Att förlora ett placerat barn??

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Håller vi på att förlora barnet????
Vårt älskade placerade barn kom vid 7 månaders ålder och är nu 10 år. placerad med sol lagen . Nu har den bilogiska föräldern plötsligt visat intresse och vill ta hem barnet. De har umgåtts var tredje veka i 3 timmar förut. En utredning är påbörjad. soc ska lägga in om LVU men lovar inget.... Hjälp . baret själv säger det vill bo här hela stt liv . Vad gör man??? tacksam för tips..
 
Har barnet varit placerat hos er i snart 10 år och ingen vårdnadsöverflytt? Vet ni varför eller har ni varit eninga om att ingen överflytt ska göras?
Det känns förstås i hjärtat - man älskar ju sina små!
 
mariax sa:
Håller vi på att förlora barnet????
Vårt älskade placerade barn kom vid 7 månaders ålder och är nu 10 år. placerad med sol lagen . Nu har den bilogiska föräldern plötsligt visat intresse och vill ta hem barnet. De har umgåtts var tredje veka i 3 timmar förut. En utredning är påbörjad. soc ska lägga in om LVU men lovar inget.... Hjälp . baret själv säger det vill bo här hela stt liv . Vad gör man??? tacksam för tips..

Strid för barnet och det kan väl inte vara hur lätt som helst att få tillbaks barnet för biosarna. Det måste ju vara en väldigt lång inskolning om det ska flytta. Usch förstår er oro. Men tyvärr så är ju våra barn endast lånebarn och man har ingen juridisk rätt till barnet. :cry:
 
Ja ta strid för barnet , har de inte kunnat ta hand om det på nästan tio!!! år borde de inte ha rätt till barnet , framförallt när barnet vill bo kvar hos er det är ju där den har sin trygghet
 
Föräldrarättigheten är en mycket stark kraft som väl säkerligen alla familjehem är så väl medvetna om.
Jag förstår så inneligt er sorg, oro och kanske ångest över att förlora ert "lånebarn". En granne till mig förlorade sitt som dem hade haft placerat sen h*n var bara ett par veckor gammal, det barnet var ändå LVUád under dem första åren. Den biomamman bedrev mastodonträttegångar trots sitt narkotikamissbruk. Till slut fick biomamman helt enkelt villkoret att gå i behandling och vara drogfri en viss tid för att få villkoret till umgänge och till slut också en SOLplacering.
När biomamman hade lyckats med det så krävde hon tillbaks vårdnaden om sitt barn och efter sommaren-08 "vann hon" tillbaks barnet.
Det var ju natruligtvis till en fasansfull sorg och bestörtning för mina grannar som har varit ett fantastiskt familjehem för barnet.
Detta barn har också en rad diagnoser och rätt så tunga funktionshinder pga av biomammans missbruk under graviditet.
Mina grannar har haft ett tungt halvår/9 månader, det är ju inte bara fosterföräldrarna som har förlorat en kär familjemedlem utan också fostersyskon som har älskat detta barn som om det hade varit sitt eget biosyskon.
Det är ju just det här som är så fruktiansvärt svårt för familjehemmen att man i bakuvudet MÅSTE ha denna vetskap att man SKA OCH MÅSTE OCH HELHJÄRTAT älskar barnet, men att det ÄR inte ens biobarn eller adoptivbarn.
Man HAR bara barnet till låns.
Jag vill återigen verkligen förklara att jag respekterar fullt ut och kan ha en aning om den innerliga sorgen och bestörtning man känner för att förlora ett älskat barn och säkerligen också oron för hur det ska gå för barnet i framtiden.
Jag kan ändå inte låta bli att reagera över den kommentaren -att har föräldrarna inte kunnat ta hand om sitt barn på nästan tio år så borde dem inte heller ha rätt till barnet.
Det låter faktiskt inte särskilt vackert. Jag brukar försöka att inte märka på ord och kommentarer i forumet, men den här kommentaren var rätt så magstark. Den kändes inte särskilt vältänkt måste jag faktiskt få säga!


Jag vill dock poängtera att jag inte tar ställning för något håll, men jag tycker precis som någon annan skrev att jag hoppas VERKLIGEN att alla vuxna inblandade lyssnar på vad detta barn vill och tar den allra största hänsyn till barnets önskemål!
Jag vill få önska er allt gott i framtiden!
Vänlig hälsning MGB
 
mamma haj sa:
Ja ta strid för barnet , har de inte kunnat ta hand om det på nästan tio!!! år borde de inte ha rätt till barnet , framförallt när barnet vill bo kvar hos er det är ju där den har sin trygghet

Kan inte mer än att hålla med! Att slita ett barn från trygga förhållanden, som varit i så många år, anser jag är snudd på barnmisshandel.

