Utredning, hemstandard, familjen..?

[I tankar]

Hej på er alla!

Jag och min man vill så gärna bli familjehem och hjälpa ett barn. Nu har vi tänkt på detta i närmare tio år, och känner att NU är det dags...

Men då kommer ju alla tankar... Duger vi? Kan vi?
Ja, ni som varit där vet säkert vad jag pratar om... :roll:

Kan ju beskriva oss lite så får ni gärna komma med synpunkter
Vi är strax under 35 båda två, hållit ihop sedan -96.
Vi har tre barn, varav mellanbarnet har diagnostiserats ADHD och som är under utredning för asperger.
Barnen är 17, 12 och 9 år gamla....

Vi bor i ett hus på landet, där vi har ett rum över för en extra familjemedlem...

Både jag och mannen har fasta jobb, och en ordnad ekonomi...
Har inte jättemånga vänner, men en stor släkt med tät kontakt.
Mannen har själv bott i fosterfamilj, som det då hette, samt gått igenom alla svårigheter innan den placeringen, tex. barnhem etc...

Vi har inte jättemodernt hemma, men rent och snyggt. Inte nyaste soffan, eller dyraste mattorna.. Ser hellre att alla kan sitta och mysa i soffan en fredagkväll med lite popcorn eller så, än att köpa det nyaste och sen vara rädd att barnen skall spilla eller förstöra...

Vet inte om någon orkar läsa detta, men skulle någon vilja ge lite kommentarer på denna grundläggande info vore jag jätteglad!
Självklart har vi massor av tålamod och kärlek att ge, men det behöver jag säkert inte ens nämna :wink:

 

[Adal]

Hej!
Välkommen hit! :razz:
Förstår att ni har många tankar och här är väl rätta stället att ventilera dom.

Jag tycker inte att du ska fundera så mycket på standarden för vi alla har olika tycke och smak. En del gillar dyra saker och andra bryr sig inte så mycket. Jag tänker barnvänligt om man ska se det så.

Ring en kommun som ni vill jobba ihop med och ta reda på hur de jobbar och om de behöver er. Fundera inte så mycket innan utan ställ frågorna till dom ni träffar. Det ska mycket till om inte soc vill ha oss och så länge ni har rena papper och inget att anmärka på ekonomiskt så är ni säkert av intresse.

Lycka till!!
/Adal

 

[Vina]

Jag är utredd två gg och i två olika situationer.. första gg i stooort hus på landet med många rum och man och tre hemmavarande tonåringar och nu som ensam i normalt hus

Det handlar inte alls om fina möbler eller många vänner. Det handlar om man har kunskap och insikt i ett uppdrag där man uppfostrar andra föräldrars barn. Barn som ofta varit med om tråkiga händelser där föräldrarna av olika orsaker inte kan och orkar ta hand om sina barn. Det kan vara allt från cancersjuka mammor, till missbruk eller en ungdom som löpt amok. Ungar och/eller föräldrar kan ha olika fysiska eller psykiska funktionshinder vilka kan leda till att en placering i familjehem för en kortare eller längre period.

Som familjehem tar man emot en unge ( stor eller mindre) som behöver omsorg, kärlek och tillhörighet. Barnet/ungdomen räknas in på lika villkor, men behöver ofta tid för att hitta sin balans. Som familjehem har man föräldrarollen till vardags, men de biologiska föräldrarna finns där med sin saknad, sina behov och ibland är det svårt. Man är inte mamma trots att man älskar ungarna så mycket och i allmänhet är syftet med placeringen att barnet så småningom ska hem igen.

Så om du har tid och plats för en "unge" som behöver en familj så berätta bara för soc vad du/ ni har att ge. Det finns många ungdomar som inte kan få en fristad i ett familjehem för det finns för få familjehem som vill öppna sitt hem för dem i vissa städer.

Det är enormt givande att ha barn och ungdomar hemma och jag ser fram emot måndag då min "nya" tös kommer. Men det blir ingen dans på rosor. Visst kommer vi att skratta, mysa och ha kul, men det kommer att bli många besök på bup, diskussioner om kompisar, gränser, föräldrar, syskon, skola och allt annat som krånglat. Jag kommer säkert att tänka ibland att hur kunde jag vara så dum så jag tog en till!!! men så kommer en kram eller ett förtroende och jag vet att mitt engagemang GÖR SKILLNAD för henne och de andra som nu vuxit upp

 

[I tankar]

Oj, tack så hemskt mycket för era långa och jättebra svar!
Antar att jag inte behöver oroa mig så mycket över vår slitna soffa då :angel

Har en annan fråga då;
Jag gick i väggen för en tid sedan, men är nu igång och arbetar fullt igen... Anledningen till att jag "kraschade" var mitt jobb framförallt. Nu har jag bytt arbetsuppgifter och så. Då undrar jag om detta är något som kan sätta käppar i hjulet för oss?

Måste det tilltänkta rummet vara möblerat och klart när soc. kommer på hembesök? Just nu används inte rummet alls, däremot är det möblerat med soffor, orgel och bokhylla...

Hoppas jag inte blir för tjatig nu

 

[Hjärtat]

Oj, tack så hemskt mycket för era långa och jättebra svar!
Antar att jag inte behöver oroa mig så mycket över vår slitna soffa då :angel

Har en annan fråga då;
Jag gick i väggen för en tid sedan, men är nu igång och arbetar fullt igen... Anledningen till att jag "kraschade" var mitt jobb framförallt. Nu har jag bytt arbetsuppgifter och så. Då undrar jag om detta är något som kan sätta käppar i hjulet för oss?

Måste det tilltänkta rummet vara möblerat och klart när soc. kommer på hembesök? Just nu används inte rummet alls, däremot är det möblerat med soffor, orgel och bokhylla...

Hoppas jag inte blir för tjatig nu

Nej, rummet fixas och anpassas efter barnets behov när det är dax. Ang "kraschen" så skulle det kunna vara ett hinder beroende på när det skedde, under hur lång tid men framför allt hur ni hanterade det. det kan ju också vara en styrka för både dig och din partner idag. när var det? hur länge var du sjukskriven?

Och vilka möbler ni har och hu ert hem ser ut förövrigt är inget som har någon betydelse alls. RING IDAG :bounce:

 

[I tankar]

[
Nej, rummet fixas och anpassas efter barnets behov när det är dax. Ang "kraschen" så skulle det kunna vara ett hinder beroende på när det skedde, under hur lång tid men framför allt hur ni hanterade det. det kan ju också vara en styrka för både dig och din partner idag. när var det? hur länge var du sjukskriven?

Och vilka möbler ni har och hu ert hem ser ut förövrigt är inget som har någon betydelse alls. RING IDAG :bounce:

Nå, jag blev sjukskriven i juni förra året... Började jobba i januari i år, trappade upp och jobbar nu heltid.
Hur vi hanterade det? Vi pratade massor, och jag fick tid för återhämtning. För mig var den bästa återhämtningen att få umgås med min familj!
Jag gick också hos en psykolog under en tid, främst för att lära mig hantera stress, vilket jag hade enormt mycket av i mina tidigare arbetsuppgifter.

Ungefär så såg/ser det ut...

Så, tycker du fortfarande att jag ska ringa? Eller är det mest troligt att vi får ett nej...? Vill ovh orkar verkligen göra detta, så att ringa och få ett nej vore hemskt!

 

[Hjärtat]

[
Nej, rummet fixas och anpassas efter barnets behov när det är dax. Ang "kraschen" så skulle det kunna vara ett hinder beroende på när det skedde, under hur lång tid men framför allt hur ni hanterade det. det kan ju också vara en styrka för både dig och din partner idag. när var det? hur länge var du sjukskriven?

Och vilka möbler ni har och hu ert hem ser ut förövrigt är inget som har någon betydelse alls. RING IDAG :bounce:

Nå, jag blev sjukskriven i juni förra året... Började jobba i januari i år, trappade upp och jobbar nu heltid.
Hur vi hanterade det? Vi pratade massor, och jag fick tid för återhämtning. För mig var den bästa återhämtningen att få umgås med min familj!
Jag gick också hos en psykolog under en tid, främst för att lära mig hantera stress, vilket jag hade enormt mycket av i mina tidigare arbetsuppgifter.

Ungefär så såg/ser det ut...

Så, tycker du fortfarande att jag ska ringa? Eller är det mest troligt att vi får ett nej...? Vill ovh orkar verkligen göra detta, så att ringa och få ett nej vore hemskt!

Självklart ska ni ringa. Ni kommer med största sannolikhet att bli utredda och det går aldrig att förutse vad det leder till. Men ni är viktiga, ert engagemang behövs. Att utredas och sedan invänta en placering tar många gånger lång tid, ibland flera år. Och då kommer detta inte ligga lika när i tiden längre. RING :razz:

 

[I tankar]

Självklart ska ni ringa. Ni kommer med största sannolikhet att bli utredda och det går aldrig att förutse vad det leder till. Men ni är viktiga, ert engagemang behövs. Att utredas och sedan invänta en placering tar många gånger lång tid, ibland flera år. Och då kommer detta inte ligga lika när i tiden längre. RING :razz:

Nej, du har rätt i att det inte ligger lika nära i tiden om vi blir utredda och får ett ja... :smirk:
Vi vill så gärna göra detta nu, och hoppas på att kunna vara till nytta inom en snar framtid (såklart)

För tio år sedan blev vi utredda och godkända för att bli kontaktfamilj, de hade hittat en placering när jag upptäckte att jag var gravid... Vi tog inget uppdrag då, men har hela tiden haft i tankarna att "en vacker dag"... Och nu hoppas vi att den dagen kommit!

 

[Trygga Rekan]

Hej I tankar

Du behöver inte oroa dig över din tidigare sjukskrivning. Fler här inne är halvtidssjukskrivna och det går utmärkt.

Men du kanske inte ska börja med att prata om Era tillkorta kommanden utan ta alla era kunskaper och resurser. Sen väljer man vad man vill presentera.

Ni behövs.

lycka till.

 

[bonusmamman]

Hej!

Vi är blivande familjehem och är under snabbutredning för placering. Vi är nyinflyttade och vid hembesöket var vårt hus ett kaos med uppgrävd trädgård, ogräs överallt, flyttlådor och en fläckig soffa som är riven till rya-stil av en katt. Vi har varken bil eller teve. Inget av detta spelade minsta roll.

Det de tittar mest på hemma (fick jag sen veta) är att det finns plats och är trivsamt, att det inte finns ingrodd smuts och att det inte finns en massa påbörjade (men oavslutade) renoveringsprojekt (utan goda anledningar).

Personligen blir jag nervös av perfekta hem, det ska se ut som folk har kul och mysigt hemma.

Kram och lycka till!