uppdatering och fråga

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
A

Annisen

Är det inga andra än vi som är mitt i en vårdnadsöverflyttning? Lite tomt i den här delen av forumet.

Vi har kommit ytterligare en bit på väg. Just nu väntar vi på huvudförhandling då inte alla parter är överens. Det lär dröja ända fram till hösten innan vi är färdiga. Och sen vet man ju aldrig om domslutet överklagas heller.

Och så till frågan, hur vanligt är det att familjehemmet hörs vid huvudförhandlingen? Goda vänner till oss är mitt i samma process och där ska den ena familjehemsföräldern höras i rätten. De känner sig inte helt bekväma med detta. Någon som vet mer än jag om detta? Vad kan de tänkas vilja veta?
 
Hej!

Vi är inte där ännu men till hösten så tänkte soc dra igång. Känns bra att veta eftersom barnet varit hos oss sen h*n var 2 mån och bio träffat barnet hemma hos sig en gång (som soc drev igenom med socialsekreteraren med).En massa försök har gjorts att få igång ett fungerande umgänge men det blir aldrig några svar från bio ens. Bio försvinner helt ibland.

När jag läser andra trådar om en del hemflyttningar så blir jag alldeles mörkrädd. Barnet i detta fall ser ju oss som sina föräldrar h*n har ju inga andra liksom. Vi har inte motarbetat bio utan varit tillmötesgående och villiga att komma på umgänge med väldigt kort varsel, allt för att göra rätt!

Så slutsatsen av mina funderingar är att barnets bästa är att få vara hos oss, att vi är föräldrarna. Tryggheten för barnet (alldeles för litet för att förstå ännu) med en vårdnadsöverflyttning borde ju vara stor, eller?

Det är spännande att få följa er.

Själv har har vittnat i en rättegång, det var nervöst innan men väl där var det inga problem. Jag antar att det "bara" är att säga som det är. Vilket borde vara till barnets bästa annars skulle det väl inte göras en vårdnadsöverflyttning.
 
Hej!

Vi har blivit tillfrågade men "vågar" inte då föräldrarna är väldigt hotfulla. Det förra familjehemt anmälde de för incest och som Soc sa, De måste ta alla anmälningar på allvar. Det familjehemmet sa upp sig för att de orkade inte med allt som de blev utsatta för. Vi håller oss därför väldigt "lugna" och avvaktande för att så länge allt bara fortgår så håller sig föräldrarna på avstånd. Jag har redan fått en anonym anmälan där "någon" påstod att jag misshandlade mina barn. jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Allt rämnade för mig och jag tappade tio kilo för att jag blev så nedstämd.

Kalla oss fega, men vi vågar inte utsätta oss för det här någon mer gång och det vet Soc om.

jag tycker däremot att det är bra att det finns vårdnadsöverflyttningar då det är det bästa för barnet.

Lycka till med allt!
 
Tack för svaren! För vår del kändes det självklart att tacka ja till vårdnadsöverflyttning, även om det är turbulent kring föräldrarna. Barnet har ju bott här i över fem år och en hemflytt kommer inte bli möjlig. Både vi och socialtjänsten ser det som en naturlig följd att vårdnaden överflyttas till oss och barnet vill absolut inte flytta ifrån oss. Tyvärr får man ju bereda sig på en lång väntan, när det är dags för huvudförhandling har det gått mer än ett år från det datum då socialtjänsten väckte frågan.

Vi har också gjort vårt allra bästa för att samarbeta med föräldrarna, att ordna umgängen på kort varsel och ställa upp på alla möjliga vis för att göra det så bra som möjligt för barnen. Tack och lov har vi haft bra socialtjänstemän (kvinnor) att samarbeta då föräldrarna konstant strulat och skippat umgängen. Sparris, jag hoppas att er kommande vårdnadsöverflyttning förenklar detta något!

Angående den förestående rättegången då våra vänner ska vittna så är det väl just det som du pratar om, Dermar, som de är oroliga för. Hur ska föräldrarna reagera när de hör vad familjehemmet säger i rätten och hur blir det efteråt. En relevant oro, helt klart.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp