Säg att ett barn på fyra månader blir placerat. Detta under en tid då barnet vet vilka dess anknytningspersoner är.
Barnets biologiska föräldrar har varit nära barnet sedan födseln, och barnet upplevs känna sig tryggare hos dem än med andra. Föräldrarna har tagit hand om sitt barn exemplariskt och är lyhörda för hans eller hennes behov.
Detta barn blir då placerat i ett familjehem, med människor han eller hon inte känner till, och som inte vet hur just detta barn fungerar. Hur kommer detta påverka barnets mentala utveckling och trygghet?
Jag anser att barnet måste få ha fri tillgång till de biologiska föräldrarna, för hans eller hennes bästa. INGEN kan ersätta dem, hur påläst man än är om barn.
Det optimala vore att öppna sitt hem för bioföräldrarna och låta barnet få umgås med dem på sitt villkor.
Om jag själv var barn skulle jag vilja ha det så.
Vad tycker ni?
Barnets biologiska föräldrar har varit nära barnet sedan födseln, och barnet upplevs känna sig tryggare hos dem än med andra. Föräldrarna har tagit hand om sitt barn exemplariskt och är lyhörda för hans eller hennes behov.
Detta barn blir då placerat i ett familjehem, med människor han eller hon inte känner till, och som inte vet hur just detta barn fungerar. Hur kommer detta påverka barnets mentala utveckling och trygghet?
Jag anser att barnet måste få ha fri tillgång till de biologiska föräldrarna, för hans eller hennes bästa. INGEN kan ersätta dem, hur påläst man än är om barn.
Det optimala vore att öppna sitt hem för bioföräldrarna och låta barnet få umgås med dem på sitt villkor.
Om jag själv var barn skulle jag vilja ha det så.
Vad tycker ni?