Det här låter säkert urknäppt. Har haft en 5åring placerad i 2mån nu. Först kändes allt ok även om * var mycket krävande och bråkig....men nu är det så tokigt så den kärlek som jag ändå kunde känna i början liksom tagit slut, det känns urjobbigt då * skall kramas och pussas hela tiden mellan sina trottsanfall. Det känns som att jag inte kan tycka om * Jag vill inte ens hem efter jobbet för att det känns som om * vill ha mer av mig än vad jag just nu kan ge.......Faaan va taskig jag känner mig. Men jag vill inte ens ha * kramar. Jag måste komma ur det här, har någon varit med om ngt liknande? :?