppdrag som ni tycker känns rätt!

Lycka till i massor!!
 
Hej! Vi har ett syskonpar som är placerade i ungefär samma åldrar. De var vårt andra uppdrag, det har varit jättemysigt men oxå väldigt, väldigt tufft! De var oxå jourhemsplacerade tidigare där de fått en liten grund att stå på här i livet. Vår äldsta har varit med om en del svårigheter och har ett stoort trotsbehov, svårt att ta kontakt med andra barn på ett bra sätt då han är mycket otrygg i sig själv.

Det mesta har blivit mycket bättre men fortfarande puttar han och slår andra barn på dagis dagligen. Hemma har han nästan slutat att slåss, men vi har ständigt fått vara på vår vakt då han puttat, slagit mm på den lilla ideligen. Den lilla var ofta rädd för honom, det har dock blivit bättre det med! Men han är naturligtvis oxå mycket glad för den lilla!! Så allt löser sig nog i slutändan men nog är det jobb med dessa underbara små liv! Vi har ett kanonbra soc bakom oss och det betyder enormt mkt!
:D
Våra större barn älskar de små och skulle inte vilja vara utan dem för en sekund! Klart att de kan bli trötta på dem ibland konstigt vore ju annars!

Tufft har det varit, tufft är det och tufft kommer det periodvis vara vara ett tag till även om det är precis lika härligt och kul.
Se bara till att soc är beredda att ge er de rätta förutsättningarna att klara ert uppdrag så går allt säkert bra, lycka till med ert beslut! :wink:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp