Vad är det vi gör???

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
G

Gör mitt bästa...

Usch!!! varit umgängesfria i 4 veckor och haft en mycket tryggare Liten här hemma-nej, det är inte bara vad vi upplever-det är så!!! Nu har vi träffat biomor och biofar idag. Allt började bra, men varför ska de kränka barnets känslor och vifta bort när det slår sig, småskratta när det stammar, strunta i att barnet klart och tydligt säger ifrån när det inte vill att de gör något??? Sånt som barnet har behövt hjälp med att våga säga, uttrycka. Visst, barnet blir glad av att se dem, men Liten blir arg och frustrerad när de gör som de gör. Och inte hjälper det att soc har försökt att på plats berätta att det inte är bra för barnet!!!!! :evil: . Blir så arg och frustrerad jag med!!!! inombords. Försöker bekräfta barnets signaler och känslor men det är inte lätt då föräldrarna försöker förhindra barnets och vår kontakt. "DET ÄR VÅR TID!!!!DU HAR XX ALL ANNAN TID. DÅ FÅR DU TA XX. NU ÄR DET VI SOM BESTÄMMER" Det var "fel" soc.sekr idag, personen som ofta tycker synd om bio.....

Vad är det vi utsätter barnen för??? Vad är det vi gör??? Jo, vi följer order, bestämmelser som andra bestämt för att de tror att det är bra för barnen/ bäst för de vuxna(?)...men jag undrar ibland över varför barn som aldrig bott m sina biosar o där planen är att det ska bo tills det är vuxet i fam.hem-varför de ska ha ett intensivt umgänge m sina biosar som i vårt ärende. 20 kontakttillfällen (tele samt träffar) på 31 dagar. jag undrar jag..... :? :?

Jag är för adoption, men väl medveten om att vårt bonusbarn inte ÄR vår, men det är här barnet har bott största delen av sitt relativt korta liv. Liten ska veta att det har en mamma och pappa till osv. men jag tror inte att den här formen för umgänge är till gagn för barnet. Tror våra åsikter här på forumet skiljer sig beroende på problematiken/orsaken till placeringen, samt att det är STOR skillnad på om barnet har haft en boendetid i sin ursprungsfamilj. För de barn som placeras tidigt och där man ser en stor omöjlighet till återförening i biofam. då tror jag att det för barnets skull inte alltid är bra med umgänge. Kanske ändrar jag mig igen, jag har gått från att vara mycket positiv till att tidigare äldre placerade barn hade umgänge med bio till att ifrågasätta umgängets varande eller ickevarande i alla placeringar....

Tror att jag startar igång en debatt nu, men det är så jag känner det och visst, jag känner mig hemsk som tänker så, men jag har vänt och vridit på detta nu och försökt tänka på barnets bästa. Ifrågasatt mig själv hundratals gånger och kommer fortsätta göra det. Vet dessutom att ena soc i vårt ärende gärna vill dra ner dramatiskt på umgänget, men soc nr 2 är helt emot det. Men, men,nu är det som det är och föräldrarna tycker att vi blivit lättare att samarbeta med, så helt ute och cyklar är vi kanske inte, min familj och jag....men barnet blir neg påverkat. Soc nr 2 ser bara till att bio är nöjda som det är, men barnet då, undrar vi vuxna här hemma.... :littlesad

Jaja, nu är det ringdag imorgon och sen om 3 dagar. barnet vill ej prata, men vi kan ju alltid prata om vädret eller om vilken mat vi ska laga till middag och kanske lite om vad barnet gjort. Vi gör det vi ska...så som vi lovat när vi gick in i detta, men kul är det INTE..... :bounce:
 
Ja ibland kan man känna att det kanske hade varit bättre
om barnen träffat sina bio först när de är mogna för det, och
själva kan se och förstå hur de fungerar.

Jag är oxå av den uppfattningen att barn har rätt till sina föräldrar
där med inte sagt att föräldrarna ska ha rätt till sina barn. Verkligen
ingen lätt uppgift detta, hur man än gör känns det som att det kan
bli fel.

/ Lilla ja
 
Vår hab. psykolog är helt för ett begränsat, MYCKET begränsat umgänge med föräldrar som tillför mer oro än trygghet vid umgängestillfällena. Hon menar att det inte finns så mycket som skadat/skadar barnen som det förhärskande föräldrarätten.
Sedan påpekade hon mycket riktigt att de flesta soc. assistenter inte har utbildning för att klara denna typ av möten och konflikter. De behöver lära sig att se igenom vad föräldrarna (och andra i bioumgänget) säger, att se hur lätt det är att bli lurad/manipulerad av en förälder som känner sig kränkt och överkörd och därför gör allt för att få barnet att bli otrygg i sitt nya "hem".

Behöver jag säga att jag ÄLSKAR vår psykolog :claphappy: :bow :claphappy:
 
Jag fick jobba med mig själv hela tiden för att inte kläcka ur mig min ilska. För det är inte alltid rätt att bio får träffa sina barn. :x Vår bio fick komma utan att bevisa att bio var ren ifrån droger! Hade bio inte tagit ngt innan så gjorde bio det efter tag på toa... Vår soc såg inte ens att bio var påverkad när vi hade introduktion hemma hos oss :x . Det gick flera år innan bio måste göra kissprov innan besöket av :angel:. Barnen har rätt till sina föräldrar, men missbrukande föräldrar har inte rätt till sina barn :evil: !
 
Skärgårdsnatt- du behöver inte säga att du älskar din psykolog!!! Jag förstår och blir glad!!!! :claphappy: Åh, vad bra att det finns psykologer som "fattat"!!!! Grattis ,säger jag och ska själv önska mig en till födelsedagen eller till Jul....får jag en sådan psykolog behöver jag inget annat!! :banan:

Skönt att det finns fler likasinnade/likatänkande!! Skönt att fler än jag tänker och vågar berätta om dessa tankar som känns "förbjudna". :littlesad
 
Pirvil, mitt hjärta slår hårt och fort under umgängena, och jag räknar minuter till vi kan åka hem. Jag kämpar. Ibland går det lättare, ibland är det tufft, det beror på vad som sker. Du skrev att du kämpaDE med dig själv, är placeringen avslutad? Jah hoppas innerligen att det med tiden/åren ska bli enklare det här. :? . Jag kämpar vidare till dess, och tröstar mig med att vårt bonusbarn har det tryggt och bra hemma hos oss. Vi hoppas att det räcker för "vårt" barn. :roll: . Så mycket kärlek!!!

Skärgårdsnatt:Jag tror att många soc.sekr har "fel" utbildning för fam.hemsuppdrag. Att utbildningen inte täcker deras behov att handskas med dessa åtaganden. Vilken klok psykolog...finns det fler sådana experter därute? Och lyssnar soc på deras tankar?
 
Tack Pirvil för ditt inlägg-jag inser att jag inte är knäpp som tänker som jag gör! Dina tankar och åsikter är för mig klockrena. Såna inlägg gör att jag orkar lite till, satt igår under ringumgänget och pratade med bio och hade då dina tankar i huvudet. Jag är inte ensam...inte den ende...

Undrar ibland vad sämre soc.ansvariga skulle göra om de gjorde som deras hjärta sa till dem? En del skulle nog göra som de gör, andra skulle kanske skapa en bättre förutsättning för våra placerade barn...
 
Gör mitt bästa... sa:
Skärgårdsnatt:Jag tror att många soc.sekr har "fel" utbildning för fam.hemsuppdrag. Att utbildningen inte täcker deras behov att handskas med dessa åtaganden. Vilken klok psykolog...finns det fler sådana experter därute? Och lyssnar soc på deras tankar?
Klicka för att se resterande...

Ibland lyssnar soc och ibland inte. Oftast vill de inte ta striden med bio utan håller med i princip, men gör inget för att hjälpa till att styra upp det. Men nu har psykologen sagt att soc bör(skall!!) vara med vid nästa besök, gärna vid alla besök för en av våra :angel: biosläkt. Det betyder åtminstone att bio inte kan hålla på och ändra tid för umgänget hela tiden och att umgänget inte kan ske på helger.

Tyvärr slutar vår psykolog i slutet av månaden men vi känner ändå att vi har fått en enorm styrka att fortsätta tack vare henne. Hon har dessutom lovat fortsatt kontakt vid behov av "experthjälp", vi får hennes direktnummer till hennes nya jobb och det känns bra.
 
Kära du... Din magkänsla har rätt. Vi har gått genom hela processen under många år... Soc tittar på lagen som de anser sig vara tvungna att följa, allt för att länsrätten inte skall fälla dem. Vi familjehem ser BARNET och dess behov. Lagen är fortfarande skriven för de vuxna, o inte för barnen. BBIC låter vackert i teorin, men att verkligen leva upp till det, är något helt annat! Då måste assistenterna oxå våga använda sig av civilkurage. De borde dokumenteras mycket mer om detta med umgänge som inte är bra för barnen. För fortfarande är det så, att det inte finns något i Sverige som är så heligt som BIOLOGföräldraskapet.
Vi hade oxå en fantastisk psykolog som förordade mycket begränsad kontakt, o alltid med tredje person närvarande. Soc hörde, och läste... Och följde detta i max ett halvt år... osv osv osv.... Nu är ena barnet 18, och syskonet 17. 17-åringen manipulerades så till de grader av mamman, att det blev ohållbart att ha honom kvar hos oss. Så efter 9 år, sade vi upp placeringen, eftersom vi inte fick gehör för vad som skulle ha kunnat fungera. Barnen slogs på liv o död, varje dag, p.g.a. att mamman favoriserade pojken på den andres bekostnad. Hon hatade oss, och kallade oss för "dom där", och ansökte med jämna mellanrum om att barnen omedelbart skulle flyttas från oss... Sorgligt när barnen hamnar i kläm!
Jag hoppas av hela mitt hjärta, att ni snabbt får ordning på umgänget, för konsekvenserna kan bli katastrofala för barnen! Lycka till!! Kramen Snus7mumriken
 
Gör mitt bästa... sa:
Skärgårdsnatt:Jag tror att många soc.sekr har "fel" utbildning för fam.hemsuppdrag. Att utbildningen inte täcker deras behov att handskas med dessa åtaganden. Vilken klok psykolog...finns det fler sådana experter därute? Och lyssnar soc på deras tankar?
Klicka för att se resterande...


Vi har också en handledar-psykolog vi älskar!!! Hon har hjälpt oss otroligt mycket. Bara tanken på att hon finns där stärker oss. :rollhappy: Hon har t.om träffat barnen för att kunna relatera bättre! Så hjältarna finns därute!
Vårt soc har haft henne som handledare till sina egna så nog lyssnar de på henne ! :banan: !
 
Till "Gör mitt bästa" . Tack för de värmande orden. Tänk att jag inte kände själv hur klok jag var, mitt i allt det röriga :smirk: . Har lärt mig så mycket under dessa år och skulle göra många saker annorlunda idag. Skulle vara mer krävande mot soc idag :angel . Dom skulle nog tröttna med jämna mellanrum. Men när man ger sig in i familjehemssvängen är man osäker, mindre informerad och blir ofta utnyttjad. Med kunskap kommer förståelse och självsäkerhet. Då hittar man de behövliga orden och kan t.o.m. lyckad med att få soc med på tåget :claphappy: .
Men det viktiga är fortfarande "barnen har rätt till sina föräldrar, men föräldrarna har inte alltid rätt till sina barn".
Styrkekramar till er alla som fortfarande jobbar som familjehem. :bow
 
Ja tänk om det vore så väl.... att barnen har rätt till sina föräldrar OCH inte tvärtom alltid. Har idag haft en socialsekreterare som nog inte förstått ett ord av vad som står i Bbic :littlesad
 
Hej "gör mítt bästa"
det låter lite som vårt placering och vårt soc.
jag tycker att du ska lita på vad du känner , för du känner troligen barnet bäst.
vi har haft vår placering i 2,5 år och det har varit en kamp mot soc. i stort sett hela tiden. men jag kände att det måste vara fel med så mycket umgänge och hur umgängena såg ut....och att placeringen verkligen inte verkade må bra av dem.
under den här resans gång har jag lärt mig att det är oerhört lite kunskap om småbarnsplaceringar....och det har jag fått bekräftat från mina kontakter med socialstyrelsen som faktiskt ska gå ut och göra en stor tillsyn i flera kommuner i det länet jag bor....just pga att de misstänker att det är för lite barnkunskap på socialkontoren.....tragiskt!!
i min kamp så började jag att kontakta BUP och prata med dem och fick då bekräftat att det inte borde se ut på det sätt som det gjorde.....sen tjatade och tjatade jag på soc att de skulle konsultera BUP, vilket de till slut gjorde....BUP tyckte att det skulle göras en BBIC-utredning kring vår placering och då att det ska tas in en extern utredare som är barnspecialist....vilket i vårt fall var helt suveränt
sen kontaktade jag socialstyrelsen anonymt...jag skrev ett långt mail till chefen i vårt län och berättade hur placeringens schema såg ut och vilka olika reaktioner av umgänget han hade....det tog några veckor och sen hörde de av sig och ville absolut veta vilken kommun det gällde för de vill göra en tillsyn för så här fick det inte se ut.....så då ringde jag upp kommunen och sa att socialstyrelsen ville veta och att jag tänkte berätta och jäklar vilken fart allt tog....det drogs in barnpsykolog och det blev en helt annan attityd på socialen och nu känns det som om de är helt på placeringens sida.....men det har ju tagit sin lilla tid och det är ju den externa utredaren som fått lära dem vad som är barnperspektiv och vad som faktiskt är vuxenperspektiv.
så kämpa på...ring och hör dig för.....både på socialstyrelsen och BUP har de varit fantastiskt vänliga och verkligen velat hjälpa så ring och få hjälp!!
vi har fått lära oss att vi får vara placeringens mamma och pappa och våra föräldrar får vara mor och farföräldrar för vår plac. vi är helt enkelt placeringens familj, det är viktigt för barnet att ha en familj och det är den som är i hemmet där den bor.....sen ska barnet naturligtvis veta och känna sina biologföräldrar och viss släkt....
lycka till
 
Nu har ett visst lugn infunnit sig vad det gäller umgänget för vår Liten. Kontaktperson som ska vara med har valt att inte fortsätta sitt uppdrag och utan kontaktperson:inget umgänge. Så nu blir det bara när soc kan närvara själva och de har ju- tack o lov :wink: -mycket att göra....Tänk att man kan tycka att det är bra att de inte är tillgängliga. Litet hurra.... :bow .

Telesamtal fortgår. När soc ville dra ner på det slog biomor bakut. Nåväl. Hellre telesamtal som inte påverkar Liten mer än nämnvärt ään umgäge med kränkande bemötande. Vår familj njuter av tiden som är nu utan ny kontaktperson- de letar en annan- sen ska det återgå till det tidiga intensiva.... :littlesad . Nåväl, vi hoppas att det dröjer.

Vi är nu lite försiktiga då de åter pratat om vårdnadsöverflyttning. Vi vill inte stöta oss med ansvariga....vi vill troligen gå med på vårdnadsöverflyttning. Skulle kännas bra, tryggare, tror vi. Vi ska bara få soc att gå med på avtal om ekonomi och stöd. Kontakten med biosar är lugnare nu än tidigare...så det kanske ordnar sig...men tänker i framtiden vara en tydligare röst för vår Liten- så att detta barn får den allra bästa uppväxten som liten kan få. Vi lär oss med tiden. Vi har varit fam.hem ett tag men aldrig med denna problematik och med ett så litet barn. Det är speciellt.

Sally1972- har de börjat fundera på vårdnadsöverflytt? Hur ser framtiden ut? Vi har haft våra bonusbarn ungefär lika länge. Ser fram emot att höra mer!!
 
Bara jag igen... Tänkte på det du skrev; Sally 1972.

sally1972 sa:
vi har fått lära oss att vi får vara placeringens mamma och pappa och våra föräldrar får vara mor och farföräldrar för vår plac. vi är helt enkelt placeringens familj, det är viktigt för barnet att ha en familj och det är den som är i hemmet där den bor.....sen ska barnet naturligtvis veta och känna sina biologföräldrar och viss släkt....
Klicka för att se resterande...

Jag blev så varm i hjärtat förra veckan då jag satt bredvid vår Liten och ett annat barn. Det andra barnet redogjorde för vad dess faster, mormor och farfar osv heter. Vår Liten fortsatte då automatiskt med att berätta vad Litens farbror, kusiner osv heter. Det är ju våra släktingar. Liten har bara bott några månader med biofam och har ju aldrig haft dem nära. Liten vet att biofam finns, men det är inte dem hon pratar om speciellt ofta.

Det kändes så skönt. Att se och höra hur stolt hon var över att kunna det, truggheten i att ha en släkttillhörighet på nära håll är värt så mycket. Åh, det var ljuvligt!!! :rollhappy:
 
hej!
nej det har inte direkt pratats om någon vårdnadsöverflytt....jag tror att vårt soc. är lite fega och flata, de vågar inte säga rent ut att det är en uppväxtplacering.....men barnpsykolog och den externa utredaren säger att det är en klockren uppväxtplacering och att det skulle vara förödande om vår :angel: skulle behöva flytta igen. den externa utredaren har sagt att det ska diskuteras överflytt om ett halvår för då har :angel: bott här i tre år, men vi får se vad som händer, det är hennes ord, jag har inte hört det från soc. vet inte om vi vill heller...är inte så inbjudande att få slåss själv om vårdnaden i rätten.
när umgängena minskade har vi märkt en stor förändring på vår :angel: just med synen på oss, känns det som.....det är väldigt mycktet "MIN mamma", "MIN pappa", "vi är en familj" räknar upp familjemedlemmarna och förklarar att vi är en familj.... :angel: pratar aldrig spontant om sina biosar, utan vi får hjälpa till och ta upp ämnet.....det känns som :angel: har rotat sig ett snäpp till som :angel: inte klarat av tidigar med allt umgänge.....undrar vad lång tid det hade tagit eller om det någonsin blivit riktigt bra om de täta umgängena fortsatt (mer om det i egen tråd " är det jag som är knäpp eller?) :angel: har ju ändå bott här i 2,5 år.....de har det inte lätt våra :angel:
sally
 
Sally 1972 ; så lika det är. Vår Liten känns nu enormt trygg. Mycket har hänt på kort tid, och vi tror att tiden har jobbat åt oss, men även det faktum att umgänget förändrats tror vi har stor betydelse för denna positiva utveckling. "Det är min mamma, min gosiga mamma", " det är min STORA pappa", säger Liten numera och verkar lysa upp. Osäkerheten försvinner alltmer. Till och med umgängena känns nu mer trygga. Inte heller vår Liten pratar mycket spontant om sina biosar, och det är ju inte konstigt, de har aldrig varit anknytningspersoner, och dessutom kränker de ju Liten ibland. Mitt i röran är ju detta väldigt tacksamt på något vis, för oss är det viktigaste att Liten är trygg med vår familj, då det är med oss det verkar som att Liten ska få fortsätta ha sin trygghet. Iaf är det det vi ber och hoppas på. Att soc tog upp frågan om vårdnadsöverflytt nu var väldigt överrasskande, då soc annars ger sken av att vara fega...kanske har jag fel....kan ju alltid hoppas...

Och nu hoppas vi att de inte bara pratar, utan menar det de säger.... Man vet ju så lite i denna världen....

Skönt att läsa alla era tankar, i osäkerheten ger det lite mer trygghet.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp