Återkommer när energin återfunnit sig

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
F

Fiaflopp

Jag återkommer när vi fått energin tillbaka efter ett väldigt jobbigt avslut som inte verkar vara över ännu heller,det gr inget vidare för oss kan jag svara er som frågat.

Om ni är intresserade av att veta hur det går så får jag nog PM-a er då det är lite känsligt eftersom kommunen är väldigt involverad i misslyckandet.
 
Skönt att bara höra något ifrån dig. Det räcker många gånger med ett par rader...
Hoppas iaf att ni fått fira lite jul med lite ledighet och god mat. Förhoppningsvis lite trevligt sällskap :razz:

Sköt om er så gott det går i er jobbiga situation.
Kram Adal


Fiaflopp sa:
Jag återkommer när vi fått energin tillbaka efter ett väldigt jobbigt avslut som inte verkar vara över ännu heller,det gr inget vidare för oss kan jag svara er som frågat.

Om ni är intresserade av att veta hur det går så får jag nog PM-a er då det är lite känsligt eftersom kommunen är väldigt involverad i misslyckandet.
Klicka för att se resterande...
 
Stackars stackars er, och mitt i juletid dessutom (när man förväntas vara glaaad).

Hoppas att ni får den hjälp och det stöd ni behöver och att allting vänder snabbt!!!
 
Ska se om jag kan fatta mig kort men det blir nog svårt...
Vi sa upp uppdraget den 20 november då vi inte orkade mera eftersom vi inte fick någon avlastning eller handledning som vi blivit lovade och allt med barnet gick bara utför men vi "överreagerade" enl soc.

Barnet hade då betett sig så illa emot kompisar bland annat så h*n vågade inte gå till eller ifrån skolan själv utan jag fick komma och hämta och följa med på morgonen.
H*n hade drogat,supit,snattat,gjort inbrott,försökt strypa en kompis som är betydligt mindre än h*n själv.Gapade och skrek åt små-barnen hemma så dom blev många ggr rädda.

Där h*n gjort inbrott och stulit smink hade h*n även skrivit på badrumsspegeln att h*n skulle döda dem i natt,de som bodde där alltså. ( det var hos kompisen h*n tidigare försökt strypa).
Satt sig på ALLA kost sagt...Det funkade tills det kom en annan kompis med i bilden,som h*n tyvärr inte kunde sätta sig på.
Efter den kopisen sagt ifrån ordentligt blev vår placering så rädd att h*n inte vågade visa sig ute alltså.

Placeringen har även hittat på en del fruktansvärda lögner om sin bio-far till min systerson för att få ömkan,h*n har sparkat sönder garagedörren till ett boende-garage,stulit barnvagnar och kört sönder dom på ren jävulskap.

Det gick ca 1 vecka efter att vi sagt upp så åkte h*n till sin bio som h*n tidigare inte ens velat träffa för han är så hemsk och elak och h*n är så rädd och på den vägen är det...h*n kom aldrig hem igen.
Dock så ringer,sms-ar h*n som en galning rent ut sagt,förstörde vår julafton med sina hot och elaka sms och inte var h*n nykter heller.
Jag fick då nog och ringde jouren som efter någon dag tar kontakt med pappan som blir jättearg på mig och frågar om jag verkligen tror att barnet vill ha kontakt med oss efter det VI GJORT!
Saken är den att h*n skulle flytta till sin bio konstigt nog men har då sovit där 2 nätter och resten hos en annan släkt som ingen tidigare har godkänt pga droger mm mm.
ja herre-gud säger jag och ringer soc och ber chefen ta tag i deras sms-ande och efter det är det tyst....inte ett ord på över en vecka och det är så SKÖNT!

Jag har älskat detta barn till max kan jag säga,h*n var som min egen men fy bövelen vad besviken jag är,känner mig totalt spottad på av både kommunen och barrnet och bio!
Inte ett ord från soc heller,h*n har kläder kvar här som jag packat ihop och ställt i förrådet och vill h*n ha det får h*n hämta det själv.


Så är det just nu hos oss.Vi har våran syskonplacering kvar och det märks på dem att de är lugnare :claphappy:

Hoppas detta inte blev för rörigt,jag ska se om jag kan svara mer lugnt och sakligt om ni har några frågor:)
 
ojojoj... vilken soppa. Kanske bäst att det blev som det blev ändå så här i efterhand.

Kan det vara en del av hemflytten som spökade, om nu h*n ändå skulle hem så kanske det är en avskärmningsgrej för att slippa att det gör så ont att behöva flytta från er??

Skönt att det är lugnare för er nu och att syskonen verkar uppskatta lugnet.
Sköt om er Fia!
 
Alla saker jag skrev att barnet sysslat med gjorde barnet innan vi sa upp uppdraget och h*n visste då alltså inte att h*n skulle flytta.
Det som hände efter barnet åkt till bio var telefonsamtalen och sms-en.
 
hej fia,

vill också skicka massor med styrkekramar till dig / er!!!!

Hoppas det förbli lugnt för er!!!!

Cyberkram!
 
Det som är värst just nu enligt oss är att soc inte ens hört av sig och hört hur det gått,inte ens med flytten,inte ett ord.
Barnet har tappat nyckeln så vi måste byta lås men det tänker vi inte be om tror jag eftersom h*n nu håller sig lugn,fel eller rätt?
Vi skulle nämt det till soc innan flytten men det var lite mycket då så det blev inte av.


puh....
 
Vi är så många som har gått igenom detta som ni nu gör utan att få det stöd vi behöver från soc. Vad kan nu detta bero på, okunnighet eller ointresse. Eller är det så att dom är besvikna på oss som inte orka gå igenom precis allt. Vissa placeringa krävs nästa HVB hem med personal och handledning. Hur vill dom då att vi vanliga familjehem med oftes fler placeringa skall fixa detta med dom små resurser vi har. Vi får även oftas ta ett stort ansvar för bio och övrig släkt. Kan känna att jag är väl själv ansvar till en stor del att jag låter mig ledas av socialen till dessa lägen ibland då dom inte själv har resurser. Det blir då oftas att dom säger så här. -Ni som har sådan stor erfarenhet och sådan kundskap samt är så duktiga, ni är nog dom bäste för denna placeringen. h*n kommer verkligen till ett bra familjehem.... Sedan är man såld. Man får kanske hjälp ett litet tag och sedan släpper dom det, kan vara pga personalbyte som tyvärr sker ofta.... Nu blev jag nog mer negativ än vad som var tänkt från början.
Måste även få tillägga att oftas får vi toppen kontakt med soc och bios. Har i dagens läge bara underbara lånebarn som är hur goa som helst...
Lyckat till och bamsekram. :banan:
 
Ja men visst är det så,vi har fått höra från första stund av vi är enorma jag och mannen för detta barn,bättre än oss kunde h*n inte få och SE bara skillnaden hur det var innan och efter h*n kom till er....för det första hur ska vi kinna det när vi inte kände barnet innan?
Då vi sa upp uppdraget första gången så fick vi höra att hela socialförvaltningen blev hysteriska i princip för att vi sagt upp och vi blev lovade handledning och avlastning men ingenting händer ju!
JAG ska bara sluta hetsa upp mig i onödan och inte överrreagera på småssaker som lite hashrökning och misshandlar och inbrott :twomad:
Ja herregud,är det egentligen konstigt att samhället med ungdomarna ser ut som det gör när vi vuxna faktiskt låter dem göra så här utan att säga ifrån?!
Jag har sagt ett flertal gånger att h*n behöver SÅ mycket mer än vi kan ge,h*n behöver terapi för allt som finns i ryggsäcken och det är inte så konstigt för uppväxten var fruktansvärt tragisk och det gör mig ONT att samhället inte anser h*n är värd att få ett v ärdigt liv för det är det som krävs i såfall,ett behandlignshem med personal.

Skolsyster har kämpat med oss i 2 år för att få dem att förstå att sska vi orka behöver vi avlatsning och framför allt handledning,hon har ringt dem föera gånger men har blivit precis som vi lovade utan att det händer något.

Hon är också med oss då vi säger att det ÄR HVB som krävs men det svaret jag fick då jag nämner det till placeringsansvarig var att det endas om finns för ungdomar är att bli inlåst och få riktigt tunga mediciner :x VILKEN INSTÄLLNING?!!
 
Igår var dom här och hämtade barnets saker,då dom kommer så har dom en lite större bil med kapell där det går att sitta 3 st i framsätet endast. Ut kommer en vuxen karl med stripigt hår,skäggig, stinker alkohol och har en cigarett i munnen,efter kommer en nybliven 13-åring med smutsig jacka och även h*n med en cigarett i munnen :claphappy:

Vad bra det blev...och soc fattar tyvärr ingenting fortfarande men jag har int eork just nu,eller tycker ni jag ska ringa dom och se 0m jag får någon form av respons...igen?
 
*skakar på huvudet*
helt otroligt alltså.... ja.. jättebra :angel :x
Tror inte det hjälper om du ringer soc.... har dom inte fattat hittills så fattar de nog inte sen heller :littlesad

Fiaflopp sa:
Igår var dom här och hämtade barnets saker,då dom kommer så har dom en lite större bil med kapell där det går att sitta 3 st i framsätet endast. Ut kommer en vuxen karl med stripigt hår,skäggig, stinker alkohol och har en cigarett i munnen,efter kommer en nybliven 13-åring med smutsig jacka och även h*n med en cigarett i munnen :claphappy:

Vad bra det blev...och soc fattar tyvärr ingenting fortfarande men jag har int eork just nu,eller tycker ni jag ska ringa dom och se 0m jag får någon form av respons...igen?
Klicka för att se resterande...
 
Fiaflopp! Lägg inte din energi på att ringa socialen i detta läget. Ta nu hand om dej och gör något som du tycker är trevligt. Njut och koppla av och finn ny energi. Bästa är att gå vidare och försöka lägga detta bakom. Gå på fik och ät en god fastlagsbulle med en vännina till exempel...... Köp dej något galet, sticka rosa vantar, mm.
Bamsekram :banan:
 
Hur vi än gör har vi rumpan bak...... Vet hur svårt det är att "inte "bry sig.
Det är otroligt att vi bara ska stå o titta på o när soc ringer ska man bara svara det går såååå bra, för att inte va jobbiga o besvärliga ????
Näe Fiaflopp du har gort såååå mycket för det här "barnet" o det vet du så jätte kram till dej :claphappy:
 
Hej Fiaflopp!

Man blir mörkrädd när man läser hur det har gått till. Du däremot har gjort ett fantastiskt arbete och haft en ängels tålamod :angel: . Jag håller med de andra, ta nu riktigt väl hand om dig :claphappy: och spara dina krafter till ett annat barn från en annan kommun som förhoppningsvis uppskattar allt du gör :rollhappy: .

Många styrkekramar Tre
 
Tack mina vänner,känns skönt att ni känner som jag och liksom bekräftar att jag faktiskt inte gjort fel för det är inte utan att man undrar och tvivlar på sig själv i bland.
Tack igen för att ni finns!!


:claphappy:
 
Placeringsansvarig ringde i Fredags,hon frågade och därför berättade jag hur det var då dom hämtade banets saker. fick ett svar med glimten i ögat " nu ångrar jag att jag ringde dig". Hon är den enda som lyssnat på MIG och MIN oro tidigare.
Hon frågade om jag kunde tänka mig att bjuda hem barnet enn gång om ett tag då det lugnat sig för hon vill inte att detta ska ta slut eftersom jag var den första vuxna människan i barnets liv h*n kunnat anförtro sig åt och litat på.

det gick ett par timmar och sen kom ett sms från barnet där det sod " en sak jag velat säga dig är att jag älskar dig".

Puh vad LÄTT det blev genast...NOT.
 
:claphappy: Jo du! Detta sms är värdefullt. Någonstans i sitt hjärta kommer han alltid att ha en speciell plats för dej och din familj.... :claphappy:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp