Vad ska vi göra ?

[lazer]

:? jag vet inte var jag ska börja
måste få skriva av mig lite

Vår plac tar så mycket energi att det känns som om vi gått i väggen båda två vuxna

Plac e så deprimerad vill inte lära sig av sina misstag utan bara säger -jag skall aldrig mer göra ... om vi tex påpekar - för att lära ut ,o visar vad som blev bra och här kan du göra annorlunda nästa gng

Vissa dagar e allt bara bra känns behagligt att ha hos sig
andra dar känns det bara tungt för mig att ens tänka på plac att måsta förklara gång på gång samma sak om o om igen enkla vardagssysslor tex

Har liksom ingen energi kvar att ge
Det som förut kändes som "ingenting man ens tänkte på att man sa/gjorde"
känns nu tungt som ett berg

Vet inte hur vi skall kunna ladda våra batterier o orka
När jag tex e på möten blir jag "sjuk" hjärtklappning,yrsel,känner mig svimfärdig mm mm

Jag e matt periodvis, orkar inte ens lyfta armarna utan blir sittandes
ibland gråter jag utan anledning för jag e bara så fruktansvärt trött

Nu har vi ju naturligtvis inte bara plac utan även annat som tar energi ifrån oss såsom övriga barn, arbeten mm

Vi känner att vi kanske borde avsluta men samtidigt vill vi hållakvar denna goa tills det e dax att flytta hemifrån precis som våra bio- barn

 

[tre]

Hej!

Låter lite som mitt problem med min som jag skrev om här tidigare. Vi väljer att avsluta då vi känner att det behövs mer hjälp än vad vi kan och orkar med att ge.
Det känns precis som du säger att man borde "hänga" kvar tills de flyttar ut, men finns inte möljligheten att ge det som behövs för att det krävs proffshjälp så står man på något vis ivägen för det barnet ska få den framtid det förtjänar. Jag vet inte om det är så för er, men vi tror att vi hjälper vår mer genom att släppa taget. Jättesorligt!!!

Kram från Tre

 

[Deanna]

Be inte om hjälp, utan BEGÄR hjälp NU! Ring till soc och säg att ni behöver få träffa en handledare eller terapeut eller läkare under nästa vecka, annars fixar ni inte uppdraget.

Du kanske t o m behöver sjukskrivas en kortare tid - det du skrev om yrsel och hjärtklappning tyder ju på att du är på väg att få en utmattningsdepression eller vad det nu heter.

Lösningen kanske är att avsluta uppdraget men det KANSKE finns resurser hos er att uppbåda om ni får hjälp och tid att hitta dem. Men ring nu! Skit i att klockan har blivit fem en fredag!

Kram och varmt lycka till

 

[Turnit]

Att vara tonårsförälder är ofta krävande och mkt frustrerande. De lever i sin egen värld, de tar inte alltid till sig, pga att de inte lyssnar, de kanske sitter och tittar på TV:n, datorn, spel, bok mm mm.

Att nå fram till dem är att ta av headset, stäng av TV och ta ett samtal öga mot öga.

Sitter de och tittar på tv mm mm och man pratar med dem svarar de ofta snabbt och redigt, men kommer de ihåg? Nepp!

Detta har jag haft med mina barn och de är biologiska. Nu har äldsta barnet fått jobb, flyttat hemifrån och om en månad egen lgh.

En placerad tonåring har så mkt mera med sig i bagaget, det kan behövas proffshjälp. Ta kontakt med er fam.sekr och säg som det är, ni behöver hjälp, avlastning stöd. Att tonåringen får samtalsstöd också.

Och känner ni sen att ni inte orkar, då har ni ju gjort det ni kan och då får ni ta en funderare på om ni ska ha kvar plac eller inte.

Önskar er all lycka till!

 

[mammac]

Aj aj aj!

Lyssna på kroppens signaler...
Kan du inte gå ner i tid från arbetet till att börja med? Du kanske kan få lönebortfall en period? Ring och önska, jag tror de går med på det i första hand istället för att placera om för placerades skull...

Styrkekramar till DIG!/C

 

[lazer]

Tack för alla tänkvärda ord det ger en lite klarare bild av vad vi bör göra

Först o främst förstår jag att vi behöver handledning så det måste ordnas NU
vi har faktiskt pratat om det men så går tiden det e så mycket med det vardagliga att vissa saker bara glöms bort eller blir ogjorda.