Föräldrarätten må vara stark men har man inte kunnat ta hand om sitt barn på tre år, då ska barnet kunna vårdnadsöverflyttas med eller utan vårdnadshavares medgivande. Alltid barnets bästa i fokus!!

TS: förstår din panik och rädsla. Tyvärr finns det inget att göra, en klen tröst, jag vet! Bara att hoppas att rättssystemet och soc gör sitt jobb och låter barnet stanna där den har sin anknytning och trygghet.
Skickar en styrkekram till er!!!
 
:cry: .....men jag undrar så VAD just begreppet "föräldrarätt" SKA innebära?

Nu Mgb......tycker jag nog precis tvärtom vad du tycker......Menar du verkligen att "föräldrarätt" ska betyda att ett barn som bott mer än halva sin barndom i en familj utan att bio varit en delaktig förälder ändå bara ska flyttas "hem"......????
Som jag ser det så blir det ju att flytta bort......som om man förlorat sin familj genom nån katastrof eller så....

Föräldrarätt borde väl mer betyda att alla barn ska ha rätt till föräldrar?Och föräldrar är de personer som ger barnet det barnet behöver av omvårdnad,kärlek,livskunskap!

Sen att just våra barn också "släpar på" ett biologiskt föräldrapar är ju en sak.....Vi VET att vi ska jobba mot att våra barn får det så bra som möjligt MED sina bioföräldrar under tiden dom bor med oss.....Och det KAN ju betyda att barnet så småningom lever med sin biofamilj igen.....MEN det borde väl vara bara OM bioföräldern varit rätt för sitt barn och så snabbt som möjligt ordnat upp sitt liv och blivit en OK levnadsföräder igen????
Men att en frånvarande förälder bara ska kunna "poppa upp" som gubben i lådan efter flera år och då få sitt(?) barn tillbaka(?)....DET kan då inte jag köpa!!!!!

Att våra barn för alltid har minst 2 föräldrapar är väl mer det jag vill lägga i innebörden föräldrarätt!!!???Utifrån barnens behov!

Rätt till barn kan väl ingen ha???? :?
 
Hej
Det är måga som har starka och upprörda känslor i huruvida biolog föräldrarna har "rätt" att få hem sina barn efter att barnet bott flera år i ett familjehem med en bra anknytning .
Det känns bra att folk diskuterar, men är det politkerna vi ska informera och ställa krav på också??? I andra länder typ England tror jag så tvångsadopteras barn som bott ett antal år i en familj för barnets trygghets skull.
Som familjehem är man HELT HJÄLPLÖS i dessa situationer. Soc har fått kritik på hur de skött uppföljningar mm från länstyrelsen så nu är jag rädd att det kommer bilogförälderns advokat att använda. PUH hatar att gå i ovisshet. Ska nu berätta godnattsaga för barnet. Går ibland in och kramar henne på natten och gråter när hon sover. Klarar inte av tanken att hon inte skulle finnas mitt ibland oss i denna famlij. Första tiden hon var placerad levde jag med tanken att hon kannske ska flytta hem en dag men efter att åren gått så hade jag slappnat av. Tack för uppmuntran. Vi får kämpa tillsammans vi gör ett bra jobb!!!
 
Nej då, naturligtvis inte vill jag självklart få svara omedelbart och får väl än en gång försöka vara än mer övertydlig i vad jag skriver. Kanske är jag dålig på det, vad vet jag? I så fall så ska jag försöka bättra mig.

Jag beskriver något som ÄR en del av vårt lands lag och text idag och jag är verkligen inte en av dem personerna som har varit inblandad i Sveriges lagar.
Jag är enbart en av alla andra medmänniskor i vårt land som ömmar mycket starkt för barn. ALLA barn har rätt till en kärleksfull uppväxt och få känna sig behövda och älskade, men ska jag vara ärlig så ömmar mitt hjärta lite extra för dem utsatta barnen och barnen med funktionshinder, men jag är fullständigt ärlig när jag säger att mitt hjärta svämmar över för alla barn.
Jag jobbar dessutom i mitt arbete med barn och där får jag träffa allt från väl medvetna aktiva föräldrar till föräldrar som av olika anledningar inte förmår ta hand om sina barn i den utsträckning som bör och skall.

