Vid vägskälet

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Är mitt uppe i en ev "flytt hemifrån".
Har haft vår fina :angel: lite mer än ett år nu...
h-n har blivit "vuxen" och bestämt sig att det är dags att stå på egna ben, vilket kanske inte är det bästa. Men vad ska man göra. H-n är ju myndig nu och tror då att h-n är tillräckligt vuxen (inte enlingt vår mening) för att klara sig själv.
Tyvärr finns inte så mycket man kan göra, utan bara hoppas att det löser sig. Man kan ju inte leva deras liv, utan bara ge dem kartan om vilken väg de bör ta. Vissa måste helt enkelt ta den svårframkomliga vägen och lära sig av sina egna misstag.

Det är svårt att bara stå vid sidan om och se denna fina människa riskera så mycket. När h-n kom till oss för lite mer än ett år sedan, var betygen och närvaron varit i botten. Och idag ligger de på topp!!
Hoppas bara innerligt att det går bra, att h-n orkar stå emot det dåliga umgänget så skolan iaf inte ryker. Efter studenten finns alla möjligheter då det är en mycket bra utbildning...
Men svårast av allt är att se :angel: h-n falla tillbaka till den del av orsaken att det blev en placering. Har försökt jobba hårt att bryta detta mönster men tyvärr misslyckats. Detta känns svårt, svårast är att veta att det är en fara för :angel: liv...
Hoppas bara man kunnat ge h-n lite självrespekt, självkänsla och självförtroende så h-n i framtiden själv kan säga NEJ!
 
Nu i samma veva som vår :angel: är på väg bort, ringer soc för att fråga om en ny liten placering...LVU, troligen uppväxt...Spännande, lite att fundera på...

Hur har ni haft det när ni fått förfrågan?
Vi har iaf bestämt ett möte med soc så vi får lite mer kött på benen. Känns skönt att bägge kan sitt ner och lysna på vad de säger och inte bara genom telefonen.
Med vår stora var det så akut så det gick på en eftermiddag sen var h-n hos oss. Och till en början var det bara tänkt som jour.
När ni kännt er ganska säkra, har ni fått träffa den lilla/lille innan ni gett ett slutgiltligt ja eller nej. Det är ju ett stort beslut att ta. Inte som en hund man kan lämna tillbaka precis. Utan det är ju för så där 20 år framåt i tiden och även då den blivit vuxen...
Det är mycket man ska tänka på...Hjärtat skriker JAA!! Men man måste även vända å vrida på frågan och få så mycket info som möjligt. Vi har ju även våra biosar att tänka på...
 
Hej vi har tagit emot två små för uppväxtplacering. Vi har fått besluta oss innan vi fick träffa barnen. Du nämde hundvalpar och ja dom kan man lämna tillbaka men man kan också åka och titta på dom och säga nej utan att dom tar skada av det. Tror att det bör vara så att man är säker innan man träffar barnet, tänk om där skulle komma en massa och kolla först och sen säga nej. Så se till att ni får så mycket info som det bara går av ert soc och sen får man ta det som det kommer. Är det väldigt små barn kommer dom ju att formas efter er iallafall. Friskt vågar hälften vunnit :angel Lycka till!
 
Jag tycker det borde vara självklart att få träffa barnen innan, man måste känna med magkänslan att denna lille kommer jag kunna tycka om.
Sist vi hade ett jourbarn som skulle till ett familjehem så ville dom såklart träffa barnet (barnet var då 9 år) så vi arrangerade att möte med utan att säga något till ängeln, vi sa bara att vi ska åka och hälsa på ett par vänner.........vi åkte dit o fika och lille ängeln anade inget, nu fattade dom verkligen tycke för ängeln så när det var bestämt så sa vi att du ska flytta till x och y som vi var och fikade hos för en månad sen för dom tyckte så mycket om dig :banan:
Ängeln blev stolt och glad för ängeln visste ju vilka dom var.
Så borde man absolut kunna göra, inget som skadar barnen.
 
Hej. Vi har också tagit emot en liten för uppväxtplac, och vi var tvungna att bestämma oss innan vi fick träffa vårt troll. Då tyckte jag det var jättejobbigt att ta ett sånt beslut, tänkte som dig, tänk om personkemin inte stämmer. Men nu tycker jag det är självklart. Det är ju människor det handlar om, inte ska vi kunna välja. det är ju svårt att avgöra på ett möte om personkemin kommer att stämma, tänk om någon skulle tycka att den ungen är för tjock/smal, för ful, konstigt namn mm. Det är ju så när vi skaffar våra biobarn med, vi vet ju aldrig vad det är vi får.

Viktigast att få reda på tycker jag är, hur/varför barnet blir placerat, ev. diagnoser som liten kanske kommer att få.

Vi står också på "kö" för att få en liten till, och det är så spännande, men än så länge ingen som passar in i vår familj.

Lycka till.
 
Tack för era svar!
Jag tänker precis samma som er. Det ska ju absolut inte vara så att barnet blir "uttittad", bedömd utifrån utseende osv. Men det var ju en god idé så som ni gjorde, komma förbi på en fika inte bara för vår skull utan även för barnet. Så det inte blir lika skrämmande med helt nya människor...
Då har man ju även möjlighet att få information av jourfamiljen hur verkligheten ser ut.
Upplever att soc oftast berättar om alla positiva saker och bara nämner de svåra. Men de känner ju inte barnet som jourisen gör...

Ja, vi har ju lite att grunna på nu , men det känns bra i maggropen :D

Ett litet tips till er som sitter i samma båt.
Inför vår förra placering till en liten, plastade vi in ett litet "album" med foton på oss, vårt hus, våra djur och våra biosar och satte ihop det till en saga. På så sätt kunde de läsa och prata om oss inför den kommande flytten... Det var väldigt positivt för barnet och vi blev på så sätt kända ansikten...
 
Om barnet redan finns i ett jourhem är ju ett fikabesök en bra ide. Men i vårt fall har det inte varit så och då är det ju inte lika lätt att lösa.
 
Vi har framför allt fått träffa BIO för att DOM ska godkänna OSS!!??!!
Men också, på sånt vis som Trixen beskriver, träffat barnet innan vi bestämt oss.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp