ja, det fick vi inte veta av socialtanterna iallafall! Som tur vad träffade vi ett par härliga människor från FACO på ett möte. Vi beslöt oss för att gå med i Faco eftersom vi förstod att det kommer bli tufft som nybakat familjehem....
Och det är vi mycket glada för i dag ett år senare och ett antal erfarenheter och vissa besvikelser rikare. Vi har upptäckt att världen runt familjehemmen är en jädra soppa och att det finns egentligen ingenting som är självklart och att det är otroligt mycket som verkar fungera oerhört dåligt.
Det räcker ju egentligen att läsa många av inläggen här för att konstatera det...
Men, vad jag då inte förstår är hur många familjehem o dy. har råd rent känslomässigt, och för all del även ekonomiskt , att INTE vara med i t.ex. Faco ??
Vi skulle inte ha klarat oss utan våra två facoänglar som vi ringt till när vi kört huvudet i väggen gång på gång under vår första placering och som varenda gång tagit sig så lång tid som behövts för att lotsa oss vidare i familjehems-och-socialtantsdjungeln och som välvilligt delat med sig av sin mångåriga erfarenhet.
Vi skulle idag kanske känt oss missmodiga och besvikna då vi efter ett år tyvärr var tvugna att säga upp vår tonåring ( vår första placering) som visade sig vara för svår för oss som förstagångshem, men det gör vi inte! Tvärtom, vi känner oss lite klokare och lite rikare på erfarenhet och lite bättre rustade som familjehemsföräldrar idag och det är tack vare den stöttning vi fått av Y+G i A-a !!
Mvh. Piggbert.
Och det är vi mycket glada för i dag ett år senare och ett antal erfarenheter och vissa besvikelser rikare. Vi har upptäckt att världen runt familjehemmen är en jädra soppa och att det finns egentligen ingenting som är självklart och att det är otroligt mycket som verkar fungera oerhört dåligt.
Det räcker ju egentligen att läsa många av inläggen här för att konstatera det...
Men, vad jag då inte förstår är hur många familjehem o dy. har råd rent känslomässigt, och för all del även ekonomiskt , att INTE vara med i t.ex. Faco ??
Vi skulle inte ha klarat oss utan våra två facoänglar som vi ringt till när vi kört huvudet i väggen gång på gång under vår första placering och som varenda gång tagit sig så lång tid som behövts för att lotsa oss vidare i familjehems-och-socialtantsdjungeln och som välvilligt delat med sig av sin mångåriga erfarenhet.
Vi skulle idag kanske känt oss missmodiga och besvikna då vi efter ett år tyvärr var tvugna att säga upp vår tonåring ( vår första placering) som visade sig vara för svår för oss som förstagångshem, men det gör vi inte! Tvärtom, vi känner oss lite klokare och lite rikare på erfarenhet och lite bättre rustade som familjehemsföräldrar idag och det är tack vare den stöttning vi fått av Y+G i A-a !!
Mvh. Piggbert.
.Bestämde mig för bara 3 - 4 år sedan vad jag skulle bli när jag blev stor. Och nu ska jag bara jobba hemma med mina fosterbarn. Det enda som oroar mig är om jag skulle bli sjuk och inte orka med de barn jag har nu. Då måste jag flytta från huset och kanske lämna några av barnen till andra hem. Men jag njuter av dagen idag och jag ska LEVA och ta vara på alla dagar jag får vara frisk .Ingen vet något om morgondagen. Bor på landet , två biologiska utflugna barn, pojke och flicka, och ett barnbarn. Tre fosterbarn,5,14 och 17 år. 3-4 avlastningsbarn,8, 91/2 ,17 och 16 år gamla. Alla pojkar och med olika diagnoser. En brokig skara killar men jätteroliga att dela sitt liv med.