Hej! Är ny här men inte som familjehem för ensamkommande flyktingbarn (de flesta är afghaner förstås), har 7-8 års erfarenhet av det. Vi har märkt att de flesta problem som uppstår hemma hos oss beror på åldersskillnaden. Nästan alla våra placeringar är och har varit mycket äldre än de själva sagt och säger. När vi då får en 14-årig kille och han egentligen är 22 år, då blir det stora problem. Det är väldigt stor skillnad mellan en 14-årings behov och en vuxen mans behov. Vi är förvånade över att det inte berörs i kontakterna med socialtjänsten, barnmedicin, barnpsyk, skolan osv, för det framgår ju väldigt tydligt att det inte är barn. Själva är vi ju bundna av sekretess, inget som kan skada den unge får ju föras vidare och det gör det ju om t ex killen har ljugit för att få PUT. Har ni andra någon erfarenhet av detta?