Vanliga familjer & barn/ersättning/arbete eller inte?
- Trådstartare EJE
- Start datum
- Status
Som läget är just nu erbjuder soc. ett barn till flera familjehem. De nya familjehemmen som inte vet vad det kommer att innebära tackar och tar emot det de erbjuds. Vet inte ens att det kan vara förhandlingsbart, vet inte vad ett fosterbarn kostar i förhållande till bio.barn varken i arbetsinsats eller i omkostnader. Den familj som går med på lägsta ersättningen får barnet. De familjehem med erfarenhet och utbildning som kräver ersättning i förhållande till arbetsinsats blir utan placeringar. Har SÅ många exempel på detta.
Mina personliga idéer är:
Arvode och omkostnadsersättning ska betalas av staten. Fattiga småkommuner ska kunna betala så att barnet får bra och rätta insatser. Den alltmer vanliga överflyttningen av ärenden till den kommun där barnet är placerat skulle då inte ske pga. ekonomin.
Alla nya fosterhem SKA ha/få en grundutbildning och ett erfaret familjehem som mentorer. Utbildningen ska vara typ Pride med många exempel ur verkliga livet med fosterbarn.
Alla barn som placeras ska vara ett objekt = Vi kan få en objektsanställning. Arvodet vi får delas med timlön för undersköterskor/ personliga assistenter. Då får vi ett tal som motsvarar sysselsättningsgraden och vi kan få a-kassa för just det objektet när det flyttar tills ett nytt objekt kommer in eller vi kan söka arbete på öppna marknaden
Alla barn ska utredas(helst före placeringen) T.ex i jourhem. Går inte det ska avtalet omförhandlas efter 3 - 6 månader.
Alla barn ska ha en egen "skyddsängel" som för barnets talan i alla tvister som rör barnet.
Detta kan bara ske i den bästa av världar. Där är vi fortfarande långt ifrån. Om vi sluter oss samman och försöker fokusera på BBIC skulle det bli bättre för våra lånebarn.
Mina personliga idéer är:
Arvode och omkostnadsersättning ska betalas av staten. Fattiga småkommuner ska kunna betala så att barnet får bra och rätta insatser. Den alltmer vanliga överflyttningen av ärenden till den kommun där barnet är placerat skulle då inte ske pga. ekonomin.
Alla nya fosterhem SKA ha/få en grundutbildning och ett erfaret familjehem som mentorer. Utbildningen ska vara typ Pride med många exempel ur verkliga livet med fosterbarn.
Alla barn som placeras ska vara ett objekt = Vi kan få en objektsanställning. Arvodet vi får delas med timlön för undersköterskor/ personliga assistenter. Då får vi ett tal som motsvarar sysselsättningsgraden och vi kan få a-kassa för just det objektet när det flyttar tills ett nytt objekt kommer in eller vi kan söka arbete på öppna marknaden
Alla barn ska utredas(helst före placeringen) T.ex i jourhem. Går inte det ska avtalet omförhandlas efter 3 - 6 månader.
Alla barn ska ha en egen "skyddsängel" som för barnets talan i alla tvister som rör barnet.
Detta kan bara ske i den bästa av världar. Där är vi fortfarande långt ifrån. Om vi sluter oss samman och försöker fokusera på BBIC skulle det bli bättre för våra lånebarn.
Hej
Mycket intressant diskussion.
jag kan känna sympati ur flera synvinklar. Men en sak är säker att här spar man pengar eller rent av tjänar man pengar på 3.e part.
Hur tror ni privata familjehems-organisationer jobbar??
De är proffs på att förhandla med kommunerna, vilket ger dem bra betalt för varge barn. en stor del av pengarna behåller organisationen, en del går till familjehemmet. ändå betalat org mer än kommunerna.
Dessa "förmedlare" av barn är en luckrativ branch i Sverige som enligt mig skulle kunna slopas. och då har kommunerna mer pengar och då skulle kommunerna kunna ge en skälig ersättning till de som öppnar sina hem för fosterbarn.helt utan mellanhänder.
Vi borde starta en egen fackförening. En förening som får ta alla förhandlingar med kommunerna. På så sätt kommer vi att få någon form av "norm" som blir rix-täckande. nästa steg är att få ersättningen pensionsgrundande.
Mycket intressant diskussion.
jag kan känna sympati ur flera synvinklar. Men en sak är säker att här spar man pengar eller rent av tjänar man pengar på 3.e part.
Hur tror ni privata familjehems-organisationer jobbar??
De är proffs på att förhandla med kommunerna, vilket ger dem bra betalt för varge barn. en stor del av pengarna behåller organisationen, en del går till familjehemmet. ändå betalat org mer än kommunerna.
Dessa "förmedlare" av barn är en luckrativ branch i Sverige som enligt mig skulle kunna slopas. och då har kommunerna mer pengar och då skulle kommunerna kunna ge en skälig ersättning till de som öppnar sina hem för fosterbarn.helt utan mellanhänder.
Vi borde starta en egen fackförening. En förening som får ta alla förhandlingar med kommunerna. På så sätt kommer vi att få någon form av "norm" som blir rix-täckande. nästa steg är att få ersättningen pensionsgrundande.
Hej!
Det blev en lång tråd det här också :razz: .
Hur är det? Är vi då ett ovanligt familjehem som inte vill vara hemma med barn? Både jag och maken arbetar, visserligen inte alltid heltid, men båda anser att det är viktigt för oss att även vara "ute bland folk". Vi är lite äldre (över 40) och våra barn är inte så små längre. Var sak har sin tid och den fas i livet som vi befinner oss i innefattar inte att stadigvarande vara hemma. När våra barn var små var det en annan sak.
Trots vårt arbete tycker vi att vi hinner med barnen. Båda är som tidigare sagts engagerade människor och just nu är engagemanget främst koncentrerat till barn- och ungdomsverksamhet.
Jag har träffat många familjehem där en av föräldrarna är hemma, men då har man ofta 2-4 familjehemsplaceringar också och så vill inte vi ha det. Vi har tagit ett barn i sänder till oss och är nöjda med det. Jag tror att det måste finnas många olika slags familjer inom "denna bransch" och jag kan beundra er som vill vara hemma med barn :bow . Men jag hoppas att även vi duger som med glädje går till arbetet varje morgon för att sedan ägna all vår fritid åt barnen :razz:
Sedan vill jag hålla med er som skulle önska att det fanns någon facklig eller utomstående som kunde sköta de ekonomiska bitarna mellan soc och familjehem. Det skulle spara mycket tid och energi.
Det blev en lång tråd det här också :razz: .
Hur är det? Är vi då ett ovanligt familjehem som inte vill vara hemma med barn? Både jag och maken arbetar, visserligen inte alltid heltid, men båda anser att det är viktigt för oss att även vara "ute bland folk". Vi är lite äldre (över 40) och våra barn är inte så små längre. Var sak har sin tid och den fas i livet som vi befinner oss i innefattar inte att stadigvarande vara hemma. När våra barn var små var det en annan sak.
Trots vårt arbete tycker vi att vi hinner med barnen. Båda är som tidigare sagts engagerade människor och just nu är engagemanget främst koncentrerat till barn- och ungdomsverksamhet.
Jag har träffat många familjehem där en av föräldrarna är hemma, men då har man ofta 2-4 familjehemsplaceringar också och så vill inte vi ha det. Vi har tagit ett barn i sänder till oss och är nöjda med det. Jag tror att det måste finnas många olika slags familjer inom "denna bransch" och jag kan beundra er som vill vara hemma med barn :bow . Men jag hoppas att även vi duger som med glädje går till arbetet varje morgon för att sedan ägna all vår fritid åt barnen :razz:
Sedan vill jag hålla med er som skulle önska att det fanns någon facklig eller utomstående som kunde sköta de ekonomiska bitarna mellan soc och familjehem. Det skulle spara mycket tid och energi.
Hej Lollipop.
Jag tror inte att det spelar någon större roll om ni arbetar bara ni känner att ni orkar med det. Jga tycker inte att man är en sämre fam.förälder för att man jobbar. Jag tror inte att ni är ovanliga.
Själv önskar jag att jag kunde vara hemma på heltid iof så är jag det eftersom jag jobbar som dagbarnvårdare men det är inte riktigt samma sak. Det går väldigt bra att kombinera mitt jobb med fam.hems uppdragen det blir bara lite problem då nått barn behöver vara till bup ofta eftersom jag har svårt att ta ledigt, men än så länge har vi löst detta med lite pusslande jag och min man.
Lite tankar från lilla mig.
Mvh: Fia
Jag tror inte att det spelar någon större roll om ni arbetar bara ni känner att ni orkar med det. Jga tycker inte att man är en sämre fam.förälder för att man jobbar. Jag tror inte att ni är ovanliga.
Själv önskar jag att jag kunde vara hemma på heltid iof så är jag det eftersom jag jobbar som dagbarnvårdare men det är inte riktigt samma sak. Det går väldigt bra att kombinera mitt jobb med fam.hems uppdragen det blir bara lite problem då nått barn behöver vara till bup ofta eftersom jag har svårt att ta ledigt, men än så länge har vi löst detta med lite pusslande jag och min man.
Lite tankar från lilla mig.
Mvh: Fia
Vi jobbar också!!!I och för sig jobbar jag "bara" 50%.....men som det är nu med 19 barn i grupperna på dagis där jag jobbar.....och med tre placerade barn som har utv störn + vår egen så räcker det gott!Jag är ganska mör när kvällen kommer.....
Och tyvärr så orkar/hinner vi inte med så mycket kvällsaktiviteter mer än att maken är med på två av tjejernas bollek och sen annars så skjutsar vi bara och tittar på.....Jo....jag är kursledare i en föräldrautbildning för "vanliga familjer".....8-10 träffar/år.
Våra barn är 8-13 nu......fysiskt.
Jag behöver mitt jobb.....mina arbetskamrater tankar/inspirerar mig när jag behöver det.
Och tyvärr så orkar/hinner vi inte med så mycket kvällsaktiviteter mer än att maken är med på två av tjejernas bollek och sen annars så skjutsar vi bara och tittar på.....Jo....jag är kursledare i en föräldrautbildning för "vanliga familjer".....8-10 träffar/år.
Våra barn är 8-13 nu......fysiskt.
Jag behöver mitt jobb.....mina arbetskamrater tankar/inspirerar mig när jag behöver det.
Vi jobbar också, men det har hänt att någon av oss blivit tvugna att stanna hemma en tid pga. ett av barnens "handikapp". Vi hade aldrig planerat att ta emot "andras" barn, vi blev tillfrågade för en kort stund (läs för 7 år sedan) och på den vägen är det. Våra arbeten är viktiga för oss, men ibland går det inte att kombinera båda. Det idealiska tycker jag, vore om man själv kunde välja. Tanken med att vara anställd, som någon tog upp, tycker jag skulle vara fantastisk, men tills det inträffar jobbar vi ju alla på, på bästa sätt. Vi behövs (i alla dessa konstellationer) oavsett hur vi gör det. Hurra för oss 
!
!- Status