Hej på er alla!
Jag och min man vill så gärna bli familjehem och hjälpa ett barn. Nu har vi tänkt på detta i närmare tio år, och känner att NU är det dags...
Men då kommer ju alla tankar... Duger vi? Kan vi?
Ja, ni som varit där vet säkert vad jag pratar om... :roll:
Kan ju beskriva oss lite så får ni gärna komma med synpunkter
Vi är strax under 35 båda två, hållit ihop sedan -96.
Vi har tre barn, varav mellanbarnet har diagnostiserats ADHD och som är under utredning för asperger.
Barnen är 17, 12 och 9 år gamla....
Vi bor i ett hus på landet, där vi har ett rum över för en extra familjemedlem...
Både jag och mannen har fasta jobb, och en ordnad ekonomi...
Har inte jättemånga vänner, men en stor släkt med tät kontakt.
Mannen har själv bott i fosterfamilj, som det då hette, samt gått igenom alla svårigheter innan den placeringen, tex. barnhem etc...
Vi har inte jättemodernt hemma, men rent och snyggt. Inte nyaste soffan, eller dyraste mattorna.. Ser hellre att alla kan sitta och mysa i soffan en fredagkväll med lite popcorn eller så, än att köpa det nyaste och sen vara rädd att barnen skall spilla eller förstöra...
Vet inte om någon orkar läsa detta, men skulle någon vilja ge lite kommentarer på denna grundläggande info vore jag jätteglad!
Självklart har vi massor av tålamod och kärlek att ge, men det behöver jag säkert inte ens nämna :wink:
Jag och min man vill så gärna bli familjehem och hjälpa ett barn. Nu har vi tänkt på detta i närmare tio år, och känner att NU är det dags...
Men då kommer ju alla tankar... Duger vi? Kan vi?
Ja, ni som varit där vet säkert vad jag pratar om... :roll:
Kan ju beskriva oss lite så får ni gärna komma med synpunkter
Vi är strax under 35 båda två, hållit ihop sedan -96.
Vi har tre barn, varav mellanbarnet har diagnostiserats ADHD och som är under utredning för asperger.
Barnen är 17, 12 och 9 år gamla....
Vi bor i ett hus på landet, där vi har ett rum över för en extra familjemedlem...
Både jag och mannen har fasta jobb, och en ordnad ekonomi...
Har inte jättemånga vänner, men en stor släkt med tät kontakt.
Mannen har själv bott i fosterfamilj, som det då hette, samt gått igenom alla svårigheter innan den placeringen, tex. barnhem etc...
Vi har inte jättemodernt hemma, men rent och snyggt. Inte nyaste soffan, eller dyraste mattorna.. Ser hellre att alla kan sitta och mysa i soffan en fredagkväll med lite popcorn eller så, än att köpa det nyaste och sen vara rädd att barnen skall spilla eller förstöra...
Vet inte om någon orkar läsa detta, men skulle någon vilja ge lite kommentarer på denna grundläggande info vore jag jätteglad!
Självklart har vi massor av tålamod och kärlek att ge, men det behöver jag säkert inte ens nämna :wink: