Angående alla placerade spädbarn/småbarn

[Fru Röd]

Mitt hjärta nästan brister när jag tänker på barnen i Marks kommun som blivit presenterade av Uppdrag granskning på SVT. Det finns motsättningar i Socialtjänstlagen och LVU vilket gör att rätten ofta dömer till den biologiska förälderns fördel vad gäller placering och hemtagning trots att all expertis säger att det inte är barnets bästa. Så barn som hunnit knyta an under flera år hos sina familjehemsföräldrar far illa av att återtas av de biologiska föräldrarna oavsett hur bra de än har blivit. Inte nog med det, många barn växer upp med osäkerheten om var de egentligen tillhör. De kan aldrig känna sig trygga med sin tillhörighet.

Hur kan de komma sig att våra politiker och beslutsfattare glömt hur de var att vara liten? Är det så svårt att minnas hur hemskt det skulle vara om dem som man uppfattade som föräldrar plötsligt skulle ryckas bort?

Vår nuvarande regering har inte för avsikt att ändra lagstiftningen och jag tycker det är både synd och skam. Nog förtjänar våra barn bättre?

Det är inte självklart att barn ska få komma tillbaka till sina biologiska föräldrar, men det är självklart att våra barn ska få de allra bästa för att kunna utvecklas så tryggt och harmoniskt som möjligt.

 

[Fru Röd]

PS; Enligt SoL så ska barnen efter att tre år utredas för eventuell vårdnadsöverflyttning, men enligt LVU ska man alltid arbeta för att barnen skall återföras till de biologiska föräldrarna.

 

[familjekär]

Vi är precis där...
Vår placeringa har bott hos oss i 3 1/2 år, helt anknyten till oss då brister fanns i bio hemmet, där ingen ankrytning funnits.
Vi har slitit oss blå för detta barn och nu fungerar barnet hjälpligt.
Och då byts handläggaren och vips ska barnet hem....

Det vår Bup suttit i möte med soc och diskuterat i timmar är som bortblåst... Det har soc aldrig hört..
Jag är så besviken på sveriges lagar just nu.
Undrar bara hur det kommer att gå för dessa barn...

 

[Anonymous]

Tyvärr är jag den som jobbar i slut ledet där dessa barn hamnar...
Droger kriminalitet osv....
Känns som om lilla jag med lite sunt förnuft och kärlek försöker flytta berget som blivit efter år av kring valsandet i systemet.
Vill själv ställa mig upp och skrika vad gör vi med våra barn?????
Kämpade så för att få ett LVU på en av tonåringarna som jag fick att öppna sig.
Eftersom denne ungdom ville hem och "ta hand" om sin mamma och syskon och trots min information till soc fanns inte tillräckliga själ att sätta ett LVU och denne åkte hem och idag sitter på anstalt.
Man blir så frustrerad....
Har tom tagit mig an ett vuxet syskon som jag parkerat på soc och sagt att psykiskt mår inte denne bra av att bo kvar hos sin alkoholiserade mamma.
Soc erkände då att dom varit medvetna om situationen sen barnen varit små. Det andra syskonet hade hamnat i min vård genom frivården ja denne flydde hemtillvaron med droger som ledde till kriminalitet.
Något måste göras och jag beundrar er som kämpar för de små....

 

[Fru Röd]

Vi är precis där...
Vår placeringa har bott hos oss i 3 1/2 år, helt anknyten till oss då brister fanns i bio hemmet, där ingen ankrytning funnits.
Vi har slitit oss blå för detta barn och nu fungerar barnet hjälpligt.
Och då byts handläggaren och vips ska barnet hem....

Det vår Bup suttit i möte med soc och diskuterat i timmar är som bortblåst... Det har soc aldrig hört..
Jag är så besviken på sveriges lagar just nu.
Undrar bara hur det kommer att gå för dessa barn...

För mig låter det helt horribelt!!!! :? Hur kan vi i Sverige behandla barn på det här sättet??? Jag känner så med er och förstår att det måste vara förtvivlat svårt att vara med om detta. Får ni något samtalsstöd? Vad som än händer så är jag säker på att ni givit den lilla en massa gott att ha med sig i ryggsäcken.

Vi tycks vara ett U-land vad gäller att praktisera vad man faktiskt enligt vetenskapen känner till om barns behov. Vi vet hur skadligt det är men ingen har lust att göra något åt lagstiftningen. Det är inte barnets bästa som är i fokus utan de biologiska föräldrarnas.

 

[Anonymous]

Ja tur är så har jag en jätte bra teamledare och min man och jag är ett enormt stöd för varandra.
Vi har insett för länge sen att vi inte kan bota världen.Att bli kvitt sitt missbruk är en ny värld i sig och om man sen aldrig har levt i en fungerande miljö är det omöjligt att veta vad man ska tillbaka till.
Det enda vi kan göra är att ge dom en glimt av hur det kan vara och ge dom en massa kärlek och självförtroende så dom kan ta med sig på vägen.
Ja som sagt vad gör vi med våra barn? Varför fungerar inte samhället? Kanske dags att skruva ner tempot lite.Det har ju inte bara och göra med dys-funktionella föräldrar som tex missbrukar.
Har sett curlade barn och dom som lider av "se mig hör mig" för föräldrarna satsar mer på karriären ja det finns mycket man skulle vilja ändra på.