Tyvärr så får jag den känslan......men jag kan ha fel

[Anonymous]

Jag har inte sagt att det/något är fel! Det va bara en tanke som slog mig...
Jag är själv ett kontrakterat Jourhem via våran kommun men ibland tyvärr så tycker jag mig kunna märka såna tendenser!
Jag påstår inte att det är så hos alla och jag pekar inte ut någon speciell men jag vet att det finns och det tycker jag är trisst för dessa barn är det sista dom behöver en ostabil familj mentalt/känslomässigt och även ekonomiskt!

Alla människor är olika. Man skall även matcha varandra. Ibland kanske det inte blir så och då sker kanske en förflyttning till ett annat familjehem. Ett jourhem är något annat än ett familjehem. Kanske kommer barnet/ungdomen samma dag eller ngn dag senare som soc har gjort en förfrågan. Eftersom du själv är jourhem då vet du också att man inte skall "komma för nära" eftersom barnet/ungdomen snart skall vidare till ett familjehem. Det ska vara lätt för den placerade att flytta. För övrigt tycker jag att det är skamligt lågt betalt. Att det finns personer som vill tjäna pengar på detta tror jag säkert men de är väldigt få. Barn/ungdomar kostar. Ingå i dessa pengar skall också inte bara mat ingå.

 

[maggan65]

Jag är så sugen att säga upp mig, men det är svårt att ta steget. Har haft fast heltidsjobb i 22 år och det känns tryggt,men tycker ju om dessa barn och tycker om att ge dem ett familjeliv med tryggheten i. Får fundera ett tag till. Man kanske känner annorlunda när sina biologiska växt upp. Yngsta är 8 år.

 

[mammamoa]

Hej jag är ny här men är inne och läser era inlägg regelbundet. När ni diskuterar om man ska säga upp sig eller inte från sitt arbete så måste det helst vara ett beslut som man tar själv. För min egen del så hade jag inte något val då vi hade vår första placering som var en liten med stort behov och som senare fick en bokstavsdiagnos. Mitt i den utredningen så fick jag inte mer tjänstledigt utan var tvungen att välja jobbet eller Valet var inte svårt även om jag stortrivdes med mitt arbete och arbetskamrater( saknar dom fortfarande efter tre år) fick givetvis förlorad arbetsinkomst från soc. Nu har flyttat och en ny liten har flyttat in. Nu när vi har provat på att vara familjehem så vill vi fortsätta för vi tror att vi har mycket att ge vilsna barn, men att klara sig ekonomiskt på "bara" en placering är som att tro på tomten så just nu söker vi med ljus och lyckta efter ett barn till.... har kanske någonting på G.. vi får se.
Men det jag igentligen ville komma till i den här diskusionen var att vi som familjehemsföräldrar inte ska skämas för att vi får betalt... för vem hade velat ha vårat jobb dygnet runt? Tur att det finns sådana som vi....