Vem söker de egentligen???

M

mamma77

det är med viss ironi jag skriver det här men också med ett stänk av allvar. Vi har varit i familjehems-svängen under många år och jag har mer och mer börjat fundera på vilken typ av människor socialen söker som familjehem. Min uppfattning är att soc söker:
Et helt vanligt hem med två helt vanliga föräldrar MEN man ska gärna ha utbildning inom ämnet.
Ett hem där man absolut inte får vara ekonomiskt beroende av den inkomst som arvodet ger MEN det är ett minus om båda jobbar heltid för hur ska man då hinna med att vara familjehem? Helst ska båda vara hemma mycket och vi ska inte kräva ersättning för förlorad arbetsinkomst.
Vi ska vara ett hem med öppna dörrar för soc och hela bio-släkten närhelst de önskar, om man någon gång måste ändra en tid så motverkar man barnets kontakt med biosarna.
Vi ska ha rätt ålder, med det menas att vi måste vara tillräckligt unga för att ta emot små barn men tillräckligt gamla för att ha erfarenhet av ett barns utveckling i alla åldrar.
Vi ska ha ett antal bio-barn så vi har ordentligt med barnerfarenhet men bio-barnen måste vara i övre tonåren för att vi ska få ta emot placerade barn för de placerade barnen måste enligt någon regel alltid vara yngst i familjen. Observera att vi ändå inte få vara äldre än ca 30-årsåldern. Hur f...n ska man hinna det??
Vi måste vara beredda att få kritik från alla håll men aldrig ett uppmuntrande ord från någon, skulle vi behöva handledning eller vilja ha någon annan stöd eller hjälp så blir vi anklagade för att vara ett dåligt familjehem, och soc har då tydligen rätt att komma och hämta barnen när de vill???
Vi ska ha lång erfarenet av att vara familjehem men ändå är det bra om vi är helt oerfarna för då vet vi inte vilka rättigheter vi har eller vågar begära högre arvode. Observera att trots att vi förväntas ha ca 20 års erfarenhet av familjehems-världen så ska vi vara i 30-års åldern.
Skulle vi någon gång ställa ett krav eller svara emot så stämplas vi som ett hem som har sammarbetssvårigheter och blir aldrig tillfrågade om flera uppdrag.


Fortsätt gärna att fylla på min lista, den kommer bli lång :wink:
 
Du har så rätt :claphappy:
Det räcker med att titta på några annonser .....
Citerat direkt från olika annonser..... och dom flesta erbjuder ersättning enligt SKL... Dom vill ha någon hemma på dagtid men dom vill inte betala för det....
När vi började för över 15 år sen så var det inte hälften så svåra fall som i dag, dom kräver att vi ska vara undermänniskor med 30 års erfarenhet och gedigen utbildning, men dom vill inte utbilda oss själva :wink:

Numera undviker jag alla annonser där man skriver ersättning enligt SKL´s riktlinjer

1)" psykiska funktionshinder samt missbruksproblematik. Familjehemmet bör ha gott om tid". .....(Och hör o häpnad dom betalar enligt SKL´s rekomendationer vilket man inte kan leva på om man inte har ett annat jobb!!
Att ta emot så pass svåra fall och behöva jobba utanför hemmet är en omöjlighet.)

2)"Några söker familjehem till LSS klienter och då ska man erbjuda ADL- träning i hemmet!!!! "
(När då? När man är på jobbet eller räcker det med lite tandborstträning och bakning någon timme på kvällen :angel )

3)"Erfarenhet av ungdomar med komplex problematik, svårt i kontakten med män. Inga djur får finnas i familjen (rädsla)." (Såna hem växer nog på träd)

4) "Ett barn med autism- och adhd-diagnos . Vi önskar svar snarast möjligt från ett erfaret familjehem."

5)"Det är bra om h*n är enda barnet eller yngst i familjen. Erfarenhet av utagerande barn och adhd är ett plus. Behöver mycket egen tid med vuxna. "

6) "Erfarenhet av viss missbruksproblematik ......"

7)"Lämpligt också att någon i familjehemmet är hemma på heltid." (SKL´s rekomendationer då eller för självklart kan vi leva på luft och äta maskrossallad))

8)"grav synskadad, stötta utifrån funktionshinder. Ersättning enligt SKL´s riktlinjer...... "
(Fast man erbjuds handledning om man har behov av det!!.......Det borde ju vara lika självklart som att sova o äta)

9)"Någon söker ett familjehem som ska vara BEREDD att ta emot någon visst barn".......betalar dom för att familjen ska vara beredd då tro :angel

10)"Någon söker erfarna och redan utredda familjehem"...(.varför kan dom inte utreda själva??)

11)"Vidare krävs ett allergisanerat familjehem"
 
:wink: :angel :D lessen tjejer att jag blir full ni skratt av alla annonstexterna men visst är det så här... Det är tragiskt tycker jag ...

Så frågan kvarstår ju... Vad är det soc söker??
 
Mmmm småler lite jag med för man undrar här kommer ett litet axplock av kommuners kommentarer till oss.
Under utredning hos oss i fem månader fungerade kanon i familjen o vi fick ordning på den unge men då slog kommunen stop för forsatt placering vi hade barn i samma ålder.
Nekad en i lägre skolåldern trots vår utbildning o erfarenhet av adhd pga att vi inte hade erfarenhet av så små (våra egna tre har aldrig varit små eller)
Nä jag är hemma ser till o kunna leva på den ersättning jag får för idag finns inga lätta fall vet inte vad som händer i samhället egentligen.
Vi har en generation av ungar i behov av regler struktur som föräldrar inte mäktar med,blandat med "vanliga fall" som jag säger om barn som far illa hemma pga missbruk o dyl.
Vi har ensam kommande flykting barn,andra generationens invandrar barn som far illa pga integrations problem.
sen har vi en generation av barn till begåvnings handikappade som på 90 talet skulle ut i egna boenden resultatet har vi idag av den reformen.
Synisk hård i min åsikt ja viss ,men jag börjar käna mig så frustrerad ser vad som är fel på hela systemet men kan inte göra ett skit mer än att släcka små bränder här o där så ett frö i en vilsen själ för framtiden,ta en i taget o hoppas att någon stans kunna göra någon skillnad.....
 
Hur skulle det var om vi skrev en sådan kravlista till kommunerna.
1. Att socialsekreteran skall vara anträffbar.
2. Att ersättningen skall vara god så att familjen kan koppla av och ägna sig år barnet
3. Att socialen tar hand om stökiga anhöriga och bråkiga föräldra.
4. Ser till att barnen har en bra garderob och möbler vid inflytt
5. Betald semester tillsammans med barnen

Ja listan kan vara lång.
Fyll gärna på om du kommer på mer som vi kan ställa som krav, dags att vi vänder lite på kraven. Varför skall vi bara stå och ta emot.

:angel
 
Ja ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta :bounce:
Jag svarade på en del annonser eller rättare sagt notiser innan vi fick vår första placering, det gör jag inte längre. Blev bemötandet rätt surt, jaha ni har inte haft någon placering näää då är vi inte intreserade. Famhem växer på träd...

Det jag stör mig mest på är när dem använder uttryck som: Barnet är som vilket barn som helst, bara lite Adhd, autism, utåtagerande, gränslös mm...

Ja dem letar efter "vanliga" hem där vi är kvalificerade ut till lilltårna hmmm...
Handledning får vi av våran handläggare, men om jag vill prata OM våran handläggare då....Det får jag mala med maken min, pust...

Jag var tydlig när vi tog första uppdraget, jag är hemma och ser arvodet som min lön alltså lever jag på det och ja det är min enda inkomstkälla. Dem tog det ganska bra tycker jag, lite vita i ansiktet men det gick över när jag stack en muffins under näsan på dem :banan:

Ersättningen förhandlade vi med vårat sos vid första placeringen och dem vet så väl vart min gräns går. I dag är det aldrig tal om skl:s rekomendationer...
Vi påbörjade samarbete med en annan kommun och det slutade med att vi tackade för oss, mycket märklig kommun kan jag säga :roll:

Men VAD för famhem dem letar efter kan nog ingen svara på.
Men det där med vanliga familjer, nä du det går jag inte på..
 
Ja just normal,det har vi lärt oss att vi inte är genom otalet kommuner o organisationer så gäller det för oss att hitta en som tror oss förstår oss o är med lite i världen med båda fötterna på jorden.
Vi har ett märkligt förhållande,dina mina barn inga gemensamma,biosar med diagnos,båda föräldrar starkt engagerade i att fostra våra barn utan skillnader inga dina o mina barn.
Vi har inte någon släkt men omger oss med få nära vänner o har en mormor o morfar som finns för hela familjen (min mans ex föräldrar) o just jag har för femton år sedan brytit kontakten med min egen mamma fy på mig. Vi är ingen familj som står bredvid fotbollsplanen o tittar på.Vi har sporter o fritids intressen vi delar med barnen/ungdomarna
Vi lever här o nu för våra egna o lånade ungar.
Nä vi har det inte pedant skött hemma vem FN klarar av det med fem tonåringar i huset,vi lever med struktur o rutiner ett måste för att få det att fungera,vi har inte nya bilar prioriterar annat tex att min man tjänar just nu bara en bråkdel av vad han borde göra då även han nu vid en jobbigt placering får dra ner på arbetstid.
Vi har inga nya möbler lever med begagnat o loppis fynd har lärt mig efter tjugo år med diagnos barn att spara på nerverna bättre att den förstörda soffan var ett blocket fynd för en 500 ing
Jo har fått höra kommentar om att jag inte reagerade normalt när min son fick sin diagnos för snart femton år sedan,enl den kommunen skulle man tydligen reagera med sorg eller förnekelse.
Min lista kan bli jätte lång
Men kan med facit i handen efter fem år som fam hem o då med de jobbigaste av de jobbigaste placeringarna säga att dom som ändå valde att tro på oss som familj gjorde ett j...a bra val.
 
Kan bara hålla med i allt som skrivs här.
Själv vet ja inte men känns som vi blivit ganska överkörda!
Inte jobbat så länge som familjehem och kanske inte vågat ställa så mycket krav.
Går nu enligt skls rekomendationer angående arvode och omkostnad.
Ska jag va ärlig nu?!
Jäkla skit pengar.
Man skulle behövt ha betalt för de arbetet man verkligen gör.
Våran behandlingsassistent kommer 1 gång i veckan 1 timme..

Jag börjar bli mer och mer irriterad.
Har ni krävt 50 kr extra om dagen i matpengar då vi faktiskt ska ge klienten 50 kr 2 ggr i veckan i matpengar..
Nej seriöst. jag är less på att bli överkörd!
Less på att dom drar in en jädrans massa pengar men betalar oss familjehem NADA....
 
Mamma77 det var roligt skrivet, men visst är det sanningar.

En sak som är tydlig är att "De vanliga" barnen som soc placerar inte har omkostnader som vanliga barn, NEJ de ska kosta som ett socialfall. men de ska inhysas hos de familjer med hög standard. Bil för 7 personer, hästar och sommarstuga utlandsresor och MÅNGA fritidsaktiviteter. restaurangbesök ett tomt rum och ständig närvaro. HURRA vilken bra familj. Den ska vi ha ropar soc. MEN........................SOC vill inte ens betala vad det kostar i form av omkostnad.
 
tur att man kan skämta om eländet :smirk: håller också med My79 om att bemötandet från de flesta socialsekreterare är en tråkig historia. jag har under senaste året ringt runt till många kommuner, över 20 st,för att erbjuda oss som familjehem då två av våra lånebarn flyttade tillbaka till bio-föräldern för ca 1 år sedan. ca 5 av de kommunerna har varit tillmötesgående och haft ett trevligt bemötande. de övriga har behandlat mig som om jag är totalt knäpp som bara kan komma på tanken att ringa och störa dem på arbetstid. visst är det konstigt??? :? Flera har svarat jättesurt att det fattar du väl lille vän att när man har 3 så små bio-barn och 1 plac 11,9,7, 5 år så kan du väl inte ta emot fler. borde inte jag kunna göra den bedömningen själv om jag orkar ta emot ett barn till????Och om de nu inte tycker vi är lämpliga pga att våra barn är för små så kan man åtminstone säga det på ett vänligt och hövligt sätt. Nä, skicka hela sveriges socialsekreterare på en charm-kurs och lär dem att bemöta människor på ett proffesionellt sätt.
 
Men tänk det har jag oxå funderat över charmkurs en kurs i att vara rak o ärlig.
Kom oxå o tänka på då vi satte fart med att bli fam hem fick ett otal tack men nej tack 3 biosar 10-15 o var ärlig nog trodde den erfarenheten kunde va till fördel o sa att äldsta har diagnos.
Nu sitter vi här fortfarande med två biosar hemma boende o 3 placeringar ALLA med någon form av diagnos hm då kan det tydligen gå att ha fler diagnos barn på samma ställe.
Sen har jag nu oxå funderat på kostnader.
Inser att pga av att vi är fam hem sitter jag med lån jag aldrig annars skulle ha en större husvagn o en större buss, har väl låne kostnader på 1500 kr i månaden då jag klokt nog inte tog stora lån o köpte begagnat men ändå står vi utan placeringar står vi utan inkomst men fortfarande den kostnaden kvar.
 
Jag tycket att det är lite spännande också att kommunerna annonserar med jämna mellanrum
efter "engagerade familjer" men när man svarar på en sådan annons blir de närmast förnärmade.
Har också varit med om att de inte hör av sig alls när man talat in på tel sva och mailat???
Undrar då varför man annoserar när man egentligen inte vill ha någon??
 
Hur kan kommunerna säga att det blir för många placerade barn i en familj???? Det är ju kommunernas egna riktlinjer som styr barngrupperna på dagis. DÅ är det OK att en förskolelärare har har ansvar för 12 barn.

Jag får inte logiken att gå ihop.
 
ja det ÄR märkligt... vi som familjer känner ju vad vi orkar och kan de inte lita på vårt omdöme där så undrar man om de litar på oss över huvud taget :? :angel

Trygga Rekan sa:
Hur kan kommunerna säga att det blir för många placerade barn i en familj???? Det är ju kommunernas egna riktlinjer som styr barngrupperna på dagis. DÅ är det OK att en förskolelärare har har ansvar för 12 barn.

Jag får inte logiken att gå ihop.
Klicka för att se resterande...
 
Det största problemet jag ser är rättssäkerhetsaspekten. Det är så olika i olika kommuner. Allt för mycket beror på vilken chef som styr över familjevården i socialtjänsten för tillfället. Eller hur socialnämnden fungerar. Att det blir sådana snabba växlingar mellan LVU och nu ska barnen hem! En självklar placering som helt plötsligt inte blir någon placering alls. Hur kan 2 olika socialsekreterare tolka en situation och de bevis /fakta som finns helt olika? Barnen har ju ingen chans och i förlängningen har vi familjehem inte heller stor chans iom att vi knappt har ngn talan, vi som ändå ska känna barnen bäst (efter ett tag).

Det borde def finnas nationella regler (OBS! Regler) inte riktlinjer.

Vårdnadsöverflyttning borde vara mer regel än undantag när det gäller små barn.

Vi har haft tur? med våra placeringskommuner/handläggare. Men vi har oxå efter första plac lärt oss att välja, att inte låta känslorna styra för mycket. Om man har en svår kommun att jobba med blir det bara dåligt i längden för barnet/barnen. Vi måste se om vårt hus! Ta referenser! Vi kan inte bara skylla på socialtjänstens irrationella beteende. Vi måste lita på oss själva att vi är en bra familj och att vi förtjänar respekt. Om det är för mycket irrationellt beteende i början av en kontakt med en kommun borde vi ta det som en stark varningssignal. Inte i den stunden tänka på barnet/barnen vi sååå gärna vill ta hand om. Fast inte bara tacka nej till det soc utan förklara för deras chef, tydligt och utan känslomässighet varför vi tackar nej. Kanske lär de sig då...

Vi kan inte bara vänta på regler (trots att de behövs), på att STATEN ska kliva in. Vi kan själva ge feedback som soc sedan själva kan göra vad de vill med. Då har vi iaf gjort vår del. Om en socialtjänst får tillräckligt många som tackar nej av liknande skäl så borde (kan man hoppas) poletten trilla ner. ngn gång.

Nu blev det mycket tankar på en gång.

En sista tanke är att när vi är nöjda med socialtjänsten så SKA vi oxå säga det till dem! De får nog mycket ris och lite ros. Tala om för chefen vad vi uppskattar hos handläggarna mm.
 
Känns skönt att det finns detta forum då jag är på ingång till att bli familjehems morsa :)
Blir dock lite orolig när jag läser vad ni skriver.
Det är en otrolig insats familjehemmen gör och tänk viken kostnad detta spar samhället på sikt.
Självklart tror jag inte att man påbörjar denna bana och tänker att man skall kunna leva gott men efter ett tag finns det ju faktiskt de människor som väljer att göra detta på heltid och då måste det ju faktiskt utgå en skälig ersättning. Det krävs otroligt mycket att ta sig an dessa många ggr trasiga barn/ ungdomar. Detta påverkar ju hela familjen och inte är det meningen att vi/ni skall på egen bekostnad skall stå för omkostnader för dessa barn/ungdomar.
Det måste vara rätt förutsättningar från början annars är det dömt att misslyckas, skall dessa individer gå igenom hela livet och känna sig annorlunda eller skall de en gång för alla känna att de har ett lika värde som alla andra och utrustas med samma förutsättningar som alla andra. Sedan är det vårt jobb att få dem att värdesätta och ta vara på sina förutsättningar.
Detta skall även värderas lönemäsigt som vilket jobb som helst tycker jag.
Tillsammans blir vi starka :bounce:
// Misan
 
Mycket har faktiskt ändrats för oss sedan jag skrev det här inlägget. I slutet på 2012 fick vi en liten 3 månaders bäbis som finns kvar hos oss fortfarande och förhoppningsvis för alltid <3 Vi fick då turen att få inleda ett samarbete med vad som måste vara en av Sveriges bästa socialtjänster. Dessa ger oss så mycket stöd, vi har världens bästa barnhandläggare, vi får regelbunden handledning, utbildningar och de fixar julfester, sommarfester osv för sina familjehem. De är alltid lätta att få tag på och återkopplar alltid när man vill något. I sep i år fick vi ytterligare 2 barn plac från samma kommun, så nu är vi en stooor familj på 7 barn. Precis så som vi vill ha det och med en socialtjänst som litar på oss och vår kompetens i alla lägen. De är dessutom väldigt duktiga på att tala om för oss hur fantastiska vi är och att de ser vilka framsteg våra barn gör. Så till alla er som slutat hoppas säger jag att det finns hopp :claphappy:
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp