mee...när jag läser hur er lilla placering har det är det ju inte konstigt att barnet reagerar- det måste ju bli oerhört splittrande för barnet. Att ha 4 "viktiga " ställen att förhålla sig till- i tillägg till förskola o er övriga familj o släkt...verkar inte som att det är bra. Vet du om det är ngn med barnkompetens som är involverad - som kan kolla över detta?? Typ BUP / psykolog/BVC.... Jag har ett barn som varit i vår familj i snart 4 år o blev LVUad som spädis o placerad som bäbis. Umgängen har fungerat så tillvida att barnet fogat sig till det som varit. Nu i takt med att barnet får ökad förståelse o mer vilja- o INTE längre vill allt det bio säger till det så fungerar det sämre.
Umgänge varannan vecka 2 tim med oss med har tidigare varit "ok", då med trötthet efter men barnet hyffsat nöjt o fungerat som vanligt- till nu då Liten blir arg på bio för att de vill saker som barnet absolut inte vill- som att kramas o pussas, bli upplyft o ha sällskap av dem vid toabesök osv. Liten får ju en allt mer tydlig vilja- helt naturligt enligt mig- o Liten väljer ju mer VEM som är de viktig i Litens liv- vilket lutar mer o mer åt att det bara är vi som gäller - o jag tycker det är helt naturligt.Det är ju här hos oss som h*n bor o har sin trygghet. Bios känner h*n ju inte nära. Själv tycker jag att nu då det märks att bio blir mkt negativt påverkad (förskolan får ringa hem mig emellanåt för Lten gråter efter mig dagarna efter ett umgänge - för bio säger saker som att jag inte är mamman, frågar om h*n vill flytta till dem...osv. SÅnt viskas till barnet....även när soc är med.....barnent berättar det efteråt o ngn gång har vi andra hört det) Ändå vill soc bibehålla ungngesfrekvensen- o i dagarna ska det upp i rätten- för bio vill ha umgänge varje vecka för att kunna få hem sitt barn...
Hur tänker ni kring det? Hade det inte varit läge att tillfälligt , eller permanent ha umgängesbegränsning till 1 gång per månad. De få ggr umgänge blivit inställt pga sjukdom har barnet mått bättre. Barnet har ju inga problem att komma ihåg dem- det gör h*n med människor som h*n inte sett på 9 månader också. (en vän famijen som var bortrest utomlands) sånog skulle Liten kunna ha färre umgängen utan att ta skada. Som det är nu tycker jag att barnet tar skada. Hur resonerar ni? Barnet är utvecklingsförsenat, men åldersadekvat mogen på vissa områden. HAr fysisk sjukdom som påverkas negativt av stress. Kan bli allvarliga konsekvenser. Så umgängena känns osm en påfrestning. Liksom annat i barnets liv som vi som fam,hem kan styra så det bir bra för barnet- men när det gälelr umgängena har vi ju ingen chans att få bestämma hur de ska vara....eller tja, vi får berätta vad vi ser, men vi kan inte styra så som vi gör med annat- vilekt blir illa för barnet.....
Ska man be att få ngn att hjälpa till att uttala sig idetta? Hur hade ni gjort?? :?