Anknytning-regression?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Sitter här och funderar lite hur jag kan hjälpa vår lilla :angel: med att knyta an till oss. Den här :angel: har stora trauman bakom sig och har ryckts upp med rötterna ett par ggr. Den person som borde ha stått för trygghet, kärlek och värme har istället stått för kaos, otrygghet, smärta och terror.
Tror ni att regression skulle funka? Att helt enkelt låta :angel: få en ny barndom, få ta igen allt det som hen missat. Eller tror ni att en regression istället kan väcka upp alla hemska känslor som finns begravda i barndomen?
Är det nån som har erfarenhet av det här?
 
Mina erfarenheter på det stadiet är som adoptivförälder och där får vi rådet att låta barnen regrediera och "göra om" sin barndom.
Oftast racear dessa barn igenom de olika stadierna men än dock, de "gör om" dom.
Hur det skulle fungera med våra lånebarn vet jag dock inte............
De har ju oftast en annan ryggsäck med annat innehåll.

I vilket fall som önskar jag er lycka!
 
Tack! :bow
Det man är rädd för är att man kan göra mer skada än nytta. Men skulle det funka så är regression ett fantastiskt sätt att ta igen förlorade år för barnet.
 
Jag har sett flera fall där barn/ungdomar tillåtits att regridera och gjort om och hämtat upp erfarenheter från varje utvecklingsfas tidigare i livet. Var själv med på en sådan resa med en 12-åring som gick ända ner i spädbarnsstadiet. Låg på min arm i fosterställning och sög på tummen, kom igenom det och var en tråring som inte kunde prata rent och lyssnade på Alfonssagor mm. Tog nog ca. 2 år innan hen kom ikapp sig och är idag som vuxen en mycket trygg och stabil person. Men om man inte är säker på att få behålla barnet under några år ska man nog inte starta upp denna resa. Avbryts utvecklingen i förtid kan det nog istället för att läka barnet skada det mer. Det svarta hålet blir större i stället för att krympa.
 
Tack för varningen! Då bör vi vara säkra på att :angel: kommer att få stanna hos oss innan vi påbörjar en eventuell regression.
 
Ur ett personligt perspektiv håller jag med om att regregera läker och helar , att få gå tillbaka och hämta upp delar man blivit förvägrad ger mer än man tror . Jag tror inte det är bara den emetionella delen som ges chans att växa då utan även många andra delar man inte tänker på . T ex påverkar den fysiska utvecklingen talet och tvärt om .
Jag fick chansen att göra den resan i kombination med annan hjälp och det hjälpte mig komma vidare och framförallt bli hel . Men det måste få ske i trygghet utan avbrott , att det som finns runt om inte plötsligt rycks undan eller nya saker slängs in helt plötsligt , ev för att inte utvecklingen sker i den takt soc anser eller liknande . Jag hade tur , mina fosterföräldrar var starka och gav mig en kombination av tillåtelse att "vara barn" och stärka självkänsla , självbild , självförtroende i tryggheten av att jag visste att oavsett vad så ändras inte mina hemförhållanden . Den trygghet jag behövde för att släppa ner garden :wink: . Det är ett större steg än folk generellt tror . Ungefär som att be en höjdrädd hoppa fallskärm .
Bara en liten sak , ta inte illa upp nu . Du kan inte ge en ny barndom , minnena och känslorna som minnena väcker sitter där hur du än gör , men genom detta ger du :angel: förmåga att fylla på det som fattas , att bearbeta , acceptera , förlåta och framförallt tillstånd att älska sig själv .
Ber om ursäkt om jag trampar över nån gräns eller är för luddig för att förstå .
Är det något som behöver förklaras så säg till .
 
nebulosa sa:
Ur ett personligt perspektiv håller jag med om att regregera läker och helar , att få gå tillbaka och hämta upp delar man blivit förvägrad ger mer än man tror . Jag tror inte det är bara den emetionella delen som ges chans att växa då utan även många andra delar man inte tänker på . T ex påverkar den fysiska utvecklingen talet och tvärt om .
Jag fick chansen att göra den resan i kombination med annan hjälp och det hjälpte mig komma vidare och framförallt bli hel . Men det måste få ske i trygghet utan avbrott , att det som finns runt om inte plötsligt rycks undan eller nya saker slängs in helt plötsligt , ev för att inte utvecklingen sker i den takt soc anser eller liknande . Jag hade tur , mina fosterföräldrar var starka och gav mig en kombination av tillåtelse att "vara barn" och stärka självkänsla , självbild , självförtroende i tryggheten av att jag visste att oavsett vad så ändras inte mina hemförhållanden . Den trygghet jag behövde för att släppa ner garden :wink: . Det är ett större steg än folk generellt tror . Ungefär som att be en höjdrädd hoppa fallskärm .
Bara en liten sak , ta inte illa upp nu . Du kan inte ge en ny barndom , minnena och känslorna som minnena väcker sitter där hur du än gör , men genom detta ger du :angel: förmåga att fylla på det som fattas , att bearbeta , acceptera , förlåta och framförallt tillstånd att älska sig själv .
Ber om ursäkt om jag trampar över nån gräns eller är för luddig för att förstå .
Är det något som behöver förklaras så säg till .
Du förklarar väldigt bra!
Det var så jag försökte få till det men kanske inte lyckades så bra med............. :oops:
Känns härligt och ger hopp att få höra att det faktiskt fungerar (även om det självklart kanske inte gör det för alla)
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Topp