Jag beskrev ju min granne och hennes sista år, förstod du verkligen inte då att även jag står på barnets sida?
Det jag anmärkte på var ju den kommentaren som jag förklarade.
Just barnet i det här fallet har kanske dem sämsta skitstövlarna till föräldrar som går att uppnå, vad vet jag? Så dem har kanske verkligen enligt våra hjärtan absolut inte någon rätt att idag tro att dem kan klampa in och "ta över" barnet.
Mitt inlägg handlar ju mer om en beskrivning av hur vår lagtext ser ut idag och hur socialtjänsten i mångt och mycket ser på det hela.
Det här är i alla fall en mycket av vad den Pride-utbildning vi gick i förra året handlade om. Att trots bristen på bioföräldrarna omsorg (vad en nu beror på är ju olika från fall till fall) så måste vi familjehem fortsätta respektera bioföräldrarna. Det är något som ingår i uppdraget att vara familjehem.
Det handlar inte alls om att vi väljer en sida eller så, för naturligtvis ömmar mitt hjärta mer än vad som kan mätas för dem här barnen.

Vi familjehem får ALDRIG någonsin prata negativt inför barnet om bioföräldrarna, trots att vi kanske i väldigt många fall tycker djävligt (urs. grova uttrycket) illa om dem!
Ytterligare en annan granne (ja, vi är rätt så många familjehem i vårt lilla samhälle) som har 2 placeringar, varav den ena placeringen hon har haft i 3 år nu tror jag det är. Förut hade hon även storasyskonet till sin placerade, men det barnet har fått flytta till ett annat familjehem (problematiken ligger ej på mina grannar varför det barnet flyttade, men jag kan inte gå in på det nu och här). I alla fall så är ett umgänge var tredje söndag mellan biopappan, mina grannar och deras pl.barn + det nya familjehemmet med storasyskonet på ett upplevelsecentrum.
Mellan mina grannar och biopappan har det ALLTID fungerat jättebra och utan några som helst problem, DÄRFÖR att dem respekterar biopappan! Biopappan är ju som han är med sina fel och brister, hade han inte dem så skulle ju heller dessa barn inte ha varit placerade! Medans det andra familjehemmet inte alls får en särskilt bra relation med biopappan, därför att där känner biopappan att han får inte den respekten och det då ger sig i negativa uttryck som blir ÄN MER arbetsamt för det familjehemmet med sin placering!
Vi familjehem måste vara lite smarta och listiga, vi tycker nog (säkerligen) ofta att bioföräldrarna är riktigt bedrövliga föräldrar och vi behöver ju få ösa ur oss våra känslor för att vi ska orka fortsätta vara bra familjehem, men vi får tänka till lite när det kan vara lämpligt helt enkelt.







EJE sa:
:cry: .....men jag undrar så VAD just begreppet "föräldrarätt" SKA innebära?

Nu Mgb......tycker jag nog precis tvärtom vad du tycker......Menar du verkligen att "föräldrarätt" ska betyda att ett barn som bott mer än halva sin barndom i en familj utan att bio varit en delaktig förälder ändå bara ska flyttas "hem"......????
Som jag ser det så blir det ju att flytta bort......som om man förlorat sin familj genom nån katastrof eller så....

Föräldrarätt borde väl mer betyda att alla barn ska ha rätt till föräldrar?Och föräldrar är de personer som ger barnet det barnet behöver av omvårdnad,kärlek,livskunskap!

Sen att just våra barn också "släpar på" ett biologiskt föräldrapar är ju en sak.....Vi VET att vi ska jobba mot att våra barn får det så bra som möjligt MED sina bioföräldrar under tiden dom bor med oss.....Och det KAN ju betyda att barnet så småningom lever med sin biofamilj igen.....MEN det borde väl vara bara OM bioföräldern varit rätt för sitt barn och så snabbt som möjligt ordnat upp sitt liv och blivit en OK levnadsföräder igen????
Men att en frånvarande förälder bara ska kunna "poppa upp" som gubben i lådan efter flera år och då få sitt(?) barn tillbaka(?)....DET kan då inte jag köpa!!!!!

Att våra barn för alltid har minst 2 föräldrapar är väl mer det jag vill lägga i innebörden föräldrarätt!!!???Utifrån barnens behov!

Rätt till barn kan väl ingen ha???? :?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp