Verkar hopplöst att få hjälpa barn!

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
M

mammac

Hej
Jag måste avreagera mig*L

Jag har ringt runt idag till min kommun, 1 stor org, 1 storkommuns pool.
Jag har erbjudit mina tjänster som: att jag vill bli jourhem (för att ev senare bli familjehem) till mindre barn 0-6.
Alla är positiva till att jag ringer, men de har redan jourhem, behöver bara till tonåringar, behöver kontaktfamilj.
Jag erbjöd min kommun att de skulle "utbilda" oss till jourhem (ej kontrakterade) så vi är färdiga om det skulle bli motförmodan, ett behov -ja det är en tanke sa hon.
Jag ska nog ringa o erbjuda det igen så vi blir med i rullarna, färdiga vid behov.
Jag vill så gärna NU!*S
att det ska vara så svårt att få komma igång!! :?

suck /C
 
Vet inte riktigt var ni bor men vi bor i närheten av Norrköping och den kommunen annonserar om familjehem i vår dagstidning , har ingen erfarenhet av dem då vi har kontakt med andra kommuner. Attendo har också haft annons /kram och lycka till
 
Vi bor i Södermanland, Mälardalen.
Vi vill börja som jour o känna oss för innan vi blir familjehem.

Men jag Västerås ska jag prova ringa, ca 5 mil dit. Finns det org där?

Tacksam för tips o råd*L
 
Ofta vill de att man varit familjehem först, eller åtminstone kontaktfamilj, så man har lite hum om vad det handlar om.

Man kan tycka att det är enkelt att ta emot barn på jour. Men det är inte någon dans på rosor.
 
mammac sa:
Hej
Jag måste avreagera mig*L

Jag har ringt runt idag till min kommun, 1 stor org, 1 storkommuns pool.
Jag har erbjudit mina tjänster som: att jag vill bli jourhem (för att ev senare bli familjehem) till mindre barn 0-6.
Alla är positiva till att jag ringer, men de har redan jourhem, behöver bara till tonåringar, behöver kontaktfamilj.
Jag erbjöd min kommun att de skulle "utbilda" oss till jourhem (ej kontrakterade) så vi är färdiga om det skulle bli motförmodan, ett behov -ja det är en tanke sa hon.
Jag ska nog ringa o erbjuda det igen så vi blir med i rullarna, färdiga vid behov.
Jag vill så gärna NU!*S
att det ska vara så svårt att få komma igång!! :?

suck /C
Klicka för att se resterande...

Vill man "Känna" sig för hur det är så ska man nog välja kontaktfamilj. Att vara jourhem är verkligen inget pröva på hur det känns precis. Det är oftast barn i svår kris.
Man måste verkligen veta vad man ger sig in på för man kan ju liksom inte tacka för sig efter ett hel dygns krisarbete i familjen när man arbetar med människor.
Du måste förbereda dig på så mycket som man inte kan innan man blir familjehem men fråga,läs på,ta kontakt med socsekreterare och FRÅGA hur det går till osv..tips: läs igenom allt det svåra som skrivs här på forumet så kan du iallafall nosa på vilka problem som kan uppstå och kommer att uppstå.
Var öppen för att starta ett samarbete på det sättet som de tror ni ska starta med såhär i början och sen får ni per automatik en utredning ex kälvesten och sen är ni igång.

Känner igen mig i din frustration vilket vi nog är många om här men ofta så blir det inte vad man först trodde el ville men inte kan vi veta så mycket ibörjan och jourfamilj låter liksom så bra för att inget barn bor någon längre tid och man kan då ta den tiden emellan för att tänka efter ...
Men tro mig...de barnen behöver oändligt mycket mer än vad vi tror. Tiden stannar och vad som helst kan hända. En hastig LVU och barnet tas bort med polishjälp och rätt in i en familj mot deras vilja!!! Tänk dig det värsta hur du tror barnet mår så förstår du säkert.

Det är svårt nog som familjehem där det kommer barn mot sin fria vilja och allt runt omkring.
Sen vill jag ge dig en vink om att "mindre barn" inte är lättare utan personkemi. Man träffar alltid en placering och man kan säga nej om det inte känns ok men som jourfamilj får man inte samma möjlighet att ha träffar några ggr för att se om matchningen är bra.

Nu låter jag som jag försöker skrämma dig kanske för såklart överväger ju allt det positiva med att vara familjehem men har man hört och läst även det krävande så får man en hum om vad som kan komma och vara lite beredd.
 
Hej
Förstår PRECIS hur du tänker o känner!! Kände o tänkte som du för ngra år sen, innan vi fick vår första plac. Man vill Så mycket o känner att "ska vi ALDRIG "få" barn".
Håll ut det lossnar/kommer i sinom tid. Vi fick vänta i över två år på vårt (första) lånebarn.
Det var värt väntan (vet vi nu i efterhand).
Håll ut o ge inte upp!

Pippi
 
Mycket bra skrivet!





Tilde sa:
mammac sa:
Hej
Jag måste avreagera mig*L

Jag har ringt runt idag till min kommun, 1 stor org, 1 storkommuns pool.
Jag har erbjudit mina tjänster som: att jag vill bli jourhem (för att ev senare bli familjehem) till mindre barn 0-6.
Alla är positiva till att jag ringer, men de har redan jourhem, behöver bara till tonåringar, behöver kontaktfamilj.
Jag erbjöd min kommun att de skulle "utbilda" oss till jourhem (ej kontrakterade) så vi är färdiga om det skulle bli motförmodan, ett behov -ja det är en tanke sa hon.
Jag ska nog ringa o erbjuda det igen så vi blir med i rullarna, färdiga vid behov.
Jag vill så gärna NU!*S
att det ska vara så svårt att få komma igång!! :?

suck /C
Klicka för att se resterande...

Vill man "Känna" sig för hur det är så ska man nog välja kontaktfamilj. Att vara jourhem är verkligen inget pröva på hur det känns precis. Det är oftast barn i svår kris.
Man måste verkligen veta vad man ger sig in på för man kan ju liksom inte tacka för sig efter ett hel dygns krisarbete i familjen när man arbetar med människor.
Du måste förbereda dig på så mycket som man inte kan innan man blir familjehem men fråga,läs på,ta kontakt med socsekreterare och FRÅGA hur det går till osv..tips: läs igenom allt det svåra som skrivs här på forumet så kan du iallafall nosa på vilka problem som kan uppstå och kommer att uppstå.
Var öppen för att starta ett samarbete på det sättet som de tror ni ska starta med såhär i början och sen får ni per automatik en utredning ex kälvesten och sen är ni igång.

Känner igen mig i din frustration vilket vi nog är många om här men ofta så blir det inte vad man först trodde el ville men inte kan vi veta så mycket ibörjan och jourfamilj låter liksom så bra för att inget barn bor någon längre tid och man kan då ta den tiden emellan för att tänka efter ...
Men tro mig...de barnen behöver oändligt mycket mer än vad vi tror. Tiden stannar och vad som helst kan hända. En hastig LVU och barnet tas bort med polishjälp och rätt in i en familj mot deras vilja!!! Tänk dig det värsta hur du tror barnet mår så förstår du säkert.

Det är svårt nog som familjehem där det kommer barn mot sin fria vilja och allt runt omkring.
Sen vill jag ge dig en vink om att "mindre barn" inte är lättare utan personkemi. Man träffar alltid en placering och man kan säga nej om det inte känns ok men som jourfamilj får man inte samma möjlighet att ha träffar några ggr för att se om matchningen är bra.

Nu låter jag som jag försöker skrämma dig kanske för såklart överväger ju allt det positiva med att vara familjehem men har man hört och läst även det krävande så får man en hum om vad som kan komma och vara lite beredd.
Klicka för att se resterande...
 
Tusen tack för Era svar :claphappy:

Jättebra, det är därför jag frågar er erfarna!

Ja, visst skrämmer Du mig*L men det är ju en del av sanningen...
Min kommun tyckte det var bra att börja som jour istället för famhem :? därför trodde jag det var bäst. Idag vet jag varken ut eller in vad jag ska göra.
Är man inte kontrakterad jour kanske man kan välja lite vad som passar in hos oss (det var någon som skrev så på forumet*L)
Kontaktfamilj känns så, missförstå mig rätt nu, "futtigt" tid med barnen, mera som dom slits mellan två världar? Jag känner att vi har mkt mer att ge....

Jag får ringa kommunen på måndag o höra vad dom har mest behov av till små barn helt enkelt...

Hoppas ni förstår mig rätt :bow

en förvirrad MammaC som vill hjälpa barn som behöver oss!
 
Hej mammac!
av 6 placeringar som vi har/har haft är en planerad att vara 2 år hos oss. Hon bodde kvar i 13 år. Nästa placering skulle bo hos oss i 6 månader. Han bodde hos oss i 20 år. Nästa som kom skulle bli en uppväxtplacering och blev det. Han är 20 i dag och har bott hos oss i 16 år. Nästa kom som kontaktbarn varannan helg, men blev efter 6 månader placerad och har bott här i 15½ år. Nästa kom som kontakbarn varannan helg, men blev efter ca ½ år placerad. Det är 4 ½ år sedan och blir troligtvis en uppväxtplacerin. Senaste barnet kom som kontaktbarn och skulle vara en vecka hos oss och en vecka med bio. Det han inte ens börja, utan han kom som jour för 1½ år sedan och är placerad nu.
Med detta vill jag ha sagt att det sällan eller aldrig blir som man planerar och att vara kontaktfamilj kan vara ett bra sätt att komma in i svängen.
Det kommer säkert att bli er tur snart, men mitt råd är att fundera på om kontaktbarn inte vore ett bra sätt att komma igång på.
Lycka till!
Mat-tilda
 
Hej Mat-Tilda!

Vilket härligt inlägg :claphappy:

Jag funderar o funderar ältar fram o tillbaka här på forumet, med er erfarna! Jättebra tycker jag!

Det är så mkt jag vill, kan, önskar. Men med hänsyn till min egen familj så har jag bestämt mig för att vi ska börja som ....trumvirvel.....kontaktfamilj! Jag har faktiskt räknat med att det kan bli som du beskriver*L

Känns pirrigt, läskigt, väldigt roligt...
Hoppas vi snart får träffa kommun handläggaren, vi hade bokat på fredag men hos var tvungen att ge sig ut på annat uppdrag!

Tack igen!

PS kul om fler skriver, det ger oss gröningar så mkt :bounce:

mammac
 
Vad du är härlig mammac! :claphappy:
Precis sån var jag med när vi var på G för en halv evighet sen.....Ivrig och ville så det komma igång!

Men nu har åren gått och jag har lärt mig att allt tar sån tid!!!Det man mest behöver är starka nerver och ett enormt TÅLAMOD!!!! :bow

Lycka till...och välkommen hit till en fantastisk värld!!! :banan:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp