Vad händer vid umgänge när barnet vill vara kvar?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej!

Man läser ofta om umgänge och svårigheterna som det kan medföra. Men det brukar oftast beskrivas från det hållet där barnet inte vill ha umgänge eller inte mår bra av umgänge. Men det måste ju också finns umgängen där barnet inte vill följa med familjehemmet hem igen utan hellre vill stanna kvar med bios.

Hur hanterar ni detta?
 
Har ingen erfarenhet av det själv, men våra vänner har det problemet med ett av sina barn. Det lovas kattungar, hundvalpar, ponnyridning och fri tillgång till playstation, dator osv om barnet följer med bios hem. Barnet är 9 och tycker att fam.hemmet är strängt och jobbigt och tyvärr har soc hela tiden sagt att det kanske finns en chans att få flytta hem. Något som faktiskt inte finns, det har varit prövning för hemgång flertal ggr men det går helt enkelt inte.

Jag vet att de har tagit hjälp av handledning och att man pratar om att ha en kontaktperson till barnet som kan stötta den i att vara kompis men ändå vuxen och kunna prata om varför de olika familjerna är på olika sätt och kanske vara länken vid överlämningarna som är de tuffaste.

Det är nyss påbörjat så vi får se hur det går med kontaktperson, jag hoppas det blir bra! =)
 
Hade två små,,, 4 o 6 år som jämt ville stanna hos mamma. De va en familjebehandlare med .Vilket inte var till mycket hjälp. Mamman hade svårt o släppa o ville hålla kvar barnen. De lutade alltid med mindre våld att ta barnen o gå. Eller hålla fast när mamman sakta går i väg o vinkar i all oändlig tid. Vecka ut o vecka in. Värdelös familjebehandlare i mina ögon. Blev så dramatiskt.
 
Vad som händer? Det blir omtumlande och traumatiskt för både barn och bio.

Det hände mig och mitt barn i somras, efter en fantastisk dag tillsammans. Detta var ett halvår in i placeringen. Barnet hade landat i familjehemmet, LVU-placeringen gjordes enbart på grund av pappans dumheter som förstört så mycket för barnet.

Vi satt och njöt i kvällssolen, samtalade och skickade sms med selfies till barnets nätverk på min sida. Vår umgängestid var egentligen ute. Någon lust att lämna mig och gå den korta sträckan till familjehemmet fanns inte. Familjehems-"pappan" ringde då och skällde ut mig och kunde absolut inte se att barnet ville vara kvar med mig. Usch, det kändes hemskt. Barnets bästa just då var inte att äta middag, för det hade vi redan gjort. Barnets bästa var att tanka energi och glädje med mig.

Det gjorde så ont när barnet till sist efter mycket om och men gick dit.

Jag ville bara slå sönder allt och alla, gå över eld och lik för mitt barn - fullt naturliga och befogade känslor för en förälder som har fått sitt hjärta utslitet - men kunde inte där och då. Vårdnaden måste bli min först. Än har vi inte fått tid för huvudförhandling, i en vårdnadstvist som jag initierat mot biopappan.

Det blev massa drinkar innan tågresan tillbaka till min stad för att dämpa smärtorna.
 
Senast ändrad:
Vad som händer? Det blir omtumlande och traumatiskt för både barn och bio.

Det hände mig och mitt barn i somras, efter en fantastisk dag tillsammans. Detta var ett halvår in i placeringen. Barnet hade landat i familjehemmet, LVU-placeringen gjordes enbart på grund av pappans dumheter som förstört så mycket för barnet.

Vi satt och njöt i kvällssolen, samtalade och skickade sms med selfies till barnets nätverk på min sida. Vår umgängestid var egentligen ute. Någon lust att lämna mig och gå den korta sträckan till familjehemmet fanns inte. Familjehems-"pappan" ringde då och skällde ut mig och kunde absolut inte se att barnet ville vara kvar med mig. Usch, det kändes hemskt. Barnets bästa just då var inte att äta middag, för det hade vi redan gjort. Barnets bästa var att tanka energi och glädje med mig.

Det gjorde så ont när barnet till sist efter mycket om och men gick dit.

Jag ville bara slå sönder allt och alla, gå över eld och lik för mitt barn - fullt naturliga och befogade känslor för en förälder som har fått sitt hjärta utslitet - men kunde inte där och då. Vårdnaden måste bli min först. Än har vi inte fått tid för huvudförhandling, i en vårdnadstvist som jag initierat mot biopappan.

Det blev massa drinkar innan tågresan tillbaka till min stad för att dämpa smärtorna.
Jag förstår din känsla där men samtidigt är det i dom lägena som familjehemmen behöver hjälp av bio att göra bra avslut.
Och att hjälpa ditt barn få ett bra avslut på umgänget är faktiskt det största och finaste du kan göra för ditt barn!
Det visar också på mognad och acceptans vilket främjar ett fungerande samarbete mellan bio och familjehem.
Vårt uppdrag är ju inte att att jobba mot er utan med er för det bästa för barnet. Och i det sammanhanget är det inte våra personliga åsikter som styr, vi har ett uppdrag där andra satt spelreglerna.
 
Jag förstår din känsla där men samtidigt är det i dom lägena som familjehemmen behöver hjälp av bio att göra bra avslut.
Och att hjälpa ditt barn få ett bra avslut på umgänget är faktiskt det största och finaste du kan göra för ditt barn!
Det visar också på mognad och acceptans vilket främjar ett fungerande samarbete mellan bio och familjehem.
Vårt uppdrag är ju inte att att jobba mot er utan med er för det bästa för barnet. Och i det sammanhanget är det inte våra personliga åsikter som styr, vi har ett uppdrag där andra satt spelreglerna.
Jag hade inte fått hjälp från någon kring hur jag skulle hantera detta. Just för att jag inte är vårdnadshavare. Det jag gjorde var att följa mitt hjärta. Dessutom hade familjehemmet sagt att de skulle möta upp oss, men det gjordes aldrig. Så, ja, den här rutinmässiga övergången från mig till familjehemmet uteblev. Klart att barnet då blir förvirrat! Där var det mycket som kunde ha gjorts om och annorlunda. Men samtidigt måste man faktiskt respektera barnets behov där och då. Det som står på ett papper är inte alltid vad som är barnets bästa.

Tycker att detta familjehem har börjat jobba mot både mig och barnet ju längre placeringen har pågått. De måste reflektera över och jobba på sin attityd lite. Har de aldrig hört talas om empati och mentalisering? För dem verkar det enda som gäller vara att sätta tydliga gränser.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp