Vår plac pojke har fått sin diagnos..

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Vi har så mycket tankar och känslor just nu och väntar på att komma in på habiliteringen där vi vet att vi kommer få ett bra stöd.Vår lille 4 åriga pojke har autism och bioföräldrarna har vårdnaden så nu är det en rundgång som är sanslös.Någon som har erfarenhet av placerat barn med autism?Tacksam för svar/MVH Stora familjen
 
Vi har erfarenhet av att vara kontaktfmilj till en autistisk pojke, men inte familjehem. Han hade redan fått sin diagnos innan vi blev kontaktfamilj.
Allt fungerar relativt bra, lite diskussoner om förhållningssättet ibland. han var fyra år när vi började. Vad undrar du om?
 
SOL eller LVU?

Hej! Det är stor skillnad på om det är en SOL eller LVU-placering.

Är det ett LVU så kan socialnämnden gå in och skriva på de ansökningar ni vill göra eller bestämma vad det nu är ni skulle vilja mot föräldrarnas vilja.

Är det SOL är det tyvärr så, att då måste soc lirka med föräldrarna om de inte vill. Gå inte på att det är ni som ska ha just den kontakten!

Är er placering normalbegåvad eller tillkommer något handikapp? Vill ni ha avlastning eller annan hjälp via LSS? Landstinget kan ge er hjälp, mot bioföräldrarnas vilja, om det är ni som behöver hjälpen och inte barnet. Kommer inte i skrivande stund på vad det är för nummer på just den paragrafen. OBS! Det är kommunen som ger övrig LSS-bistånd.

Mama 8)
 
autism

Tack för respons

Det är SOL plac vilket innebär svårigheter och jag har ingen aning om hur soc resonerar.Vi är nu inne på fjärde socialsekr ,förra ordnade så att bio fick umgänge 3dagar i veckan i ett halvår för att det efter det skulle bli en hemflytt vilket givetvis inte gick.Bio drog sig ur sista dagen innan flytt???
Det är nu ett halvår sedan och vi har haft 6 mån hamna på jorden situation.När vi tror att livet är lugnt igen får vi diagnos och livet rörs runt förstås.En månad efter beskedet och bedömning...vad har bio möte med soc om då...HEMFLYTT???Hur många ggr får man prova att ta hem sitt barn?Betyder det inget att han är känslig och mådde dåligt sist???Dessutom alla dessa rutiner som han är så fast vid???Man leker inte med barn dessutom inte med autistiska barn.Vad ska jag göra?Vad kan jag göra?/Förtvivlad mamma
 
Hemflytt

Hej!
Jag förstår din förtvivlan. Våran placering flyttade hem i höstas och det har idag blivit jätte tokigt med en mamma som inte orkar och med en pojke som är otrygg, och det leder till att han testar sin bio. mamma som i sin tur mår sämre då hon är konflikt rädd. Vi drog igång en utredning som inte hann bli klar så vi vet inte om han har någon diagnos. Vi var hans 3:e familjehem på 3 år. Alla har varit Sol och mamman har fått som hon velat och plockat hem honom då det behagar. Vem får lida?
Vi är idag kontaktfamilj åt honom och soc har indikerat att det kanske blir en placering igen. Men vi har ju redan andra barn som snart flyttar hit. Vad ska man göra.......Kloning kanske?????
Tänk om soc lyssnade på oss familjehem lite mer än vad de gör idag......Vi känner ju barnen......SUCK
 
Hej fia,hur gammal är ert barn?
Nu i efterhand så känner vi att vi inte skulle fortsatt som vanligt efter hemskolningen.Då bio drog sig ur och vi stod där med en liten som skulle ha flyttat så återgick livet till det vanliga(förutom att han givetvis mådde mkt dåligt och att vår semester blev förstörd)Kanske vi kunde i det läget satt krav på att antingen fick de göra en vårdnadsflytt eller sätta ett LVU och vara bestämda i det läget att något annat gick inte vi med på utan då skulle de få hitta en annan familj??
(Tyvärr är det ju så att det är lätt att vara efterklok och dessutom handlar det om ``vårt barn`.)
Vi har i dagsläget sagt att om de verkligen börjar om igen med att skola hem honom så backar vi direkt.Vi lämnar honom på studs.Vi vill inte medverka till de slitningar det innebär för framför allt honom.Vi vill ju alla så gärna tro på att detta system fungerar men det brister på så många plan så ibland undrar jag vad vi stöttar?Jag vill kunna se honom i ögonen när han är vuxen och ha gott samvete till vad jag gjorde.KRAM/Stora familjen
 
Vårat barn var tre då han kom till oss och är i dag fem snart sex. Jag förstår att ni funderar på att dra er ur pga att han blir lidande. Vi får svara på en massa frågor om varför mamma inte orkar, är det mitt fel? ska jag sluta bråka? varför kan jag inte sluta bråka m.m. Det är inte roligt att se hur illa han far nu när hans Älskade mamma inte riktigt orkar vara mamma.
Sedan så har våra bio.barn även dem farit väldigt illa eftersom dom saknar sin " lillebror". Vi har tur som får ha han två helger i månaden. Jag hoppas att det löser sig för er och att ni " vinner" och att soc hör på er för det är jobbigt att inte kunna göra något, fastän man så gärna vill.... :(

MVH: Fia
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp