Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst...

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Vi har inte haft någon placering sedan i somras och då brast det efter ca 3 dagar. Fungerade absolut inte, helt ohållbart. Så vi sa att soc var tvungna att omplac. akut. Det var de som gjort en grov miss, alltså inte vårat fel att det brast.
Förfrågningar har vi fått, jodå, men samtliga har antingen runnit ut i sanden eller varit så felmatchade att det varit vansinne att de ens frågat oss. ( man undrar om de inte kollar upp vad vi tar emot INNAN de ringer) Vi samarbetar med flera soc/ org. så vi har ju trådar åt flera håll. Vi är inte jättekräsna men har ett orubbligt krav ; ingen som ogillar djur kan bo här. Kan det vara så att så få plac. Gillar / fungerar ihop med djur att det är vad som orsakar att vi inte får någon placering ? Eller är det oss det är fel på ? Kanske vi ställer för mkt krav...kanske bor vi inte tillräckligt fint ? Vi äger inte huset vi bor i och i övrigt är det ganska slitet. Vi är inte rika , äger inget sommarhus eller husvagn. Åker inte utomlands . Vår styrka som familj är att vi håller ihop, vi trivs tillsammans och bråkar sällan. Kanske det inte är tillräckligt ? Vi vill så innerligt dela med oss av det lilla vi har! Vill så gärna hjälpa någon som behöver det.
Känns så konstigt att det inte finns någon alls som skulle passa i vår familj... Vi är alldeles vanliga (vad nu normen för vanliga är....) och ganska snälla :oops:
Kan inte hjälpa att jag undrar vad det är för fel på oss, på vår familj eller kanske på vår levnadsstandard....? Vi bor inte heller i "urskogen" så det borde inte vara det som hindrar iallafall.
Känns så hopplöst, tröstlöst att jag funderar allvarligt på att lägga ner alla tankar på att vara jour och familjehem.... Jag hör ju och läser att det söks nya hem hela tiden, varför duger inte VI då..?
Jag går ju här hemma hela dagarna och vi har flera tomma, fullt utrustade rum gapande tomma....
Till vilken nytta ?
Usch, det blev ett långt deppigt inlägg, men allt kring det här känns bara skit just nu... :roll:
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Hej Kråkan

Visst är denna väntan enormt lång, jag som vill planera för sommaren och hösten tycker detta är hopplöst eftersom man inte vet om man är en till eller inte :?

Vi har väntat sen i sep, är anmälda till en org, och så har jag svarat på flera annonser här på familjebanken.

En kommun ringde upp direkt och var intresserade, ställde massa frågor mm, men de var tyvärr inte intresserade, efter de pratat med föräldrarna som tyckte vi bodde för lång bort ca 1.5 tim.

Förra veckan ringde de från en kommun, från en annons jag svarat på för ca 3 veckor sedan. De sökte inte ens i detta landskap, men antagligen har de inte lyckats hitta någon familj på närmare håll. Vi bor 2 tim bort, så nu hoppas jag på detta.

Går det inte denna gång så får vi väl vänta igen, men hu vad tråkigt....

Önskar dig lycka till, och hoppas telefonen din snart ringer :bounce:
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

känner igen dina känslor så väl. vi har väntat i ett år och anmält intresse till 22 kommuner och organisationer. de flesta verkar ha tyckt att vi är en bra familj men sedan händer inget mera :? denna väntan är så trist och så känner man så mycket känslor precis som du säger, är det huset, familjen, ekonomin el varför duger inte vi. har dessutom sett några familjehem i min närhet som är riktigt usla och elaka mot sina placerade barn och ändå får de ha kvar dem. vi står ju här och väntar :bounce: lycka till iallafall och vi hoppas att vi inte väntar förgäves
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Jag skulle ärligt talat uppskatta att få veta " vad det är för fel på oss " ... ! Visst skulle det svida om ngn kommun eller org. sa rent ut att " nej, ni bor i för gammalt hus" eller nej, ni är inget bra eller vad sjutton som helst, men SNÄLLA låt oss inte gå och grunna ... :cry:
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Vad händer om ni frågar rätt ut? Har ni provat - får ni isf något svar?

Vet ju att organisationer har så många familjehem så att dom faktiskt många ggr inte har översikt..... Medan andra har stenkoll.....

Tycker att det är så himla trist att ni som så gärna vill inte får - när det faktiskt finns riktigt usla ställen som får placering, efter placering.....

Håller tummarna för att det blir plac till er//kramar
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Vi har faktiskt frågat en uppdragsgivare rätt ut...... "nejdå, det är bara ganska lugnt just nu " var svaret ....
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Kråkan i vilket Län bor ni?
Vi är jourhem och sitter OFTA med barn ett år för att kommunerna inte hittar familjehem......
Oftast vill dom ha max 15 mil från Sthlm men inte alltid.
Vad vill ni ha för åldrar? Kan ni tänka er ensamkommande? Kan ni tänka er annat än bara småbarn så brukar det vara mycket och något måste absolut kunna passa er tycker jag.
Jag tycker nog att du ska ringa dom olika stadsdelarna innom Stockholms stad, för där VET JAG att dom har en kö på åtminstone ett 50 tal barn som väntar på familjehem, kan ni även ta syskon på 2-3 stycken så lär ni vara ordentligt efterfrågade....så googla upp nr till olika stadsdelar i sthlm.
Även Botkyrka kommun vet jag har har kö, ring dom också.
Lycka till
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Kråkan

Det är garanterat inte fel på ER. Det som är felet ligger i socialtjänstens logistik. De har så många bollar i luften och för många olika personer inblandade. lägg sedan till ders omorganisationer.

Det råd JAG kan ge är att du ska ligga på. Återkoppla själv efter besök.

Vi har också massor med djur och har en tydlig presentation av oss och våra liv. Ändå hände detta: 2 socialtanter kom på besök, efter flera samtal från dem. De var sååååååå angelägna. Den ena tanten tvärstannade i dörren och stirrade på våra hundar. VA JAG ÄR JU ALLERGISK. kan ni ta bort hundarna. Visst sa jag men det finns burar med marsvin och en stor pergola med fåglar och katter och......De kan vi inte ta bort.

Ursäkta sa jag men läser ni inte INNAN ni kommer.

jag tycker att det är rätt talande på vilket sätt de jobbar. Mycket Add Hock och Manjana.
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

ja det är tröstlöst att vänta vi har väntat i två år och har haft många förfrågningar som runnit ut i sanden vi har åkså frågat oss om det är fel på oss, har en masa erfaren heter, av barn med olika problem, nu hoppas vi på en liten tjej som vi har fått en förfrågan om, men som det har hänt något så vi sa avakta. hoppas på svar de närmaste dagarna. så tappa inte hoppet.
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Trixen sa:
Kråkan i vilket Län bor ni?
Vi är jourhem och sitter OFTA med barn ett år för att kommunerna inte hittar familjehem......
Oftast vill dom ha max 15 mil från Sthlm men inte alltid.
Vad vill ni ha för åldrar? Kan ni tänka er ensamkommande? Kan ni tänka er annat än bara småbarn så brukar det vara mycket och något måste absolut kunna passa er tycker jag.
Jag tycker nog att du ska ringa dom olika stadsdelarna innom Stockholms stad, för där VET JAG att dom har en kö på åtminstone ett 50 tal barn som väntar på familjehem, kan ni även ta syskon på 2-3 stycken så lär ni vara ordentligt efterfrågade....så googla upp nr till olika stadsdelar i sthlm.
Även Botkyrka kommun vet jag har har kö, ring dom också.
Lycka till

Vi bor i Sthlms län... 2 mil utanför ca. Vi har sagt att vi vill testa med tex. Mamma/ barn, kille från ca 16 år, yngre syskonpar som kan dela rum. Vi tar ej ensamkommande eller muslimer. Tyvärr är vi inte beredda att ta emot plac. med alltför tung ryggsäck , då vi har en liten på ca 1 1/2 år hemma. Som jour kan vi "utöka " till spädbarn också. Helst inte tonårstjejer då vi testat 5 olika som bara orsakat hela familjen dåligt "mående" . .... Otur ? Ja kanske, men vi vill se om det funkar bättre med andra åldrar ett tag nu. Just nu, de senaste 5-6 förfrågningarna har handlat om muslimska tjejer i tonåren... Är det någon speciell överbelastning på just utländska barn nu eller ? Förlåt, men vi är lite avskräckta... :roll:
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Kråkan jag PMar dig strax. Jag pratade med en familjhemsplacerare idag som hade flera mamma barn placering på g. vi bor också i Stockholm.
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Hej Kråkan!
Första av allt. Nej det är inget fel på er.
Väntan är gräslig och alla tankar som kommer därmed.
Ge inte upp, snart får ni erbjudande om den där placeringen som är perfekt för just er.
Varma kramar
My
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

my79 sa:
Hej Kråkan!
Första av allt. Nej det är inget fel på er.
Väntan är gräslig och alla tankar som kommer därmed.
Ge inte upp, snart får ni erbjudande om den där placeringen som är perfekt för just er.
Varma kramar
My

Tack för de värmande orden :bow
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Hej

Har ni prövat att lagt in er på Familjehemsguiden där ser man att de söker flera hem?
De som har denna sida är toppen bra att ha med att göra :razz:
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Hej!
När vi är lediga, brukar jag skicka iväg ett brev till de kommuner och grannkommuner som vi har jobbat åt, jag är helt säker att det brister i logostiken hos dem.
Att påminna om att det finns ett ledigt familjhem i deras närhet gör dem påminnd och vi har oftast haft tur med att fylla våra platser.
Jag har lagt ner lite jobb på ett standard brev, som jag daterar och skickar iväg, där referenser och lite historia om oss finns med.
Ett tips till er: Man får sälja in sitt koncept till kommunerna och man får faktiskt berätta att man är duktig som familjehemsvårdare, ja precis som man gör när man söker jobb :angel

Lycka till!
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

innebandy sa:
Hej

Har ni prövat att lagt in er på Familjehemsguiden där ser man att de söker flera hem?
De som har denna sida är toppen bra att ha med att göra :razz:

Vi finns med där, utan framgång....
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Fia-Lotta sa:
Hej!
När vi är lediga, brukar jag skicka iväg ett brev till de kommuner och grannkommuner som vi har jobbat åt, jag är helt säker att det brister i logostiken hos dem.
Att påminna om att det finns ett ledigt familjhem i deras närhet gör dem påminnd och vi har oftast haft tur med att fylla våra platser.
Jag har lagt ner lite jobb på ett standard brev, som jag daterar och skickar iväg, där referenser och lite historia om oss finns med.
Ett tips till er: Man får sälja in sitt koncept till kommunerna och man får faktiskt berätta att man är duktig som familjehemsvårdare, ja precis som man gör när man söker jobb :angel

Lycka till!

Låter ju som en bra ide... Hur detaljerat skriver du brevet ? Tänkte mest att de ska "orka" läsa det och attdet kanske inte ska vara för personligt ? Eller ?
 
Re: Vet att vi inte är ensamma, men det känns så tröstlöst..

Kråkan sa:
Fia-Lotta sa:
Hej!
När vi är lediga, brukar jag skicka iväg ett brev till de kommuner och grannkommuner som vi har jobbat åt, jag är helt säker att det brister i logostiken hos dem.
Att påminna om att det finns ett ledigt familjhem i deras närhet gör dem påminnd och vi har oftast haft tur med att fylla våra platser.
Jag har lagt ner lite jobb på ett standard brev, som jag daterar och skickar iväg, där referenser och lite historia om oss finns med.
Ett tips till er: Man får sälja in sitt koncept till kommunerna och man får faktiskt berätta att man är duktig som familjehemsvårdare, ja precis som man gör när man söker jobb :angel

Lycka till!

Låter ju som en bra ide... Hur detaljerat skriver du brevet ? Tänkte mest att de ska "orka" läsa det och attdet kanske inte ska vara för personligt ? Eller ?

Börja med de viktigaste:
Ledigt Familjehem sen lite kort vilka ni är om ni är utredda vart de kan få lite referense r, om ni har kontakter med Bup, eller några andra skola, Hab, ge dem info som underlättar lite av deras jobb.
Jag tror att vi som familjhem måste både sälja oss "dyrt" , men samtidigt tala om hur vi vill jobba, vad vi tycker är viktigt inom familjehemsvård, och framför allt att det är Familjehemsvård vi bedriver om vi anser det, Vi i får familj är ingen vanligt familj vi är ett familjehem där vi tar emot skadade barn som vi jobbar för att ge dem ett bättre liv och levene och en standard som vi känner att det känns bra.
Vi kallar oss tom idag för ett erfaret familjehem, här gäller det att sälja sina kunskaper och sitt engagemang om hur man vill vårda dessa barn, som behöver ett hem.
Jag tror att det är sånt som socialtjänsten vill ha.
Ps, sen ska vi våga börja ta betalt oxå... men det är en annan fråga? :oops:
Lycka till !!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp