Besviken på soc

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Vet inte egentligen vars jag ska börja.

Tycker vi får inte någon hjälp av soc.
När man ringer kan man få ringa i två veckor utan att dom ringer upp.
Har en placering som kräver mycket tid, tjorvigt, ljuger mycket, adhd osv.
Men ändå menar soc att jag måste börja och jobba heltid snart.
Och då har vi även bio barn som är små.

Känner bara att vi kommer inte att orka om vi inte får mer stöd utav dom.
Att dom faktiskt skall förstå vilket jätte jobb vi gör.
För det gör vi.
Har velat ha en kontakt person till hen för att vi ska avlastningen, i början när vi tog uppdraget så lät det som att givetvis ska ni få det.

Men nu när vi bett om det ingenting, dom tycker att mina föräldrar skall avlasta oss.
Men dom orkar ju inte med hen. Är omöjligt för oss att få barnvakt just pga av att hen är väldigt krävande.

Så vad ska man göra ? Sen så blev jag rädd när man skriver här för att alla kan läsa även dom som inte är medlemmar.

Och då kan jag tillägga att vi har lägsta på både omkostnad och arvode.
Har påpekat det till dom och spaltat upp att vi vill ha mer, dom lyssnade och sen sa dom inge mer.
Får ingen semester peng, eller nå till att åka på semester som vi alltid gör. dom betalar inte så att vår placerade kan följa med oss på semester, utan det är ju vår sak det. Utan dom säger att det ingår i den lägsta omkostnaden som är 3886:-
Vilket är konstigt då vi var på utbildning och hon sommar pratade med där var åt en annan kommun familjehem, dom fick fem hundra extra varje månad som var semesterpeng samt att soc betalt så att deras placering kunde följa med när deras familj åkte utomlands.

Samt har påpekat sen hen flyttade hit,att hen vill hälsa på sina syskon i den andra delen utav landet. Men det fixar dom inte och dom betalar inte det.
Utan det skall vi också tydligen bekosta.

Känner bara att det gått till den gräns att vi börjar få nog.
Och jag får inget gehör när jag försökt prata med dom.
Och det är vår placerades fjärde familjehem, och vi är ju en släkting placering.
Och samtidigt så vill vi inte att hen ska flytta, är rädd för att soc flyttar på hen om vi ställer mer krav.

Var bara tvungen att skriva av mig.
Blev en hel novell visst :roll:
 
Tyvärr är det så här det blir alldeles för ofta.. Tror speciellt för er som har släktingplac, eller när man aldrig haft plac förut.och dom lever på våra känslor till placeringen.... Har man inte fått med dessa saker i avtalet då blir det svårt och massa tjafs.. Har ni handledning? Man kan försöka få med handledaren i diskussionen med soc.. Har jag inte blivit hörd så har jag skrivit till soc chefen.. Va då noga med att försöka va objektiv.. Konkreta fakta som inte skötts.. Annars får du gå in i diskussion och lägga bort känslorna för hen.. Bära eller brista.. Och ställa frågan till er själva" kommer vi orka om det fortsätter så här" blir svaret nej.. Då har ni inget att förlora..
 
Tack för svar.
Ska försöka spalta upp åter igen läsa på och samla mod/ork för att återigen ta denna diskussionen med dom.
För tyvärr mina erfarenheter av denna kommun/soc/handläggarna är att de var som direkt när hen var hos oss, så var det som "vårt" problem.
Det är upp till oss och lösa, fixa barnvakt, fixa pengar osv.

Har fått handledning en gång på BUP, de var jag min man och så våra social handläggare.
Gav egentligen ingenting.
Satt bara och diskuterade uti den placerade och jur. det går.
Samt att BUP har påpekat att dom tycker vi ska ha högsta arvodet.
Men det händer ju ingenting.

Nu har vi haft en jobbig vecka igen, men tjafs, tjorv, lögner och negativt beteende har försökt få tag på soc men som vanligt inge svar.

Känns som att både soc och BUP tycker men hen är ju så glad och hen trivs hos er.
Och hen är så lätt, lätt ingenstans skulle jag säga, klart hen är glad när dom syns en halv timme per gång och hen får full uppmärksamhet.
Känns som att man får ingen cred för det man gör. Oh nå måste ju soc veta, det är ju ändå fjärde familjehemmet.

Men hallå, hur mycket jobbar vi för hen ? Vakta, vägleda, lägga, söva, ja men man får verkligen lotsa hen genom allt, har inga sociala koder alls eller vet vad man gör och inte gör. så i regel gör vi så att en av oss fokuserar bara på hen en kväll medans den andra tar bio barnen. För hen behöver full uppmärksamhet av en vuxen mest hela tiden, annars blir det negativt beteende och avundsjuka gentemot dom biologiska barnen. Och då kan jag tillägga att hen går på mellanstadiet.

Åh i bland skulle man behöva få fylla på lite energi och positiva idéer och tankar! Ladda batterierna.
 
En tanke som slår mig är att om :angel: är utred och har diagnos adhd åskan man i vår kommun få mycket stöd och råd genom habiliteringen. Går :angel: under lss har :angel: rätt till avlastning därigenom ex kortidsboende.

Lilla ja
 
ADHD går inte under Lss.. Men handledning kan ni kräva...och någon som är van vid ADHD.. Det finns föreningar där man kan få stöd och eventuella lösningar för att göra kvällen lättare..jag har själv utbildat mig med special inriktning ADHD .. För jag blev så trött på Bup's flata råd..
 
Okej, och tack för svar.
Jo placeringen är utredd.
Har sj försökt läsa på om adhd samt att vi märkt att allt måste vara förutsägbart och samma, samma hela tiden.
Bara en sån sak, hen fick va uppe en halv timme senare på söndag, vi ville vara snäll.
Men det resulterade ju att det blev strul dagen efter, vilket vi egentligen visst, men man ger med och vill vara snäll.
Så med facit i hand, så är det nog det som gäller, samma, samma hela tiden.
Men det blir också så jobbigt för alla. För våra bios behöver ju inte alls samma vägledning, stöttning och att ha allt i samma hela tiden.
Så ofta blir ju dom också drabbade för att placeringen inte kan får eller bör göra vissa saker.
Typ inte dricka oboy på kvällen t ex.

Så det blir svårt att känna sig rättvis när vi är en familj med olika behov.
Känns som att bios blir så begränsade och det drabbar dom fast dom inte har problem med samma saker.


Oc min man går ju skit, så när han inte kan föra hen till fritids på morgon, för han börjat redan 04:00 då blir det också problem.
Men vi kan ju inte kliva upp alla och föra alla barn för att han vill vara på fritids halv sju. När dom andra börjar skolan åtta och jag är hemma.

Ja, svårt att få ner allt så det låter klokt.
Men handledning, absolut det. Skulle man ju vela ha mer utav.
 
Ja det blir gärna så att hela familjen drabbas.. Ett tips är att du måste vara ärlig mot hen angående hens svårigheter.. Tjatar hen om att va uppe eller liknande måste du förklara varför( med få ord) och köra på det.. Hen måste bli medveten om sina svårigheter.. För att i framtiden kunna hantera dom.. Det finns oftast bra lösningar så inte hela familjen blir drabbade hela tiden.. Och vardagen blir lättare.. Så kräv handledning sen kan ni förhoppningsvis använda handledaren i socmöten för att få förståelse för eran situation..
 
Diagnos borde ge mer pengar i allafal i stockholm. Man har rätt att söka vårdbidrag hos försäkringskassan...
 
Har forfarande ringt och ringt till soc.
Inget svar.

Helgen har varit minst sagt intensiv.
Avundsjuka, ut agerande mot bios.
Surar och tjorvar.
Har haft fem barn här hemma helgen mellan 1-10 år men placering måste ha full uppmärksamhet hela tiden.och hen är äldst av dom alla.
Det blir som sagt intensivt.
Min man är så less så han säger han skiter i det här, men vi får ju inte ens tag på soc för och diskutera problemet. Har även ringt BUP men inget svar där.

Sen vi påbörjat denna resa som familjehem så har det varit jätte roligt lärorik, och mycket kärlek men även mycket tjorvigt. Och det som är det som är jobbigast det är ju att det känns som att vi står ensamma här, ingen hjälp, inget svar. Kan ta veckor innan dom har av sig fast man mailat, ringt och ringt, skickat sms, ringt på mobilen.
Så hur gör man för att hitta energin att fortsätta ?

Har mailat dom att vi vill ha en kontakt familj en helg minst månaden och att vi undrar om man kan göra utredning om Aspbergers, men vi får ju som sagt inge svar.
 
Nä Gud det har jag inte ens tänkt på.
Kanske man hade kunnat göra.

Är så trist för jag vill ju ha kvar fast de är tungt men min man är jätte bestämd han orkar inte, han orkar inte med att hen är speciellt fysiks elak med vår dotter.
 
Ifall ni säger upp er, så tycker jag ni ska vara tydliga med varför! Och i en diskussionmed soc försök vara objektiva.. Lägg inte in så mycket känslor.. Istället för att säga " vi blir ledsna/ känner oss övergivna" kör på istället " vi tycker inte att det är ok att ha detta sättet att samarbeta" m.m.. Tyvärr är det så att har man fått känslan av att man inte vill längre så är det svårt att ändra den... Men fundera iaf på om ni inte ska skicka ett brev till socialchefen!
 
Re: Besviken på soc- HELT KLART "SÄND TILL SOCCHEFEN"

:bounce:
Ja sänd till socchefen och använd rätt ord som det skrevs om här ovanför:)

:bounce:
 
Åh va svårt detta är.
Funderar och funderar.
Vår soc tant har än inte ringt upp, fast jag mailat förra helgen, och nu deb här veckan har jag ringt både på vanliga telefonen och mobilen,
Inte svart och nu skiter jag i det.
Tänker inte ringa nå mer.
Fick tag på BUP och ska få akut träffa någon där, så jag och min man kan få vägledning och stöttning.

Men vette tusan va vi ska göra.
Hen ser ju sig som en del utav vår familj.
Vill egentligen inte säga upp, men samtidigt om de är så att det är en till diagnos och att hen inte är åldersadvekvat så måste ju BUP utreda de.
För det blir ju fel om vi ställer krav för ett barn som är som hen och så egentligen så ät hen kanske mental som en 6 åring.
Vore så enkelt om man hade någon att diskutera dessa fråge ställningar med.

Men vi tycker ju att he när mental kanske som fem år.
Vi har en 3 år och en 7 åring.
Och he när den enda av våra som geggar, leker med hink och spade i vatten och i grus.
Kan vara ute i timmar och gegga.
Och det är ju så att är man 11 år så kanske man inte gör de?
 
Re: Besviken på soc
av ungmammatilltre » 11 apr, 2014, 10:56
Åh va svårt detta är.
Funderar och funderar.

------


Ring SOC CHEFEN.
Eller maila SOC chefen + kopior på era försök på kontakt (datum klockslag)
OCH sänd gärna med PARAGRAFER lag mässigt OM HUR DET SKA GÅ TILL / VARA / SKÖTAS.

Fungerar inte det sänder man än högre upp. För rättning i ledet.
 
Känner igen mig så himla mkt :( Barnet tar så mkt energi o värre o värre blir det. Skulle vilja hojta efter avlastning. Barnet har adhd/ autismspektrumdiagnos o hjärnskada som påverkar minnesfunktion o en hel del annat . :/ Är så ojämn i sin utveckling o har på senare tid börjat slå bakut för allt. Barnet känner sig som en i familjen men vi tvekar på om vi vill fortsätta... Förr fick vi iaf ngt tillbaka från barnet . Nu är det inte mkt positivt från vare sig barnet eller soc
 
Det är verkligen en jobbig situation som man är i.
Och så vill man ju det bästa för barnet.
Sj rök ja ihop med en av handläggarna på soc i fredag, då dom ringde för att meddela att det skall vara umgänge på lördag.
Men mindre än ett dygns varsel.
Kan ju undra om dom hade barnets bästa där i fokus ?

Ensamt umgänge, obevakat fast de var bestämt annat då placerade barn inte ville åka sj.
Försökte påpeka detta till social tanten, men nä så var de inte.
Fast hen uttryckt det flera gånger åt både dom och oss.
Försökte säga det till soc, men hon ville inte lyssna, allmänt stressad och mest irriterad för att jag sa emot skulle jag tro.

Klagade på att jag inte får tag i dom och att inget händer.
Nä men det var ju inte hennes bord de utan jag skulle kontakta den andra handläggaren.

Måttet börjat vara rågat för vår del och jag kan säga som så att vi kommer aldrig någonsin igen att ta emot från denna kommun.
Så nu påpekade jag det till henne att vi vill ha ett möte. För att diskutera allt, situationen vad dom tänker, va vi vill, och om man kan få en kontaktfamilj.
Få se hur många veckor/månader vi får vänta denna gång.

Vissa som jobbar på soc kanske inte ska jobba där, kanske jobbat för länge, kanske är less, kanske inte orkar kämpa för barnens bästa utan ger med sig...

Men de värsta av allt var så säger hon till mig, jag avskyr dom här släkting placeringarna....och då vart jag less. Va fasen hennes egna åsikt har ju ingenting med det här att göra.
lagen säger ju att i första hand ska dom bo hos släkting om det finns möjlighet och vilja.
Och innan har det hetat hela tiden att vi är så otroligt duktiga och gör så bra jobb.
Men kändes som att hon var alldeles för påverkad av barnets mamma som vill svartmåla oss uti allt. :twomad:

Åh detta suger energi från oss.
Vette fasen hur länge till man orkar, och så undrar dom varför folk inte vill bli familjehem....hm......?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp