Vågar man satsa?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
N

Nazima80

Jag är helt ny här på forumet och har hittills bara läst olika trådar så detta är mitt livs första inlägg här....

Jag och min man har funderat på det där om att bli familjehem i ett par månader nu. Tidiigare så har det mest varit jag som tänkt på detta, i flera år faktiskt.
Ska man anmäla sitt intresse att bli fmailjehem till flera olika kommuner och isf, hur mycket önskemål/krav "får" man ha? Vi vill te.x helst ta hand om en liten under 1 år. Annars har vi inte andra krav.
Men det som talat emot är att våra egna barn varit (i vårt tycke ) för små för att vi ska kunna ha ett "extrabarn" boendes hos oss. Nu är våra barn 3 och 6 år och det känns som det kanske skulle vara lättare nu när dom är lite äldre och förstår lite bättre.
Vi har främst tänkt oss en spädbarnsplacering då vi känner oss mest hemma med detta och det blir mer ålderskillnad på placeringsbarnet och våra egna barn. Vad tror ni är bäst?
Jag har reda nu funderat som så att jag får vara hemma 1 år isf och sedan kanske börja jobba lite, inte mer än 60% dock då jag inte vill att den lille ska behöva gå på förskoal mer än nödvändigt.

Kan inte ni som har erfarenheter av att ha väldigt små barn(bebisar) boendes hos er berätta mer? hur funkar te.x umgänget med de biologiska föräldrarna? kommer de till er och träffar bebisen elelr måste ni åka till dem eller ses ni på en neutral plats med nån kontaktperson med?

Hoppas på svar!
 
Hej!

Välkommen hit.
När det gäller spädbarnsplaceringar så är de ganska få, så om ni är intresserade av att vara familjehem så hade jag vidgat åldern lite. Dina barn är ju fortfarande ganska små och ett placerat barn har oftast en rejäl ryggsäck med sig oavsett ålder. Men det är världens roligast uppgift, men kan också vara oerhört krävande.
Min erfarenhet säger att ju yngre barn desto mer jobb med föräldrarna, då dessa oftast är mycket stridande för att få hem sitt barn.
Umgängen kan ske på alla de ställen du nämner. I ert hem, hos bio, den ort där bio bor eller på allmän plats.
Man kan inte räkna med att det finns en konaktperson med utan det är vid behov.
Vill också säga att när man blir familjehem kan man aldrig räkna med att barnet får stanna för alltid, utan målet är alltid att barnet ska bo hos sina bioföräldrar.

Lycka till och vi ser fram emot att få en ny kollega.

Tre
 
Hej!
Min erfarenhet är att det väldigt lång tid för att få spädbarns placering som nya.
Sedan kan man inte räkna med att få vara hemma så länge beroende på åldern.
IBF är inte så vanligt efter dagisstart.

Sen måste hela familjen vara med på tåget,,,, det är mycket större en vad man kan föreställa sig första gången man tar emot ett barn,,, och vi var förberedda :))
Tänk noga igenom, gå gärna en föräldrautbildning först tex Pride.

Hoppas det går bra och att ni får hjälp i era funderingar!
Det är stort detta.
Väl mött Carina
 
anmäl intresse till någon kommun och gå deras utbildning. Under tiden växer funderingar och tankar fram. Det är en lång väg innan man är klar som famhem och känner ni då att detta är inget för er så får man helt enkelt tacka nej.
 
Tack alla för att ni tog er tid att svara. Jag och maken har tänkt att ta vintern och våren och fundera på om det är något för oss, och kommer vi fram till att det känns superrätt :D så ska vi kontakta tre olika kommuner som ligger nära vår hemkommun.
Vill inte ha samma kommun som vi själva bor i. Hur ser ni andra"erfarna" på detta?
För egen del skulle det kännas konstigt att det placerade barnet kommer från samma kommun som oss, särskilt om man som jag bor i en liten kommun där "alla känner alla"....

Någon av er skrev att man som"nya" familjehemsföräldrar inte har så stor chans att få en spädbarnsplacering.
Min erfarenhet är att det inte behöver vara så då jag vet folk som fått små bebisar boende hos sig och är helt nya familjhemsföräldrar.
Däremot kan jag hålla med om att det kanske är bra att vidga åldern lite. Det som gör mig tveksam är att det kanske blir svårare med anknytningen med ett äldre barn (1-3 år), därför borde det vara enklare med en 4-6 månaders bebis, som kanske knappt levt med sin biologiska mamma att kunna knyta an till mig och min man.

Gällande kontakt med biologiska föräldrar soc osv.så är det oerhört viktigt med samarbete och att man ser detta som sitt "uppdrag" och inte tar allt personligt utan kan agera proffesionellt, tror jag. Gör man det kommer man långt.
 
När jag bemöter föräldrar går jag in i en proffesínell roll- när det gäller det lilla barn jag har i mitt hem sedan mångar år- ja , där råder det mkt kärlek. Fick vår Liten som 2.5åring o anknytningen har gått bra. Jag hr blivit lite förvånad här inne på forumet att även de allra minsta bebisarna reagerar negaivt på umgängen, vilkket jag inte riktigt trodde, trots att jag arbetat en period med spädbarn på sjukhus. O även de små växer upp o får möta den hårdag verkligheten med bioföräldrar som kanske inte är så bra i sitt bemötande med sina barn. fin plan av er tror, jag, att fundera en vända till osen ta beslut om man vill gå vidare- Lycka till i framtiden o skriva gärna fler gånger!! :wink:
 
Faktiskt är det inte helt fel att kontakta en kommun redan nu och säga att ni funderar på att bli familjehem.
Då kan ni få korrekta svar på hur just DEN kommunen jobbar och om det är ett sätt som passar er.
Annars h ar ni tid att kolla av med nästa.
Det är lite lättare att lägga tankeenergi på något konkret än att sitta och fundera på nåt man inte vet.
Likaså ger ni kommunen en chans att vet att ni finns och är intresserade.
Faktum är ju att det föds fler barn på våren/sommaren ..............

Vad gäller anknytning kan det vara lika svårt med en bebis som med en 2-åring med annat språk (dubbel erfarenhet).
Eller lika enkelt........
 
Håller med honey när det gäller anknytningen. De små :angel: som kommer har ofta haft en riktigt tuff start, annnas hade man inte valt att placera dem så tidigt.

Tre
 
Återigen ett stort tack för all support och era erfarenheter. Kanske inte så dumt att kontakta lite kommuner inom den närmsta tiden för att få lite mer koll.
Min man är lite orolig för att han inte ska ha samma känslor för detta barn som för sina egna, även om han kommer känna sig behövd och ge barnet närhet omsorg och omvårdnad. För mig känns det inte lika komplicerat. Känns så starkt att man vill göra en god gärning för en annan människa, och ett oskyldigt barn utan föräldrar som inte har den förmågan att se till sitt barns behov, behöver ju oss mer än någon annan. :angel:
Sedan kanske jag har lättare att ta till mig andra barn då jag jobbar med barn.

Sedan har jag en annan fråga; Vilka kriterier har kommunerna allmänt för att man ska bli godkänd som familjehem?
Och hur lång tid tar det från det att kommunen varit och besökt oss, tills att man blir godkänd?
 
Hej

Det är inte bara rosenrött att ta emot en bebis. Det är oftast tätt umgänge, beroende på plac. orsak förståss osv. Även en liten har oftast en tung ryggsäck av erfarenheter, och minns sin mamma & pappa, fast inte på samma sätt som äldre barn & vuxna... dom minns med känseln osv. Det kan vara nog jobbigt det vid umgänge...
Det blir mer jobb med anknytning, OCH med att bebis ska bibehålla / lära känns sin mamma & pappa. Sen är det inte så vanligt med spädbarnsplaceringar.

Har en bebis här hemma på 8 mån nu;)

Håller med de andra om att du bör vidga åldersspannet mer!! Om ni bara specifikt säger att ni vill ha spädbarnsplac så kommer ni definitivt få många långa frågor om varför , vilket jag iofs tycker är bra.. Man arbetar ju efter lag att barnet ska återförenas med sina biologiska föräldrar, även när det gäller bebisar.

Utredningen består av flera hembesök, djupintervjuer, tillsammans & var för sig, de pratar med era barn, referenser, alla registerutdrag från soc,polis, kronofogden osv, ev utbildning..
 
En sak till ni bör ställa in er på eller åtminstone ha i bakhuvudet är att "uppväxtplaceringar" är inte alltid är vad det låter, många har blivit av med sin placeringar efter flera år när föräldrar eventuellt har lyckats ordna upp sitt liv........
Att bli av med ett barn som man tagit hand om sen bebis, älskat som sin egen, blir en supersorg för hela familjen och självklart även för biologiska barnen. Det är en oro som man ständigt lever med, ibland är det så klart även glädje att föräldrar och barn kan återförenas men ack så svårt när man haft barnet i flera år.
 
Hej igen alla! Lite har hänt sedan sist. Vi har kontaktat en kommun och skickat in en intresseanmälan till en organisation. Från kommunen ska vi få ett långt formulär att fylla innan dom bokar tid för första mötet samt hembesök. Känns så spännande på alla vis och vi hoppas ju givetvis att de efter utredningen godkänner oss. Kommunen är densamma dom jag jobbar i och ligger granne med vår hemkommun. Så nu kör vi!!!
 
Tryckte för vårt.vi kommer vidga åldersspannet till 0-2 år, jag läste nånstans att det ska helst vara 3 år eller mer mellan ens yngsta biologiska barn och det placerade vilket innebär att vi får inrikta oss på småbarn.
 
Hej Nazima :razz:
Ville bara gratulera till ert beslut och hoppas det går bra för er :razz: .
Det kommer att ta lång tid innan ni är klara och ni kommer att hinna fundera många gånger på och runt ert beslut men jag hoppas ni står fast vid ert beslut :claphappy: .
Berätta gärna hur det går för er och tveka inte att ställa era frågor här påforumet , finns alltid någon som har ett svar och kom ihåg ..... det finns inga dumma frågor , bara dumma svar :wink: .

Ett familjehem är ett hem med vardagshjältar :claphappy: :banan:
 
Hej!

Roligt att ni valt att fortsätt, det verkar ju verkligen som om det behövs många familjehem!

Vi är också i "startgroparna" och även om det verkar behövas många fler familjehem går processen ganska långsamt...vi lämnade in intresseanmälan i en kommun i juli, de ringde upp veckan efter, men pga. semstrar och personalbrist gjorde de inte hembesök förrän nu i november. Nu väntar vi på nästa hembesök i mitten av december och sen hoppas vi att utredningen kan dra igång! :smirk:

Så någon utredning lär inte bli färdig innan årsskiftet, jag tror bara att man kan ställa sig in på ca. ett års väntan från intresseanmälan till ev. placering.

Vi har också riktat in oss på små barn eftersom våra egna inte är så gamla, skulle också tycka att det varit roligt med ett barn under året... men men vi får de vart resan leder oss...

Berätta gärna hur er fortsättning ser ut! Och lycka till!

Kram
 
Hej Igen1
Kul med fler som är i startgroparna, Wildros!
Idag pratade jag med en annan kommun och efter nyår kommer de att kontakta oss igen för hembesök, utredning och sådant. Kändes mycket bra och det klickade mellan mig och familjehemssekreteraren. Hon menade att det var stor fördel med min egen bakgrund (är adopterad och kom till Sverige och min föräldrar som 1-åring).

Trots att man läst olika artiklar som kan verka avskräckande blir jag snarare mer övertygad om att det kan vara nåt för oss.
I vår "stads" dagstidning(en av Sveriges största) kunde man läsa en artikel om att familjehem som inte orkar med sina placeringar. Alltså små barn som kommit och i början har det varit en slags "smekmånad" och sedan har familjehemmen inte orkat med när de upptäcker vad barnet har i sin "ryggsäck". Det är ju skämmande att barn som redan är trasiga ska skyfflas runt :cry:
 
Vill här göra ett litet påpekande .
Att många inte orkar beror tillstörsta delen på att de inte får den backup och handledning som faktiskt behövs . När man är mitt i sitt "arbete" så är man väldigt ensam och var sak man bolla sina tvivel , farhågor , märkliga beteenden och allt annat plus ev. arg bio som terroriserar .
Jag villinte att du ska känna dig nedslagen av detta för du har ju hittat detta forum där du kan fråga , gråta , skrika av ilska och frustration eller dela en fantastisk glädje och mötas av folk som förstår och hjälper . Men många står ensamma och utan att soc. kan hålla sitt löfte är det svårt att klara det . man kan ju inte diskutera med grannen eller släktingen och dom skulle inte förstå ändå .
Du vet ju nu tack vare info. att risken med stort bagage är stort så du är beredd och därmed redan till vis del mentalt förberedd .
Så bara kör på :banan: skulle det krisa är ju detta forum och alla dessa underbara visa kloka människor bara ett par knapptryck ifrån dig :wink: :claphappy:
 
mycket bra srkivet Nebulosa...
det finns många som inte får det stödet i föräldrarollen som man behöver, jag har haft tur med ett fantastiskt soc med både intern och extern handledning när jag behöver.
 
Återigen tack för ert stöd allihop!!! Känns så tryggt att kunna kika in här med frågor och funderingar och få kloka och genomtänkta svar från er erfarna, men även höra ifrån er i samma sits som är på G precis som vi. Det har hänt ännu mer sen jag skrev här sist. I fredags ringde familjehrmssekreteraren från den kommun som verkar mest angelägen. De sa innan att hembesök och utredning börjas på efter nyår, men nu ville hon och en kollega göra hembesök redan nu i veckan. Får känslan av att de inte har så många blivande familjehem och då de i gruppen var överens om att vilja få vidare med oss och kanske ev. Behov redan nu så ville dom börja innan jul. Vilket känns kul, spännande men nervöst! Den andra kommunen vi kontaktade har bokat in oss på första samtal i mars, sån skillnad de verkar att vara! Är det nåt särskilt man ska tänka på inför hembesöket? Är lite lite nervös , men det känns himla bra då det "klickade" mellan mig och familjehemssekreteraren, hon känns superbra på alla vis!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp