Vi har relativt besvärliga föräldrar till det plac barnet men kommer ändå att tacka ja till vårdandsöverflyttningen eftersom barnet står still i utvecklingen pga den otrygga situationen och barnpsykiatrin rekommenderar detta.
En av frågorna som måste klaras av innan tingsrätten är dock umgängesfrågan. Vi är självklart helt inställda på att se till att barnet får ett så bra umgänge med sina bio-föräldrar som bara är möjligt, men vill ju att det ska vara barnets behov, och inte förälderns, som styr. Umgänget och vår relationen till dem har funkat någorlunda men nu är de sura pga vårdnadsöverflyttningen.
Som det ser ut nu har båda föräldrarna (var för sig) umgänge ca 4 och 9 ggr per år (erbjudna 7 resp 12 tillfällen men uteblir av olika orsaker) 3-4 timmar per gång. Dessa umgängen sker alltid i vår närvaro, även detta pga barnets otrygghet och föräldrarnas (främst den ena) hotfullhet. Barnet visar kraftigt negativa reaktioner efter umgängena.
Hur bör man skriva ett avtal? Ska man göra ett tidsbegränsat för att inte låsa upp sig inför framtiden, barnet kan ju komma att vilja ha det annorludna åt båda hållen, det kanske funkar jättedåligt och man behöver glesa ut det mer, det kan funka jättebra och man kan börja ha tätare umgängen.
Eller bör man ha en mycket strikt umgängesplan där allt är nedskrivet i detalj?
Hur gör man när föräldern uteblir? Är man då skyldig att så snart som möjligt ordna ett nytt datum eller får de vänta till nästa gång. Hur är det om barnet eller vi blir sjuka? Om föräldern ringer och är arg på oss i telefon på vägen till oss, kan vi då säga nej till umgänge just den dagen eftersom vi förstår att det kommer bli jobbigt för barnet?
Det känns svårt det här, och det måste ju bli bra! Vi vill ju inte ha någon umgängestvist med dem utan få detta att flyta så smidigt det bara går. Vår kommun är liten och oerfaren, tyvärr.
En av frågorna som måste klaras av innan tingsrätten är dock umgängesfrågan. Vi är självklart helt inställda på att se till att barnet får ett så bra umgänge med sina bio-föräldrar som bara är möjligt, men vill ju att det ska vara barnets behov, och inte förälderns, som styr. Umgänget och vår relationen till dem har funkat någorlunda men nu är de sura pga vårdnadsöverflyttningen.
Som det ser ut nu har båda föräldrarna (var för sig) umgänge ca 4 och 9 ggr per år (erbjudna 7 resp 12 tillfällen men uteblir av olika orsaker) 3-4 timmar per gång. Dessa umgängen sker alltid i vår närvaro, även detta pga barnets otrygghet och föräldrarnas (främst den ena) hotfullhet. Barnet visar kraftigt negativa reaktioner efter umgängena.
Hur bör man skriva ett avtal? Ska man göra ett tidsbegränsat för att inte låsa upp sig inför framtiden, barnet kan ju komma att vilja ha det annorludna åt båda hållen, det kanske funkar jättedåligt och man behöver glesa ut det mer, det kan funka jättebra och man kan börja ha tätare umgängen.
Eller bör man ha en mycket strikt umgängesplan där allt är nedskrivet i detalj?
Hur gör man när föräldern uteblir? Är man då skyldig att så snart som möjligt ordna ett nytt datum eller får de vänta till nästa gång. Hur är det om barnet eller vi blir sjuka? Om föräldern ringer och är arg på oss i telefon på vägen till oss, kan vi då säga nej till umgänge just den dagen eftersom vi förstår att det kommer bli jobbigt för barnet?
Det känns svårt det här, och det måste ju bli bra! Vi vill ju inte ha någon umgängestvist med dem utan få detta att flyta så smidigt det bara går. Vår kommun är liten och oerfaren, tyvärr.