Anmälan gjord

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Någon som varit utsatt för att bli anmäld till soc? Vi har nu blivit det..... För oss känns det mycket märkligt....och ledsamt och alldeles fruktansvärt. :? :? :evil: :oops: :cry: :cry: :cry: :bounce:
 
inte anmälda.............
Men när vi ett år efter avslut fick höra vad de sa om oss till en ny potentiell uppdragsgivare höll vi på att smälla av!!!!
Vi lämnade dom som referenser i tron att de var nöjda med vad vi gjort..................
Som tur var vill den nya kommunen höra VÅR version.

I efterhand har vi förstått att vi lika gärna kunde blivit anmälda av bio..........
 
Efter tre veckor har vi nu landat i det lite och får nu låta utredningen ha sin gång..... men hjälp vad mycket man ska stå ut med!!!! Nya samtal, kontakter med skola, förskola, sjukvård och säkert med några till ska genomföras, och plötsligt känns det som att vi inte kan veta vem vi kan lita på. :? Anmälaren har en maktposition i vårt fall och det gör det hela lite skrämmande. Soc och vi är lite inne på att bio kan ligga bakom kanske, men vi vet ej...bioföräldrarna har blivit så medgörliga och trevliga de senaste veckorna....Vi var mitt uppe i en vårdnadsöverflyttning, men nu har den fått frysas...för vem vågar flytta ett barn till några som blivit anmälda för att missköta ett barn??????? Vi vet att anmälan är ogrundad, men Gud, vad vi vänder och vrider på oss själva, på det vi gjort och det vi gör..... Allt kan misstolkas, all kommunikation kan tolkas..... :littlesad .

Vi har också fått veta att även när- om? vi frias från anklagelsen så måste bio få reda på att vi blivit anmälda....undrar hur den fortsatta kontakten blir och vad det kan göra med dem - ocn med oss och vårt samarbete, hur mycket kan det påverka allting negativt, hur mycket kan de vända det emot oss i alla sammanhang? Just nu är jag mest ledsen och önskar att det är klart, min man är mest irriterad, tja, snarare arg.... :x
 
Förstår SÅ väl vilka känslor ni brottas med...............
Även om man innerst inne vet så börjar man nästan tvivla på sig själv.

Stå på er, prata med varandra och låt tiden ha sin gång.
Ta en sak i taget och försök att leva i nuet!

Styrkekramar!
 
Massor med styrke kramar till er.
Ärligt talat så väntar vi bara på att bli anmälda då vår :angel: har kommit på att man får massor med uppmärksamhet när man berättar saker ( att :angel: får smisk av oss)
Får tydligen glass och massor med kramar .
Vi har pratat med soc och med :angel: om att man får inte säga sånt som inte är sant osv.
men vi har starka biosar och snart händer det nog saker.
vi har tyvärr börjat ledsna på situationen och har en vöf framför oss men hos oss lutar det åt ett avslut.
Jag vill inte riskera mina bio barn för :angel: ,hemskt att säga men tyvärr...
Fortsätt gärna o berätta hur det går...kramar till er
 
:littlesad :littlesad :littlesad Men så ledsen jag blir över sånt här tjafs......Men samtidigt förstår man ju att pappers/utredningsbiten måste göras.....så att alla har ryggen fri sen.... :angel

Får ni rätt stöd av soc???Deras attityd är ju jätteviktig för hur man mår i en sån här utsatt situation....
Att man hamnar i den här sitsen kan jag förstå.....bioföräldrarna är ju ofta bittra och slår vilt... och DÅ kan dom minsann!!!!
Lycka till!
 
Ohh, jag ska tänka på er och hålla tummarna för att de här molnen snabbt klarnar upp!

Vår bio anmälde en gång, eller ja, hon prövade. Soc pratade lite med oss och lite med henne och frågade henne till sist "vi kan inte riktigt tänka oss att det där skulle ha hänt, vad tror du själv?" och hon släppte saken. Men bara det lilla sved och brände ordentligt!

Hur ställer sig er kontakt på soc, familjehemssekreteraren eller vad ni nu har för någon titel på den som är "er" liksom. Stöttar han/hon er, kan ni prata öppet, eller är det bara tyst därifrån?
 
Åh, vad skönt att dela detta med er!!! Vi har soc med oss, de har ännu ej gjort något fast veckorna blivit fler, och de säger att vi ska tolka det som att allt är lugnt....men vi väntar likt förbannat!!! :littlesad . Men soc stöder oss med att säga att de ej tror på det vi är anklagade för, men det där med att ha "ryggen fri" är viktigt...även för oss i familjen då vi först då kan känna oss trygga med att soc litar på oss...fast vi kommer alltid att känna oss extra kollade....mer än vad man redan gör... Nu är det helg, och vi ska försöka ta tankeledigt....hur nu det kommer gå....fast vi är ganska lugna men det kommer stunder då vi tvivlar trots att vi är säkra....om ni förstår mitt svammel....

Trevlig vårhelg!
 
Tänk på att ni är helt oskyldiga. bevisbördan ligger hos den som anklagat/anmält er.

Så Ni behöver inte vrida och vända på Er. lev som vanligt.

Men visst blir man arg. Hur kan folk anmäla rakt upp och ner. varför inte fejsa er om man nu tycker att ni gör "fel" på någon punkt. det vet vi ju alla att en enstaka händelse inte alltid är vad den ser ut att vara.

All styrka till er.
 
Tiden går och inga besked-soc har så mycket att göra och detta är inte prioriterat. Visserligen bra, då de ej tror att det är någon fara för barnet i vårt hem...vilket det ju definitivt inte är!!!!!! Men osäkerheten är så jobbig, och igår fick vi veta att utredningen ej kommer vara klar förrän hösten-eventuellt startar de upp utredningen först då!!!!! :bounce: . 5 dagar av 7 mår vi toppen-men så virvlar tankarna upp då vi har kontakt med soc, då någon frågar hur det går med anmälan och då-då kommer tårarna och frågorna upp till ytan....är ju anmälda för extremt allvarliga saker av en person med hög status i samhället och då tar de ju allvarligt på det om /när biosarna ska få veta måste de verkligen ha utrett det så att de har "kött på benen". Förstår ju det, men det är sååååå tufft. Och inget man gärna pratar om hela tiden med omgivningen. Känns så ensamt och utsatt. Har ju sedan tonåren arbetat med och för barn- att de ska behandlas väl och få en bra start i livet. Det här känns så orättvist!

Tungt att ha det här hängande över oss hela sommaren. :littlesad
 
Vi har inte blivit anmälda, men känner igen "symptomen" !
En plac. vi hade (17-åring) drog alla möjliga snyfthistorier för både bio & soc. H*n kände sig utanför, fick inte följa med när vi gjorde saker, fick inte lika mkt. saker som våra biosar, vi var taskiga i allmänhet.... Det värsta var att både soc. & bio hade talat om för oss att h*n ljög mkt. och ÄNDÅ kände vi oss ifrågasatta ! " H*n sa att...är det så ?" Så obehagligt att en labil tonåring kan sätta hela vår trovärdighet på spel, trots att det är känt att h*n ljuger om allt ! Hade det varit ALLVARLIGA anklagelser som vanvård eller likn. , DÅ var det väl en sak om frågorna kom. Men nu var det nästan dagliga ifrågasättanden om skitsaker. Usch, är man inte mer trovärdig än en tonåring , då vet jag inte... :littlesad
 
Vill tillägga att det rör sig om någon konstig slags misshandelsanmälan som består i att en sjukvårdskunnig persin hört att vi sökt mycket sjukvård för barnet...för mycket enligt denna man.... :? . Vi har ju inte ens sökt mycket för detta barn, dock andra i familjen pga diverse saker. :littlesad Ledsamt är det.
 
och detta kan ju inte ens klassas som hörsägen.... att någon hört att ni sökt mycket vård för barnet, hur kan det bli misshandel av detta? Det låter som rent påhitt...
 
Mmmmm, håller med.... men personen som anmält anser att vi söker för saker som inte finns, att vi hittar på det vi söker för, så på det sättet utsätter vi, enligt personen, barnet för övergrepp och misshandel. Efter samtal med sjukvårdsrådgivning då vi ringde för att höra efter om de besök vi gjort till antal och orsak- avvek från det "normala" som föräldrar söker för sina barn så tyckte sjuksköterksan där att det ju inte var många besök alls och inte var det konstiga saker heller. Och det tycker vi ju inte heller!!!! Men de andras besök är desto mer och då tyckte personen som anmält att det är en fara för barnet att vistas hos oss....och att soc borde ta sitt ansvar och skydda barnet!!!! Hm, skakar på huvudet, men ikväll är det lugna tankar i huset-relativt iallafall- vi har tagit tag i det lite nu och ska be patientnämnden granska om personen gjort övertramp i sin proffesion, genom att läsa andra journaler än det han är behörig för.... och lite annat. Ibland undrar man vad man utsätter sig för.... :? Vi vill använda vår energi till roligare saker än sånt här. Men förstår ju samtidigt att soc är seriösa och tar allvarligt på en anmälan, ibland blir det bara lite för mycket. Vi ifrågasätts, nu önskar vi att personen ifrågasätts, vad det hela bottnar i....
 
tycker det är bra att ni själva forskar lite, det ger iaf lite lugn åt er själva.
Att det är en person som kanske inte har rätt att läsa journalerna kan det ju ligga något i, men det förefaller märkligt. Kan denna person ha någonting indirekt med barnet att göra, som inte anser att barnet ska vara placerat?

Hoppas att det löser sig till det bästa snart.
 
Den enda som kan anse att ni sökt vård för ofta är väl i så fall läkaren som tar emot er. denne ser väl om det gång på gång är omotiverade besök. Men även sådana besök kan vara av kärlek och omtanke och oro för den lille. och det kan Aldrig vara att anse som misshandel.

Bra att ni tar tag i anmälaren. :bounce:
 
Barnet har bott här 3 år och under den tiden har vi varit på vårdcentralen 12 gånger. Banet har då haft förkylningar, och ramlat en gång, haft allergiska utslag och så några fler gånger med feber och hosta. Inga kenpiga eller anmärkningsvärda besök. En annan familjemedlem har däremot varit mycket på sjukhus -innan diagnoser ställdes, men mår nu betydligt bättre och akutbesöken är nästintill icke existerande.... Vår Liten är en pigg liten människa som utvecklas fint och inget annat finns att anmärka på. Sjukvårdspersonen har vi träffat i egenskap av sjukvårdsperson också, och vi har anat ugglor i mossen- då vi inte har samma syn på hur man talar med och bemöter människor-tankar finns att det ligger dolda motiv bakom. Det är illa, vi tycker det är ok att det tas upp, men vi anser att ibland får en sak oanade konsekvenser.
JA , det är skönt att inte bara vara den "snälla" som bugar och gör allt som man blir tillsagd utan att resonera. Det är lätt som fam.hem att bara foga sig till det soc säger. Vi vill samarbeta bra, men ibland tror jag att man ska tänka några gga till innan man gör något. Att ifrågasätta på ett schysst sätt är bra. Vi är människor vi med- inga brickor i ett spel....utan känslor... :roll:
 
Soc vill nämligen göra en gigantisk utredning framöver på hela familjen...och vi ifrågasätter om inte anmälarens trovärdighet idåfall också borde utredas...soc tror ju på det vi säger och ser ju att barnet mår bra och utvecklas.... Ska vi utredas borde anmälaren som inte vill gå med på möte med soc och förklara vissa saker även han utredas...
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp