uppgiven

[my79]

Det jag avskyr mest med en ny placering är det där med arvodet.
Vi för en livlig disskution med kommunen ang just den biten. Jag HATAR, HATAR Å HATAR att allt ska gå åt pipsvängen för att vi inte vill gå med på deras arvode. Det är ju ett litet barn som väntar på att få känna trygghet igen.

Dem har även en fast omkostnad där ALLT inngår som ligger på 5500, vi kan inte få något över det. Mediciner, förskola, milersättning ja allt. Vid en snabb överslagsräkning går det inte ihop och det är inte förhandlingsbart enligt dem.

Anledningen till att dem vill sätta ett lägre arvode är för att är som vilket barn som helst, sedan att har två npf-diagnoser, utåtagerande och krävande bioförälder verkar inte ha med saken att göra.

Hur ska man förklara för sos att dem kräver ruskigt mycket av oss och att man då faktiskt vill ha betalt för allt det runt omkring, kärleken och omvårdnaden är ju gratis.

Sos har slängt runt denna lilla så man kan bli mörkrädd och resonerar som så nu att mååååste vara kvar i jourhem för att dem ska se vad för problem har. har vart placerad större delen av sitt liv med samma handläggare, vet dem inte än vad har för problematik??? Äh jag vet inte, behöver nog bara få skriva av mig lite frustration.
Att vara familjehem är fantastiskt roligt många ggr men gud i sköen va frustrerad man kan bli :bounce:

 

[Max]

Jätteknepigt.

Skall man fokusera enbart på barnets behov, dvs just den här individen, så kan man inte tänka på pengar överhuvudtaget. Men det går ju inte i längden. Det blir bara värre om man accepterar en sådan placering eftersom det kommer inte att bli bättre med tiden. Ingen kommer att erbjuda er bättre villkor för att ni gör ett bra jobb och ställer upp på alla problem som det innebär att vara familjehem.

Och om man tänker på situationen som failjehem så gör man sig själv och alla andra en otjänst genom att acceptera ett för lågt arvode. Man måste tacka nej. Därigenom blir man en i statistiken som tackar nej till uppdrag. Om det då är ett antal som tackat nej till placering pga ekonomi så kan det orsaka en förändring.
Accepterar man ett för lågt arvode är det tvärtom, då har man accepterat nivån som soc har, och då måste den ju vara "rätt" nivå eftersom man tar uppdraget.

 

[Trygga Rekan]

Min biodotter utan diagnoser kostar ca 7500 kr/ månad. Vi har radat upp ALLT vi kan komma på som hon kostar på ett år sedan har vi slagit ut det per månad. vi har säkert missat mycket. Vi lever ett ganska vanligt liv hon får ibland märkeskläder, vi reser 1 ggr/ år ibland 2 ggr vi åker skidor rider går på restaurang, Det är mc Donalds och fickpengar busskort och skjuts hit och dit. godis och bredband, böcker och bio. sen ska man även räkna in del av möbler och husgeråd mm samt slitage(hur man nu räknar ut det??)

men kolla på era bio så får ni se hur mycket det FAKTISKT kostar. man kan ju inte utesluta lånebarnen att få delta i allt som familjen gör. Eller är d det så soc FAKTISKT tycker. Alternativet är att de placerar barn i socialbidragande familjer. Där spenderas nog inga stora summor på barnen.

 

[my79]

Vi tog beslutet att inte samarbeta med dem. Vi räknade på allt och nej tack. Arvode på, tror de va 8000 kändes inte ok. Dem var inte beredda å förhandla men som jag känner det föll en sten från mitt hjärta. Att resonera som så att detta barn med diagnoser och en massssa annat i bagaget var som vilket barn som helst gör mig rädd. Vilket stöd skulle vi fått, vilken feedback och vilken avlastning... Tror nog den hade lyst med sin frånvaro och den oron tog vi på största allvar.
Tack för era åsikter, dem är GULD värda :bow :bow :bow :bow