vad händer när tonåring rymmer??

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
H

hoppsan

Undrar lite om det nu är lvu tonåring hotar med att rymma hela tiden om jag nu ringer polisen o anmäler vid en rymning kör dom tillbaka denne till oss eller låt säga om den nu ställer till det för sig snor/vandaliserar el dyl, alt anmäler oss som oxå hotas med i tid o otid blir det tillfällig placering någon annanstans? Skulle vara bra o få ta del av era erfarenheter o kunskaper INNAN det händer.
 
Dom körs tilbaka, jag har haft några :angel: som stndigt varit på rymmen både socialjouren och kling o klang kör hem dom til oss :angel
Efter tillräckligt många rymningar så brukar det sluta med HVB hem........dom har rätt att låsa in dom, det har ju inte vi som familjehem o jourhem.
 
så dom körs tillbaka även om dom hävdar tex misshandel eller missförhållanden i fam hemmet?? Vilket i detta fall är troligt att ropa varg är ju en sport
 
Tja hävdar dom misshandel så ordnar kanske socialjouren fram ett nytt jourhem.
Men ett sånt barn är det ( *veta*) kanske bäst att säga upp innan.........
Så himla jobbigt och energikrävande att försöka rentvå sig sen :angel
 
tack för ditt svar lite så vi känner hur länge ska vi orka o tänk om hoten sätts i verket vad har vi för rättigheter som fam hem??har googlat runt lite o överallt står det om ungdomarnas rättigheter att anmäla men våra då?? man sitter ju ganska försvarslös självklart ska allt utredas o familjer ska kontrolleras men man hör ju både från hvb hem o familjer om ungdomar som sätter sånt i system att anmäla när man inte får sin vilja igenom o saker inte passar nä vi är väl ändå på bristnings gränsen o har gemensamt kommit fram till att nu räcker det med tonåringar vill nog ta tag i problemen innan dom kommer till tonåren börja arbeta i rätt ända så att säga
 
Sen beror det ju helt på vilken kommun och vilken socialsekreterare man har, någon men jobbat med länge och verkligen känner familjen och har stöd av då kan man våga fortsätta, annars gör man inte det tyvär....
Ring din socialsekreterare o berätta som et r, kräv att hon/han kommer hem till er åtminstone varannan vecka och får ordentlig insyn i familjen, är med och sätter upp regler i familjen o.s.v
 
hm jag ska ringa dom imorgon o ta upp frågan igen känner att jag mer får svävande svar för att vi inte ska bli skrämda o ge upp därför ställde jag även frågan här
 
Jag skulle fråga ungen om hon/han vill flytta???? För det är just så som ni vuxna uppfattar det. Erbjud dig att hjälpa till att packa och så ringer ni soc.poängtera att NI inte vill att ungen ska flytta MEN ni vill inte tvinga kvar någon.

Snopet men så fick vi slut på hot och rymningar.
S
 
tack men har försökt det problemet att man inte tar regler o struktur passar inte nåt så är det alla andras fel att man inte följer regler o uppför sig illa resultatet återigen av att valsat runt i systemet lite väl länge tilltron på vuxen världen är noll lika bra o straffa ur sig liksom nä den första av många många tonåringar jag nog går bet på man når inte fram hela vägen trots ett halvår har gått kanske behövs det mer vård än vad en familj kan ge för det är ju en hel del diagnoser oxå
 
Ser att detta är en gammal tråd men jag kännde att jag måste skriva ändå. Givetvis så handlar det ju om att sätta ner foten. Detta är ett oförsvarbart handlande av en ungdom. Detta är en mental kidnappning som inte är ok. Med eller utan diagnos det är ingen ursäkt.

Och går ni som familjehem och räds för vad soc ska säga och tro om er så är det ju självklart att ungdomen finner detta som ett jätte bra mål att sikta sina hot på, de sätter sig ju absolut på rätt ställe. Det är ju bedrövligt att läsa detta på många vis. Dels att denna unge tillåts hålla på så här utan konsekvens, jag är övertygad om att den vet exakt vad den håller på med för att den får vinster. Vad är då vinsten, jo så klart att det finns ett öppet mål att få er i familjehemmet ur balans och vackla. Och detta är eldprovet för att klla av vuxenvärlden, står de för vad de säger eller vad händer. Tror inte på så mycket att det handlar av utstraffandet av sig själv, mer ett frustrerat sätt som faktiskt ger vinster. Men vad vet jag. Att socialtjänsten inte har mer kunskap att handleda och hjälpa till i den här typen av ärende tycker jag rent ut sakt är för JÄVLIG. Det borde vara en självklarhet att varje familjehem arbetade tillsamans med soc mot gemensama mål. Inte som att soc är lite av en förädare eller vända kappan efter vinden .

Jag förstår att situationen är svår om man som familjehem inte kanske har den backup som behövs, det är också enligt min åsikt ett mycket illa skött stöd i från soc. Det ni som familjehem behöver är ju sannerligen styrkan och modet att sätta stopp för detta ordentligt. Kanske kan det låta som om jag är en besserwisser av något slag, men det är inte det jag alls vill framså som. Jag har många års egna erfarenheter av det hela och först när vi verkligen fann styrkan och den absolut rätta punkten om att nu jävlar är det nog, ja tro det eller ej så avtog det hela.

Hoppas saken redde sig till det bästa.
 
Lite konkreta tipps har du det?
Min erfarenhet sträcker sig till två rymningar dena ena gången fullt pådrag resultat= bedrövligt den andra lugn å fin = telefonen ringde ville bli hämtad.....

Håller med om att det är ett farligt sätt att vilja säga något för jag tror det är ett rop på hjälp i någon form.
Mikkeman
 
Min erfarenhet är att inte göra så stor sak av det hela. Den förstärkningen att skrämmas är det jag menar ska nedtonas. Tycker också att ungdomen bör ha vetskapen om att detta inte underlättar ett dugg i den situationen den står inför, och jag tycker att man klart och tydligt ska påvisa de konsekvenser detta medföljer. Tex att det kan blir jobbigare saker att följa i vårdplanen kring LVU, kanske förflyttning till instutition som långt i från är lika behagligt som familjehem osv.

Det är oaceptabelt med den här formen av hot och det gäller ju också att vara en enad front kring ungdomen som talar om att det inte är okej. Menar då alla som är inblandade i barnets liv som kanske soc, bup eller vad det nu kan vara. Och jag tror att som familjehem så måste man själv sätta gränsen för vad man orkar med. Det är inte lätt att sätta en tydlig gräns för en ungdom som man vet att sticker i väg om den inte gillar läget, frågan är vad man mer kan göra. Någonstans så har ju ett så stort barn/ungdom även ett eget ansvar och gör sina egna val även om det är fel val.

Och visst är det så att det kanske är något ungdomen vill säga med sitt sätt att agera och prata, men då är det så att den måsta göra det och yttrycka vad den vill genom ord, i bland kanske den inte själv vet vad det är heller. Kanske är det bara så att rymmningar sker för att den ska leva upp till någon sorts självuppfyllande profetia som en stökig oregelig unge?

Jag tror inte man ska vara så rädd även om det är ett farligt sätt att agera. Jag tror det leder till mycket mer farligare saker om man inte visar vägen för de här ungarna.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp