Vanliga familjer som tar hand om vanliga barn

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
I föregående tråd skriver EJE att den tiden är väl nästan förbi då "vanliga" familjer tar hand om "vanliga" barn. Det var en intressant kommentar, tycker jag. Vilka är då vi som tar hand om dessa barn som far illa? Jag tror mig förstå vad EJE menar. Ofta är familjehemmmen uppbyggda på att någon förälder är hemma eller har förtidspension eller liknande. Ofta kryllar det av barn och djur... (Visst stämmer det litegrand?!)

Vi är nog en rätt "vanlig" familj. Båda arbetar heltid och det är ganska mycket ordning hemma (vilket krävs då vi är många och båda jobbar). Vi försöker vara där barnen är på sina aktiviteter (är ofta ledare av något slag) på kvällarna. Ofta ser vi samma föräldrar engagera sig i barnens olika aktiviteter, men här i vårt samhälle lyser de övriga familjehemsföräldrarna med sin frånvaro. Deras barn släpps bara av och lämnas åt ledarna. Barnen har stora behov av vägledning och stöd men familjehemsföräldrarna syns aldrig till :? Ibland tänker jag att de kanske ser den tiden som sitt andningshål?

Jag vill egentligen inte generalisera men så här det definitivt runt omkring oss. Osynliga familjehemsföräldrar :? Varför, tror ni? Är det inte vi som behövs mest kring våra barn?

Ledsen om jag trampar någon på tårna...
 
Ja....j****r du!!! :D
I och för sig tror jag att de flesta som ger sig in i den här "branschen" är lite ovanliga vanliga familjer.........och jag tycker mig ha märkt att det heller inte är helt ovanligt med adoptivfamiljer....(som vi är).

Men annars så är då dom jag känner inom normen vanliga familjer......som blivit ovanliga just när deras placerade barn visat sig ha betydligt mer svårigheter än som sas i början....
Så var det också för oss.....båda hade heltidsarbete och levde ett tämligen vanligt liv med vår lilla adoptivdotter (och våra 3 halvvuxna bio/styvbarn).

Det var SEN vi blev lite ovanliga! :bow ....Tre barn som med tiden befanns sig ha både lindrig-måttlig utvecklingsstörning (alla 3) och ADHD (1 klar med diagnos och 1 förväntad diagnos...) ställde våra liv helt uppochner!Och i mitt vanliga familjehemsnätverk så tycker jag nog att de flesta är ovanliga vanliga familjer.....med placerade barn som har de mest besynnerliga diagnoser och svårigheter.....och många av oss har fått dra ner på eget arbete....eller helt fått sluta just för att barnen beöver det.Fritids fungerar ju inte för alla barn.... i alla fall inte om dom har egna svårigheter.

Och man vänjer sig.....tar till sig en massa nya kunskaper och livet går vidare.... :rollhappy: för barnen är ju helgoa´....men lite extra ovanliga saker har då vi för oss.....som tex att inte kunna deltaga i barnens aktiviteter....för vi har ju en hög till som inte klarar sig själva hemma eller som behöver hjälp ute på sina aktiviteter...

Nu har vi det bra..... :banan: även om våran pappa arbetar skift....Vi har en vuxen dotter som ställer upp när hon kan (hon är vikarie inom hemtjänsten) och även vår egen lilla kan "vara barnvakt" kortare stunder.....tex medan vi skjutsar.....Men därifrån till att ta på sig "ledarsysslor" är det långt.....Sällsynt är det också att jag kan stanna och "bara" titta!
I gengäld så är mina barn med på aktiviteter som habiliteringen håller i och det passar ju bra eftersom dom ju vet och förstår varför vi rusar som vi gör....Och sen i ärlighetens namn är vår vardag så pass tuff som den är att vi inte orkar så mycket extra.....

Här är familjehem sällsynta och dessutom så har vi våra uppdrag från en grannkommun......så vårt nätverk är över hela Sverige via mailinglista.....Kul för er som har flera familjehem i närheten! Eller hittar ni inte varandra?
 
jag håller inte med Lollipopp,

i alla fall inte i min värld. i Stockholms innerstad så är det karriäristerna som "släpper" av sina barn.....nej förresten barnen åker själva till sina aktiviteter men pengar på fickan för att kunna äta "middag" eftetråt. otaliga är de gånger då vi har haft barn väntandes i vår trappuppgång för att de inte har någon vuxen hemma. Otaliga är de gånger då fler än vår familj äter middag hos oss. Märkeskläder och dyra mobiler/mp3 spelare samt pengar på fickan....fast du bara är 10 år????? jag tycker mig se en annan typ av försummelse av barn i Stockholm.

Vi kanske som blivande familjehem är annorlunda? Det vill jag absolut vara, om mina och andras barn mår bra av det. Vi prioriterar närvaro och kan då inte konsumera så fasligt.

Mig veterligen så föds alla barn som vanliga barn....sen kan det hända saker....även med oss.
 
Vi är en längtande familj som vill få ta hand om ett av alla utsatta barn. När och om det blir så så kommer vi verkligen fokusera på det nya, men naturligtvis så måste ju ens övriga familjeliv få fortsätta fungera, våra biobarn har ju redan innan haft ett liv och ska det fortsätta om än med lite nytt inslag eftersom det kommer in en ny liten person i familjebilden. Jag menar att det ena behöver inte utesluta det andra!
Men vi har sagt att vi vill inte bli något "expressfamiljehem" där barn placeras in och ut i rasande fart, eller att man bara på sin höft säger att - ja, vi kan nog ta hand om ett barn till utan att riktigt tänka sig för.
Har man verkligen tid för ytterligare ett barn?
Hinner man verkligen aktivera sig även med det barnet?
Hinner man verkligen engagera sig lika mycket i det barnets skola och fritids?

Det är jätteintressant att läsa allas inlägg för jag tycker det ligger något i alla inlägg som jag själv har noterat och funderar en hel del på.

Tex ett av fam.hem. här där vi bor; pojken som bor hos dem fyllde år men han fick inte ha något kalas (han fyllde 8 år, ALLA andra barn i klassen har haft kalas på typ bowlinghallen el.dyl)
När det var öppet hus i skolan så fanns fam.hem.föräldrarna inte där en enda minut. Jag mötte dem när jag och min bioson gick hem, då öppna dagen var slut kom dem för att hämta sina 2 fam.hem.barn.
det fam.hem. har 3 placeringar varav en av dem är yngre och går på dagis och dem två äldre går i skolan. Dem två äldre får åka skolbuss till och från skolan, på morgonen kommer dem vid 7 när fritte öppnar och dem åker hem med sista skolbussen som går vid kl.17 men det "lustiga" i det hela anser jag är att det lilla barnet som då går på dagis som ligger integrerat med skolan, det barnet blir skjutsat till dagis till kl. 8 på morgonen och hämtas kl 16. Varför tar man inte med sig dem två stora hem samtidigt då för?
Jag får helt enkelt inte ihop det!
Till saken hör också att den fam.hem.mamman "går hemma" om dagarna. Dem har förvisso skaffat en häst pga att ett av dem stora fa.barnen har det intresset, det finns också några hönor och emellanåt en hund i den familjen, men annars så har just den fam.hem.mamman ingen annan slags verksamhet.
Pappan däremot har eget företag hemma på gården, men et är inte en verksamhet som mamman på något vis kan eller deltar i.
Jag undrar mest bara, varför väljer man att låta dem tre barnen ha så långa dagar på dagis och fritids för?

Jag själv anser ju att det är väl bland det mysigaste som finns att få gå hem direkt efter skolan då och då när dagsljuset fortfarande finns kvar och äta lite mellis hemma med mamma eller pappa? Kanske också att man tar med sig någon klasskompis hem då.

Jag anser ju inte att det är dagis och fritids som i första hand ska uppfostra ens barn.
Det är ju trots allt ett uppdrag man tar och får betalt för, var finns ens moral och kärlek inför dessa barn?
Dem här barnen har ju mer än några andra barn enorma behov av föräldrar som verkligen engagerar sig i dem!

Jag kan inte köpa det att man har så många placeringar som ta så mycket tid och energi att man inte har tid för att engagera sig i allt övrigt.
Jag anser att man då ska fundera på om vad ens resurser räcker till för! Man ska kanske försöka begränsa sig själv och tänka att -Nej, jag ska inte ta fler placeringar just nu, jag har fullt upp med det här barnet.
det är ju liksom ingen kenneluppfödning det här handlar om!

Ytterligare ett exempel som jag reagerade väldigt starkt på var ett annat fam.hem. där det skulle till bioumgänge på förmiddan hemma hos fam.hemmet. Umgänget flöt på bra och tog slut efter lunch då bio åkte hem osv.
men vad gjorde fam.hem.mamman då! Jo, då körde hon ner barnet till dagis till kl.13! Vem fick ta det barnets efterdyningar efter bioumgänget? Jo, det fick Dagis göra! Det kan aldrig vara rätt att göra så! Det är inte försvarsbart helt enkelt!
den fam.hem.mamman får arvode och ersättning för förlorad inkomst och inkomsters. får hon beroende på att det barnet är på prov ett halvår om det kan fungera med dagis eller om det är för tidigt, om anknytningen måste jobbas på lite längre och det kan jag godta. Men nog skulle barnet ha fått vara kvar hemma i fam.hem. istället och där skulle fam.mamman ha tagit det barnets reaktion efter bioumgänget anser jag!

Jag har skrivit rörigt kanske, men min andemening med det hela är alltså att jag hoppas att fam.hem. idag tänker på att vara "kvalitetsmedvetna" fam.hem.

Det är ju inte för inte som det snackas mycket skit om familjehem om jag säger så!

Det kanske blir väldigt starka reaktioner på det här inlägget, jag har försökt säga vad jag känner bara och jag kan också säga att jag inte har menat på något vis att klanka ner på något familjehem i forumet. jag tror att ni alla är jättebra familjehem och verkligen gör så att era barn har det så bra dem kan ha det!

Däremot önskar jag kanske en dialog vad ni andra ser och tycker om det här!
Vänlig hälsning MGB :smirk:
 
I vårt fall är det bio mamma som sagt att hon vill att barnen ska vara på dagis 8-18 om hon fick bestämma. 1, för att barnen INTE ska knyta an till oss o 2, för att barnen ska bli härdade o tuffa (Ja detta sa hon till soc på ett möte)
Vi har tyckt att 15 timmar i veckan räcker....
jag vill gärna umgås o ha kvalitets tid med dem.

Men visst en "normal" familj var vi nog inte innan o inte nu heller ... :angel
Vi har mycket mer anpassningsförmåga än vanliga Svenssons, vi åker berg o dal bana nästan varje dag med bios infall...

Självklart är det för oss att åka på smester IHOP med barnen, självklart att alla barn ska få ha sina födelsedagskalas hos oss, självklart att de får lika många julklappar som våra bio..
O självklart så är jag med så lite som möjligt på aktiviteter.
Varken m våra bio narn eller våra plac. Det håller helt enkelt inte att sitta o titta på i ett ridhus 1 timme medans Martina rider med två 4 åringar o en 5 åring
O skulle vår plac spela fotboll tex så skulle alltså de andra två titta på?

Jag ser det mer som att då kan de andra som inte gör något speciellt faktiskt umgås lite med mig. Vi kan gå fika eller likn

jag är hemma heltid medans min man jobbar heltid
 
MGB- OM det är så som du upplever det med den familjen så är ju det beklagligt (och mer :littlesad ). MEN det är inte alltid som det ser ut för utomstående. barnen kanske inte ville att familjehemsföräldrarna skulle vara med på "öppna dagen" utan bad dem vara hemma tex

pojken kanske inte VILLE ha kallas osv


Men dagis/fritidstider bestäms inte av familjehemmet själva enl min erfarenhet utan där har soc och bio mer att säga till om.

OM du känner att de missköter sitt jobb så kanske du bör anmäla det till placeringskommunen??
 
Jag har inte upplevt att någon av familjerna missköter barnen och har aldrig haft en tanke på att anmäla dem. För att anmäla för något så bör det verkligen finnas god grund till det enligt min uppfattning.
Snarare så tror jag visst att dem bägge familjerna visst är bra familjehem med bra rutiner och ett vettigt hem, min uppfattning är att ska man vara familjehem så ska man väl ha ett genuint intresse att vilja lägga ner på barnen är kanske snarare vad jag menar.
Jag ska ärligen erkänna också att jag vet faktiskt inte vad som är avtalat mellan pl.kommunen och familjen vad det gäller tid på fritids.
Dem två äldsta barnen har fått mycket lite uppmärksamhet från sitt biohem, där dem väl i stort blev understimulerade, det fanns också brist på socialt umgänge.
Pojken som går i min sons klass tar jag med mig hem då och då, det är en rar och fin pojke som har mognat med expressfart, det jag har märkt är att både han och hans storasyster är väldigt kontaktsökande gentemot mig. Jag tolkar det som att då är pojken empatisk, känner glädje och vågar visa det. Han kommer ofta och ger mig en spontan kram.
Jo, kalas hade han nog önskat sig, han berättade det för mig en morgon att idag fyller jag år! - Men gör du, sa jag då och grattade honom, jag frågade sen i ren spontanitet om han skulle ha kalas och det var då han svarade att han inte fick ha kalas.
Det var väl det som gjorde lite ont i mitt hjärta, det kändes så snålt. Alla andra i klassen har haft kalas och även han har varit bjuden (han har också kommit då), men han hade en önskan om att själv få ställa till med kalas.
Det är nog mer så att jag har själv pratat med fam.mamman och hon är en bra och rejäl kvinna, inte tu tal om saken. Ändå känns det som att, det finns inte kärlek där till dem stora barnen.
Hon svarade mig en gång att det är lättare att knyta an till det lilla dagisbarnet dem har. Dessa två "stora" har all världens rätt att även dem få känna sig älskade och efterlängtade av fam.hemmet.
Jag är inte alls ute efter att någon ska "sättas dit", det är mer än fråga om att en del fam.hem. ibland kanske glömmer bort i villervallan vad som ingår i ett uppdrag eller missar vissa poäng. Den aktuella kommunen är säkert nöjda med sitt fam.hem. för allt fungerar ju! Vilken vettig kommun skulle ta bort barn från ett fungerande fam.hem? det vore ju rena vansinnet!
Jag är alltså inte ute efter att kasta skit på familjen, men önskar mest en dialog med härinne hur ni ser på er roll och uppdrag att vara familjehem. :smirk:
 
Det finns andra aspekter på det där med fritis också........................
Till mina biobarn har vi bara lovplatser.
Yngsta placeringen har dock fritis 3 em/vecka för det är enda möjligheten för henne att leka med sina "kamrater"!!!! Det är så illa ställt att inga VILL eller VÅGAR leka med barnet på fritiden!!! Vi har ett MYCKET utåtagerande barn både hemma och i skolan. Detta visste vi inget om då det inte blivit någon placering hos oss i s f. De timmarna är också den enda avlastning vi har ö h t och tiden ger vi biobarnen som fått avstå VÄSENTLIGT p g a placeringen.
Vi får hålla ner ALLA aktiviteter runt detta barn för att det inte skall misslyckas överallt............ SKA det ha en möjlighet att fungera så måste vi vara med. Jag har många gånger kännt mig som "en dålig" förälder då jag varken KAN eller ORKAR vara med alla barnets svängar. Detta är som väl är vår soc medvetna om och vi jobbar intensivt på en lösning.

Så, allt är inte alltid vad det ser ut att vara...............................
 
mgb- jag skrev "missköter sitt jobb" inte "missköter barnen"

om det är som du beskriver så tycker jag absolut att de gör just det-missköter sitt jobb.
inte ger barnen kärlek är ju liksom A och O !
att inte låta barnet ha ett kalas osv pga snålhet.

inte handlar väl familjehem om förvaring??
 
Nej precis, det är ju lite av det jag också menar att vara familjehem inte ska handla om förvaring av barn eller typ -jaja, barnen har det i alla fall bättre hos oss för här får dem mat och husrum.
(fast så har den mamman aldrig sagt), jag försökte bara med lite extra förstärkning uttrycka mig.
Jag ser det nu, att du skrev "missköta sitt jobb" och inte missköta barnen. Jag kanske blandar ihop begreppen nu, men det känns på något vis som om det är samma sak i min skalle, men jag kan absolut ha fel i den frågan!

Nu får man ju absolut inte kalla ett familjehemsuppdrag ett arbete enligt i alla fall dem socialtjänster som vi råkade i klorna i, men men.

För att man ska anmäla ett familjehem, jadu, jag tycker kanske att man i första hand kanske själv kan försöka poängtera för fam.hemmet dem brister som man upplever. Det känns ruttet att gå bakom ryggen känner jag det som rent spontant. Ska man anmäla måste man ju också vara väldigt saklig och tydlig, det känns inte som att jag har TYDLIGA argument för det!

Kanske ger dem barnen kärlek, för mig är kärlek när man ger barnet tid, omsorg och bekräftelse och en väldig massa mer. Just dessa barn får säkerligen omsorg och tid hemmavis, den tid dem är hemma, men dem har långa dagar, 11 timmar/dag 5 dagar i veckan! I min hjärna är det för mycket för varje barn, men definitivt för barn som har oändligt mycket mer behov vilket jag tror alla omplacerade barn har.

Mitt hjärta blöder för dem barnen helt enkelt, så är det!
 
VAD ÄR ETT BRA FAMILJEHEM????

HUR HITTAR MAN DE RÄTTA FAMILJERNA.

Det är svåra saker som tas upp i denna tråd. jag häller med MGB det känns inte försvarbart att inte ha kalas,inte vara närvarande i skolan, lämna på dagis efter bio-umgänget.
Sen kan vi ju lösa situationerna på lite olika sätt.

Men visst finns det Familjehem som hasr det som en inkomstkälla, och visst finns det barn som far illa både hos sina biologiskaföräldrar och i familjehem.

Frågan vi bör diskutera är HUR HITTAR MAN RÄTT FAMILJER.
Vilka kriterier ska vi uppfylla??
Vem ska kontrollera?

Jag vet tyvärr att det är fler bra hem som fått nobben av helt sjuka anledningar.
Här har kommunerna något att jobba med: Att ta fram rikstäckande kriterier för familjehem.
Som det är idag så krävs väldigt lite för att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vari ligger logiken????Antingen är man lämplig eller ej.
 
visst är det ofta ett jobb att vara familjehem, vad är fel med det?
vi har 1 placering nu och lillen är inte vårt jobb-han är vårt barn. MEN umgänget och sockontakten mm är vårt jobb. vi har även haft placering som var ett jobb. det betyder inte att vi inte tyckte väldigt mycket om honom utan att vi valde att göra ett jobb, hjälpa en tonåring som behövde det. Och i framtiden kommer jag troligen inte jobba vid sidan av utan ha detta som enda inkomstkälla, vad skulle vara fel med det??

jag tror inte att placeringsansvariga kan kontrollera så mycket mer många ggr men samhället får också ta ett ansvar. ser man något som är fel så ta upp det. Om du går på mcdonalds och någon spottar i maten eller rotar i soporna och går direkt över till burgarna- skulle ni inte kontakta ansvarige då?

varför skulle man inte kontakta placeringsansvarige om man upplever att ett familjehem inte gör ett bra jobb på alla plan?

socialsekreterare kan inte finnas över allt, vi får dela på ansvaret.
 
För att det skulle kunna vara ett jobb så ska man ju ha lön året runt även om man inte har någon plac.
Man ska kunna få A-kassa o pension
Så länge vi inte kan detta är det inget jobb utan ett uppdrag

O då var det dax för mig att skriva något som andra kanske kan ta illa upp för...
men jag tycker inte att barnlösa ska kunna bli familjehem till mindre barn.
Om det inte är en utpräglat uppväxt plac.tyvärr tror jag att känslorna är alldeles för starka o famhemmet har svårt att jobba för hemgång...

Ett bra familjehem...ja vad är det? Anpassningsbara, angagerade,
men alla människor har fel o brister o även familjehem är ju faktiskt två "normala" föräldrar.
Där orken kan tryta, man kan ha en dålig dag eller likn.
Dock ska ju detta aldrig gå ut över barnen!

om jag är lite taskig så finns inte det perfekta familjehemmet.
De får inte vara speciella, de får inte ha fel o brister, de ska förstå o kunna möta de biologiska föräldrarna i all deras frustration, hellst ska man också kunna ha umgänge med de biologiska föräldrarna var som hellst o när som hellst, de ska kunna ta hand om de speciella behovs barnen, de ska ha egna biologiska barn som inte heller får komma i kläm! De ska ha jobb som de ska kunna sluta på vid behov o komma tillbaka till med lika kort varsel, de ska heller inte leva på lönen från placeringar för då utnyttjar man dem bara, man ska förstå soc nycker o beslut utan att lägga sig i dem o vara till besvär...

Hur många kan säga att vi fixar allt detta?
 
Helgona sa:
För att det skulle kunna vara ett jobb så ska man ju ha lön året runt även om man inte har någon plac.
Man ska kunna få A-kassa o pension
Så länge vi inte kan detta är det inget jobb utan ett uppdrag

O då var det dax för mig att skriva något som andra kanske kan ta illa upp för...
men jag tycker inte att barnlösa ska kunna bli familjehem till mindre barn.
Om det inte är en utpräglat uppväxt plac.tyvärr tror jag att känslorna är alldeles för starka o famhemmet har svårt att jobba för hemgång...

Ett bra familjehem...ja vad är det? Anpassningsbara, angagerade,
men alla människor har fel o brister o även familjehem är ju faktiskt två "normala" föräldrar.
Där orken kan tryta, man kan ha en dålig dag eller likn.
Dock ska ju detta aldrig gå ut över barnen!

om jag är lite taskig så finns inte det perfekta familjehemmet.
De får inte vara speciella, de får inte ha fel o brister, de ska förstå o kunna möta de biologiska föräldrarna i all deras frustration, hellst ska man också kunna ha umgänge med de biologiska föräldrarna var som hellst o när som hellst, de ska kunna ta hand om de speciella behovs barnen, de ska ha egna biologiska barn som inte heller får komma i kläm! De ska ha jobb som de ska kunna sluta på vid behov o komma tillbaka till med lika kort varsel, de ska heller inte leva på lönen från placeringar för då utnyttjar man dem bara, man ska förstå soc nycker o beslut utan att lägga sig i dem o vara till besvär...

Hur många kan säga att vi fixar allt detta?


jag förstår faktiskt inte alls det resonemanget- när du inte har någon placering så jobbar du ju inte just då och bör väl inte heller få betalt?. om jag är målare så får jag betalt när jag målar och inte annars. Jag kan även jobba gratis men jobbar ändå. jag jobbar också med mitt eget hem och trädgår och biologiska barn.

man är väl en individ med olika förutsättningar , erfarenheter och möjligheter oavsätt om man har biobarn eller ej. Även det resonemanget har jag väldigt svårt att förstå.

en del har svårt att jobba för en hemgång andra inte och detta har nog inget med biobarn eller avsaknaden av det samma att göra.
 
Vad är ”vanliga” familjer och ”vanliga” barn? Jag tror inte de finns några ”vanliga” familjer bland familjehem för i så fall skulle de inte råda sådan brist på oss. Jag tror inte heller att de finns några ”vanliga” barn – alla är unika med sina behov.

”Ta hand om dig själv, din egen familj och skit i andra mentaliteten” genomsyrar hela samhället och just detta att vi bryr oss om någon utanför vår egen sfär gör oss direkt ovanliga. Varför skulle jag annars behöva förklara mig varför jag gör detta när det borde vara de andra som borde förklara varför de inte skulle kunna tänka sig att ta sig an ett barn/ungdom när resurserna finns?

Att det är samma föräldrar som ses på alla typer av evenemang har jag upplevt sedan småbarnsdagis med mina som nu delvis snart är myndiga. Spelar ingen roll om det gäller klassföräldrar, skjuts till badhus med klassen eller fotbollsmatch 15 mil bort - samma föräldrar varje gång!

Det som är normalt för oss kan ju te sig helt absurt i andra familjer. Vi har erfarenheter som få andra har. Det blir ju visserligen normalt och vanligt hos oss men inte gör oss ändå inte mindre ovanliga för det.

Det svåra är ju dock att de sk uppdragen verkar bli svårare och många gånger kräver betydligt mer än vad ”vanliga” familjer klarar utan betydande stöd. De som haft uppdrag får ofta fler förfrågningar för de har snabbt blivit ännu mer ovanliga genom sina förvärvade unika erfarenheter.

Att du får uppleva osynliga familjehemsföräldrar är ju extra tråkigt men på det sättet är de nog tyvärr vanliga.
 
Vilken roll har egentligen dagis, skola och fritte? När jag läser och lyssnar på en del fam.hem. så får jag en känsla av att barnomsorgens roll har utökats enormt!
Vad beror det på? Beror det på vårt moderna samhälle där bägge föräldrarna ska arbeta heltid eller har vi föräldrar fått en annan helhetssyn idag?
 
skolan är ju obligatorisk men dagis och fritids används generellt i alldeles för stor utsträckning tycker jag. de familjehem vi har i vår närhet (och vi själva) är hemma med våra barn och finns här även när de går i skolan men jag förstår självklart att alla inte har de ekonomiska förutsättningarna.
"för barnens skull" är det svar jag brukar få när jag frågar. VÄLDIGT många barn är på dagis och fritids för sin skull. fritids har jag ännu svårare att förstå för då har man ju redan tillbringat hela dagen hemifrån OCH med vänner.
 
Mina Goa Barn sa:
Självklart är grundskolan obligatorisk, min fråga är mer vad är skolans roll idag, anser vi som förälder?

skolans roll är att ge barnen kunskap och förbereda dem för yrkeslivet, precis som tidigare.
Och att fånga upp de barn som behöver hjälp på olika sätt. jag anser inte att de skall uppfostra barnen eller vara barnvakt tex.

jag tycker heller inte att förskolan eller fritids skall användas annat än när föräldrarna arbetar eller studerar. jag tycker också att man skall anpassa sig och prioritera så att barnen behöver vara där så lite som möjligt.

(det finns alltid undantag, nu pratar jag generellt)
 
det som tidigare var ovanligt blir mer och mer vanligt.

Att tex dagispersonal får ringa taxi för att "lille Pelle" inte blev hämtad idag igen.
Men som tur är har mamman lagt ner ett konto-kort i hans rygga. Mamman "måste" jobba över igen (fast hon tjänar 675 000/ år. men här griper inte soc in......dagispersonalen är tyst...mamman är ju rik vacker och känd.

Kalle 10 år som alltid har pengar i fickan...till middag. Mamma och pappa driver en kändiskrog, dit får inte Kalle gå. Han mutar någon klasskompis för att få äta hos denne. matpengarna delar man på....och gåt till parken och smygröker.
Detta tror jag är nästa kull som ska placeras i närvarande hem iallafall i Stockholm.

Familehemms föräldrar prioriterar nog annorlunda eller?????
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp