Tycker ni att det är ok?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
När en biomamma kommer på besök för övernattning att hon sover i pojkens säng tillsammans med honom? I detta fall blir pojken 14 år i höst.

Själv är jag inte så glad åt det och det bäddar helt klart för konstiga tankar och föreställningar.

A
 
Om pojken är normalt utvecklad..................absolut INTE. Möjligen på en extrasäng i samma rum.

Är vad jag tycker.............................
 
Hm..du är inte ensam om tankarna..men som sagt, är pojken "normal" eller har han problematik som gör att det skulle vara bra för honom så...eller, nej jag anser nog att man ska ha egen säng till besökare över huvudtaget faktiskt!
Vad säger soc om det hela?
 
jag förstår inte vad det skulle vara för fel med att jag sover bredvid mitt barn i en viss ålder. Jag och vår bio har flera ggr delat säng med min mor och jag är vuxen. Skulle det vara skillnad om det var en pappa som sov med sonen eller om det var en dotter som sov med modern. vår 5-åriga bio son sover i vår säng likaså vår yngre plac kille. Vart skulle man dra en gräns och varför?
 
Jag tycker oxå att det är olämpligt. En pojke i den åldern brukar det ju hända saker för under natten. Bättre att det får hända i egen säng och inte med mamman där.
 
Det är inget konstigt att sova jämte sina barn............så länge de är SMÅ. Har du uppnått 14 års ålder anser jag att det är hög tid att avsluta det där. Att göra det när ALLA parter är vuxna och är medvetna om sin egen integritet är också en annan sak.

LillaA, är det du eller biomamman som bestämmer i ditt hem? I mitt/vårt hem är det vi vuxna som bestämmer och sätter gränser. Antingen så accepterar man det eller också, som i det här fallet, sover man inte över..
 
Håller med sistnämnda. Det är ju DITT hem, du bestämmer och sätter gränser.
Jag skulle faktiskt inte ens vare sig tveka eller fundera. Gör något åt saken omedelbums!
Lycka till!
 
Jag har sagt ifrån

gjorde det redan första gången det inträffade. Men biomodern lever ju i sin egen värld där det bara är hennes tolkningar av alla regler som gäller.

Har pratat med soc idag och de tycker inte att det är ok under några omständigheter. De skall kalla in henne på samtal om detta. Vad som gjorde mig bekymrad efter socsamtalet var att de har tidigare haft vissa misstankar mot mamman men inte pratat med oss om det. Nu fick de vissa saker bekräftade. Men samtidigt så vet man ju inte. Det kan bara vara ett uttryck för närhetsbehov efter att inte ha träffats på länge också. Men jag tycker ändå att det är olämpligt när barnen är så stora.
 
Vår bioson är 14 år. Jag kan bara föreställa mig hans reaktion om jag ville dela säng med honom.Då skulle han hellre ligga på golvet.Vill inte ha mig nära på det sättet.Det finns så många andra sätt att vara nära en tonåring.För behovet finns ju för båda parter.
Vad tycker pojken själv om detta?
Vår uppgift som vuxna är att visa barn och ungdomar vad som är lämpligt för olika åldrar.Intigriteten för en 14årig pojke är jätteviktig.
Viktigt att vi som vuxna lyssnar in och utvärderar när våra barn markerar sina gränser. Ex. om de stängt sin dörr att man knackar, inte går in i badrummet utan tillåtelse osv.
Ja,det är mina tankar.
Gittan
 
Helt sant som du skriver och en vanligt sund reaktion på den typen av närhet när man är 14 år.
Men tänk om de har haft det såhär hemma? Att det har varit ett naturligt sätt för dem? Att det är därför han inte reagerar?
Kan bara tillägga att han för oss väldigt annorlunda värderingar än vad vi är vana vid och det kommer ju som sagt hemifrån och från kompisar.
Exempelvis sa han i ett posisförhör att "jag får mina sexuella behov tillfredsställda när jag åker till x där mamma bor)
Vi kommer absolut att fortsätta prata om detta för jag tycker inte att en 14 åring skall dela säng varken med sin mamma eller sin flick/pojkvän.
 
Mitt inlägg var inte menat som ett pekfinger.Ber om ursäkt LillaA.
Tycker bara att det är avskyvärt när föräldrar inte visar sina barn respekt.
Hoppas att du får det stöd från Soc som du behöver.

Gittan
 
Jag är kluven i frågan. Min första tanke är "örk, nä, fy" men hur är han? Vilken relation och närhet har han till mamma? Är det en sund och fin relation? Saknar han mamma som mamma eller som den där som låter honom göra som han vill?

Min 14, snart 15-åriga, niece sover gärna bredvid mig. Hon har ngt NP men är inte utredd (har just fått dem att gå till bup med henne). Hon tillåts bli liten igen, få vara nära med armarna runt henne känner hon sig trygg. Att vara 14 år är inte lätt. I en sång jag ofta lyssnade på som liten sjöng Charlotte "14 år, varken vuxen eller barn" och den tänker jag ofta på. Man vill vara 7 igen och få klättra upp i mammas/pappas knä på kvällen och få alla dagens orättvisor bortkramade. På dagen är man den tuffa tonåringen som tar aaaaaaalllt med en klackspark och målar en ännu tuffare attityd på näsan.

Hade min niece varit placerad här hade hennes mamma eller pappa fått sova i hennes säng OM hon själv velat det. Jag hade sett närheten dem emellan och glatts åt att det fortf finns band mellan dem. Jag hade noga hållt ett vakande öga på HUR deras relation hade varit så det inte blir ngt sexuellt felaktigt. Saker går att lösa genom att den ene sover i en sovsäck men ändå kan ha mammas/pappas armar runt sig.

Min 17-åriga niece vill också vara nära men henne får man inte hålla om. När det är dags att sova går hon till sin egen säng men ligger fram tills dess hos mig och pratar.

Inget är svart eller vitt - situationen får bestämma tycker jag. Det oroar mig mer ang den där X som han säger sig bli tillfredställd hos!!
 
Men om man

misstänker att denna x är mamman då blir jag mörkrädd. Jag väntar på att vår handläggare snart kommer tillbaka från semestern.

A
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp