Vårt barn har mycket stora problem med regler och vi har kämpat länge för att vardagen ska gå ihop, men orken börjar tyna och hela familjen mår dåligt. Barnet kan troligen inte placeras i vanligt familjehem. Vad händer med sådana barn som inte klarar vanligt familjeliv :? ? Vi har blivit tillfrågade vad vi kan behöva för att orka, men vi har inga förslag. Kan ni dela med er om era tankar :roll: ?
Vad händer när man inte orkar längre?
- Trådstartare Pirvil
- Start datum
- Status
Hej Pirvil!
Precis det där hade det kunnat vara jag som skrev!Fast vi har kommit ett litet steg längre.....
Vi väntar nu på att soc ska fundera över de hjälpåtgärder vi behöver.....
Arbetar i nuläget 50% och skulle gärna vara hemma heltett tag tills det värsta lagt sig och vi kommit igång med resten av insatserna.....Allt för att kunna "passa barnet" och ändå hinna med allt annat.....
Vår önskelista ser ut så här.....
*10% mindre jobb(innebär att jag bara arbetar 2 dagar/vecka på mitt ordinarie jobb).
*Nån som kommer hem hit och hjälper oss att "passa barnet"....och försöker styra upp barnet till en meningsfull fritid.1-2 kvällar/vecka.
*En "barnvakt" där vi kan ställa in barnet när vi inte räcker till....(och då menar jag när vi rent praktiskt inte får ihop det....
*Målmedveten styrning mot "rätt boende".....så att vår tid med barnet blir mindre och mindre de närmsta åren.
Vi har också 2 syskon till barnet placerade här och dom har egna svårigheter.Alla 3 barnen har ett dygn var/vecka på "korttids" och en helg/månad för alla 3 tillsammans......Vi har också en släkting som hjälp upp till 1 helg/månad.....Maken arbetar skift och det är för att vi inte kan lämna detta barn själv ens ½ timme som nån behöver finnas till hands HELA tiden.
Det ÄR ett evinnerligt pusslande med tider.....och varje gång det blir en miss händer det något!Vi har fått ta ifrån detta barn mobil/data och gömmer börsar osv......Vi har kopplat in trådlösa strömbrytare för strömmen så vi kan stänga av TV:n osv......
Sen är det ju allt smått som bara måste göras tvärtom.....INGET man ber om går att göra som man ber utan precis tvärtom!DET är så tärande!!!!
Nej..nu väntar jobbet.....Barnen gick precis och maken sover....Han är ju ledig när jag arbetar!
Precis det där hade det kunnat vara jag som skrev!Fast vi har kommit ett litet steg längre.....
Vi väntar nu på att soc ska fundera över de hjälpåtgärder vi behöver.....
Arbetar i nuläget 50% och skulle gärna vara hemma heltett tag tills det värsta lagt sig och vi kommit igång med resten av insatserna.....Allt för att kunna "passa barnet" och ändå hinna med allt annat.....
Vår önskelista ser ut så här.....
*10% mindre jobb(innebär att jag bara arbetar 2 dagar/vecka på mitt ordinarie jobb).
*Nån som kommer hem hit och hjälper oss att "passa barnet"....och försöker styra upp barnet till en meningsfull fritid.1-2 kvällar/vecka.
*En "barnvakt" där vi kan ställa in barnet när vi inte räcker till....(och då menar jag när vi rent praktiskt inte får ihop det....
*Målmedveten styrning mot "rätt boende".....så att vår tid med barnet blir mindre och mindre de närmsta åren.
Vi har också 2 syskon till barnet placerade här och dom har egna svårigheter.Alla 3 barnen har ett dygn var/vecka på "korttids" och en helg/månad för alla 3 tillsammans......Vi har också en släkting som hjälp upp till 1 helg/månad.....Maken arbetar skift och det är för att vi inte kan lämna detta barn själv ens ½ timme som nån behöver finnas till hands HELA tiden.
Det ÄR ett evinnerligt pusslande med tider.....och varje gång det blir en miss händer det något!Vi har fått ta ifrån detta barn mobil/data och gömmer börsar osv......Vi har kopplat in trådlösa strömbrytare för strömmen så vi kan stänga av TV:n osv......
Sen är det ju allt smått som bara måste göras tvärtom.....INGET man ber om går att göra som man ber utan precis tvärtom!DET är så tärande!!!!
Nej..nu väntar jobbet.....Barnen gick precis och maken sover....Han är ju ledig när jag arbetar!
Det är jobbigt när man känner att man går på knäna hela tiden..............
Vi har fått assistent i skolan för att slippa bekymra oss om att den fungerar (HA, :bounce: trodde vi)
Avlastningsfamilj
Fri tillgång till handledning.
Men hemma, ja där är det polisverksamhet som gäller.
MYCKET sällan åka någonstans med
(vilket går ut över alla barnen och numera märks på våra bio)
Enda fristaden är hos mina föräldrar, på landet, där det inte KAN (???) hända något och mamma som gammal förskollärare vet vad det handlar om.
Till syvene och sist måste man fråga sig om det är värt det?
Vi har bestämt att det INTE är det så därför jobbar vi mot uppbrott.....................
Vi har fått assistent i skolan för att slippa bekymra oss om att den fungerar (HA, :bounce: trodde vi)
Avlastningsfamilj
Fri tillgång till handledning.
Men hemma, ja där är det polisverksamhet som gäller.
MYCKET sällan åka någonstans med
(vilket går ut över alla barnen och numera märks på våra bio)Enda fristaden är hos mina föräldrar, på landet, där det inte KAN (???) hända något och mamma som gammal förskollärare vet vad det handlar om.
Till syvene och sist måste man fråga sig om det är värt det?
Vi har bestämt att det INTE är det så därför jobbar vi mot uppbrott.....................
Ja, det där med att ta bort mobil, tv, dator etc. har vi också blivit experter på, men vår är så pass stor (snart tonåring) så kan minsan prata för sig. Vilket medför en försiktig fråga från soc - är det verkligen sant att ..... och då måste man försvara sig och de beslut man tvingats ta... :evil:
Vi kämpar på, men när man inte ser speciellt många förbättringar trots medicinering, val av strider (är det värt att bråka om dittan eller dattan) eller bestraffningar/belöningar sliter man sitt hår av frustration :bounce: . Och alla dessa år.....
Tack för era svar och det är bra att det här forumet finns. Man får ju faktiskt svar från andra som vet vad dom pratar om - samma sits.
Ha en bra kväll allihop.
är så pass stor (snart tonåring) så kan minsan prata för sig. Vilket medför en försiktig fråga från soc - är det verkligen sant att ..... och då måste man försvara sig och de beslut man tvingats ta... :evil: Vi kämpar på, men när man inte ser speciellt många förbättringar trots medicinering, val av strider (är det värt att bråka om dittan eller dattan) eller bestraffningar/belöningar sliter man sitt hår av frustration :bounce: . Och alla dessa år.....
Tack för era svar och det är bra att det här forumet finns. Man får ju faktiskt svar från andra som vet vad dom pratar om - samma sits.
Ha en bra kväll allihop.
Vi var i ett liknande läge och barnet var 15 och hade varit hos oss sen 4,5 år ålder. Barnet har diagnos ADHD och har hela tiden varit väldigt krävande men h*n blev mer och mer våldsam och vi gick nästan på knäna. TAck och lov så fick vi hjälp genom att Bup sa att: "h*n behöver något mer, det räcker inte med ett vanligt familjehem." Då kunde vi släppa och i dag 1,5 år senare känns det bra, h*n kommer hem hit ibland och kallar oss med självklarhet fortfarande morsan och farsan. Tyvärr har inte soc hittat bra ställen för barnet att bo på och fn bor h*n hos sin mamma i väntan på ännu ett ställe att bo på.
Vi känner i alla fall att vi fått tillbaka livet på nått sätt. När man levt så länge i kaos blir det tillslut normalt och det är inte sunt. Vi är glada för att vi kunnat sätta en gräns och att vi tydligt kan säga till barnet att du ska inte bo hos oss men du är alltid välkommen hit!
En härlig grej är att när h*n fyllde 17 så ville h*n vara här hos oss så att vi skulle fira som vanligt med att komma med fika, paket och sång på sängen. Och h*n finns med där vi satt upp foton på hela barnaskaran vilket h*n uppskattar. Dessutom har vi fått en placering till nyss vilket h*n också räknar till sina syskon.
Vad som däremot funkat dåligt är kontakten med soc där vi fick hela skulden för att det brakade samman och där avslutet blev urdåligt. Men vi mår bra i alla fall
C
Vi känner i alla fall att vi fått tillbaka livet på nått sätt. När man levt så länge i kaos blir det tillslut normalt och det är inte sunt. Vi är glada för att vi kunnat sätta en gräns och att vi tydligt kan säga till barnet att du ska inte bo hos oss men du är alltid välkommen hit!
En härlig grej är att när h*n fyllde 17 så ville h*n vara här hos oss så att vi skulle fira som vanligt med att komma med fika, paket och sång på sängen. Och h*n finns med där vi satt upp foton på hela barnaskaran vilket h*n uppskattar. Dessutom har vi fått en placering till nyss vilket h*n också räknar till sina syskon.
Vad som däremot funkat dåligt är kontakten med soc där vi fick hela skulden för att det brakade samman och där avslutet blev urdåligt. Men vi mår bra i alla fall
C
Efter alla dessa år, nu är det gjort. Uppdraget är uppsagt och vi slickar våra sår och börjar så sakta se molnen skingra sig :smirk: . Vi älskar , men förälderns inverkan på liv och tankar och motarbetandet orkade vi inte längre med! Så, nu har vi sista mötet kvar på soc (vilket inte är lätt). Avslutet med kommer att gå bra, för förstår varför, är ju stor nu... är alltid välkommen hem, bara vi slipper allt ansvar och skyldigheter :bounce: ....
, men förälderns inverkan på liv och tankar och motarbetandet orkade vi inte längre med! Så, nu har vi sista mötet kvar på soc (vilket inte är lätt). Avslutet med kommer att gå bra, för förstår varför, är ju stor nu... är alltid välkommen hem, bara vi slipper allt ansvar och skyldigheter :bounce: ....Oj...så bra att jag blev påmind om detta.....Har ju tänkt på er och undrat!
Ser att för er blev resultatet precis tvärtom mot för oss.....För oss vände allt och nu har vi ett helt underbart barn här hemma.Tror det berodde på att i samma svep som barnet började medicinera så ställde alla som har med barnet att göra, inkl soc,samma krav på hur allt skulle se ut och hur det ska vara....(Biosarna kördes helt över i den här frågan....men relationen dom emellan blev också bättre....umgänget lades om osv....)
Hoppas att ert avslut ändå blir helt positivt....och att relationen till barnet blir ännu bättre sedan.....för så kan det ju bli trots allt!Lycka till!!!!
Ser att för er blev resultatet precis tvärtom mot för oss.....För oss vände allt och nu har vi ett helt underbart barn här hemma.Tror det berodde på att i samma svep som barnet började medicinera så ställde alla som har med barnet att göra, inkl soc,samma krav på hur allt skulle se ut och hur det ska vara....(Biosarna kördes helt över i den här frågan....men relationen dom emellan blev också bättre....umgänget lades om osv....)
Hoppas att ert avslut ändå blir helt positivt....och att relationen till barnet blir ännu bättre sedan.....för så kan det ju bli trots allt!Lycka till!!!!
Eje- tack för omtanken. Jo, avslutet blev riktigt bra. Den var mellan och oss. Nu har jag äntligen börjat hitta styrkan att göra alla dessa saker som blivit liggande, som inte hunnits/orkats med tidigare. Jag har nog passat på att städa själen/hjärtat samtidigt som jag städat i huset. En härlig känsla :claphappy: . Det blir bra, fast det kommer att ta tid....
och oss. Nu har jag äntligen börjat hitta styrkan att göra alla dessa saker som blivit liggande, som inte hunnits/orkats med tidigare. Jag har nog passat på att städa själen/hjärtat samtidigt som jag städat i huset. En härlig känsla :claphappy: . Det blir bra, fast det kommer att ta tid....Skönt att höra Pirvil! :smirk: Nu gäller det alltså bara att "återhämta" sig och hita tillbaka till det vanliga livet igen då....vilket kan ta tid! :roll:
Såg i nåt annat inlägg att ni kanske inte tar fler placeringar!?
Hoppas det ändrar sig när ni fått vila.......
Lycka till med framtiden....hur den än kommer att se ut!
Såg i nåt annat inlägg att ni kanske inte tar fler placeringar!?
Hoppas det ändrar sig när ni fått vila.......Lycka till med framtiden....hur den än kommer att se ut!
- Status