Så glad att jag hittade denna sida- hoppas på att hitta likasinnade här.
Mina tankar flyger fram o tillbaka...
Jag är adoptivmamma. Har två st barn. Känner mig nöjd med antalet o familjen känns fulltalig.
För en tid sedan var en väninna till mig med om en verkligt tragisk händelse som gör att hon inte kan ta hand om sina två små barn. Pappan sitter i fängelse.... Barnen är nu placerad i tillfälligt fosterhem. Jag är fadder till det minsta barnet. Jag o min man har nu bestämt att göra anspråk på barnen.
Har i går pratat med deras mormor o hon verkade vara glad för detta. Min väninnas bror har inte möjlighet att ta hand om barnen o pappans syster är inte ens tillfrågad.
Hur stor är chansen att vi kommer att få bli fosterföräldrar?
Förstår att det är soc sekr i kommunen som väljer? Vad är bäst- någon som känt mamman eller någon helt okänd? Kanske får de bäst där de är nu?Den fostermamman funderade på att ev behålla dem men då det är ett boende då det kommer nya barn hela tiden- hur tryggt och lugnt blir det då?
Barnen har verkligen ett trauma bakom sig. Hur får man hjälp med detta? Kommunen? Annat sätt?
OM barnen skulle flytta hit här- hur klarar man av det ekonomiskt? Får jag FP får dessa barn? Måste väl vara hemma med dem ett tag så att man lär känna varandra o knyter an.
Barnbidrag?
Vem kommer vara juridiskt ansvarig för dem?
Finns det någon möjlighet att adoptera dem? Måste då pappan skriva på papper att han fråntar sig faderskapet?
Finns här någon som har hand om barn med djupa trauman?
Hur hanterar man det?
Ska man söka hjälp själv hos BUP eller gör soc det?
Vi har det trångt här hemma men det kommer att gå om man bara vill är vår inställning.Vi får byta matplats i köket, byta bil, en del vänner kommer kanske försvinna men förhoppningsvis kommer nya till.
Stora frågan är också hur vår tjej kommer att ta det. Att få två st "lillasystrar" här (skiljer ett år mellan vår tjej o den äldsta tjejen) bara sådär. Vi har försökt prata med henne o hon tyckte det var kul. Spännande att presentera sin nya syster för sina kompisar... Hon är 7 år....
Känns konstigt- först kunde vi inte få barn och snart har vi kanske 4 st!! Det är mycket att tänka på o planera.
Samtidigt känns det ok att ta emot barnen då vi vet att vi kan älska barn som inte är vårt eget kött och blod mer än något annat.
Många,många frågor..... Hjälp mig- någon??
Vi väntar på att bli kontaktade av kommunen/soc men vill gärna ha lite kött på benen fram tills dess.
Mina tankar flyger fram o tillbaka...
Jag är adoptivmamma. Har två st barn. Känner mig nöjd med antalet o familjen känns fulltalig.
För en tid sedan var en väninna till mig med om en verkligt tragisk händelse som gör att hon inte kan ta hand om sina två små barn. Pappan sitter i fängelse.... Barnen är nu placerad i tillfälligt fosterhem. Jag är fadder till det minsta barnet. Jag o min man har nu bestämt att göra anspråk på barnen.
Har i går pratat med deras mormor o hon verkade vara glad för detta. Min väninnas bror har inte möjlighet att ta hand om barnen o pappans syster är inte ens tillfrågad.
Hur stor är chansen att vi kommer att få bli fosterföräldrar?
Förstår att det är soc sekr i kommunen som väljer? Vad är bäst- någon som känt mamman eller någon helt okänd? Kanske får de bäst där de är nu?Den fostermamman funderade på att ev behålla dem men då det är ett boende då det kommer nya barn hela tiden- hur tryggt och lugnt blir det då?
Barnen har verkligen ett trauma bakom sig. Hur får man hjälp med detta? Kommunen? Annat sätt?
OM barnen skulle flytta hit här- hur klarar man av det ekonomiskt? Får jag FP får dessa barn? Måste väl vara hemma med dem ett tag så att man lär känna varandra o knyter an.
Barnbidrag?
Vem kommer vara juridiskt ansvarig för dem?
Finns det någon möjlighet att adoptera dem? Måste då pappan skriva på papper att han fråntar sig faderskapet?
Finns här någon som har hand om barn med djupa trauman?
Hur hanterar man det?
Ska man söka hjälp själv hos BUP eller gör soc det?
Vi har det trångt här hemma men det kommer att gå om man bara vill är vår inställning.Vi får byta matplats i köket, byta bil, en del vänner kommer kanske försvinna men förhoppningsvis kommer nya till.
Stora frågan är också hur vår tjej kommer att ta det. Att få två st "lillasystrar" här (skiljer ett år mellan vår tjej o den äldsta tjejen) bara sådär. Vi har försökt prata med henne o hon tyckte det var kul. Spännande att presentera sin nya syster för sina kompisar... Hon är 7 år....
Känns konstigt- först kunde vi inte få barn och snart har vi kanske 4 st!! Det är mycket att tänka på o planera.
Samtidigt känns det ok att ta emot barnen då vi vet att vi kan älska barn som inte är vårt eget kött och blod mer än något annat.
Många,många frågor..... Hjälp mig- någon??
Vi väntar på att bli kontaktade av kommunen/soc men vill gärna ha lite kött på benen fram tills dess.
